Falsk balans om Västlänken

För några veckor sedan gav infrastrukturministern Anna Johansson  ett mycket klart besked till göteborgarna; Västlänken kommer att byggas, whatsoever. Det var ett väntat uttalande, men ändå viktigt i sin tydlighet. Att detta besked kommer just nu kan handla om att det är först nu man inser att ”motståndet” mot Västlänken inte innehas av en majoritet göteborgare, utan av en liten aggressiv minoritet. Det betyder inte att denna minoritet inte lyckats misstänkliggöra och skapa tvivel hos många, men den hårda kärnan av elitiska motståndare är förhållandevis få. Jag ska här förklara varför.

Folkomröstningen

Man använder ofta 57 procent, resultatet av folkomröstningen, som ett bevis på att det finns en majoritet mot Västlänken. Den rådgivande folkomröstningen handlade dock om trängselskattens vara eller icke vara. Vägvalet insåg tidigt att man listigt skulle blanda ihop dessa frågor. Genom att det fanns de som var för trängselskatt, men mot Västlänken, och vice versa, kunde man fånga båda dessa frågor med ett större resultat till följd. Genom det falska påståendet att trängselskatten enbart finansierade just Västlänken, skulle ett nej till trängselskatt alltså även stoppa Västlänken. Valsedeln som öppet förklarade trängselskattens nyttogörande med Västsvenska paketet, och som glatt godkändes av Vägvalets företrädare, användes som ett bevis för att det var Västlänken man hade röstat emot, när detta förs på tal. När trängselskatten diskuteras, är det givetvis det omvända förhållande som gäller – det var trängselskatten man röstade mot, inget annat.

Hur många som egentligen röstade emot trängselskatten är svårt att svara på, men opinionsundersökningar före valet visade att majoritet var för – 50 procent. 38 procent var emot och 12 procent osäkra. Att 38 procent plötsligt blev 57 procent är självklart högst anmärkningsvärt. Troligen bestämde sig många osäkra efter Wannholts utspel om Västlänken strax före valet och det är högst sannolikt att detta var den främsta orsaken till att majoriteten sade nej i folkomröstningen.

Samtidigt som Vägvalet tillsammans med Wannholt kuppade folkomröstningen till att handla om två frågor istället för en, öppnade man för att politiker därmed också kunde diskvalificera valresultatet. Detta skulle kunna vara en kalkylerad risk man tog, men troligen skulle å andra sidan många väljarna ändå bara se politikers ”ovilja” att följa valresultatet som ett svek, och svekfulla politiker stärker som bekant populistiska strömningar. En slags win-win-situation, med andra ord.

Så hur många är då egentligen på allvar villiga att försöka stoppa Västlänken? Ja, inte är den 57 procent i alla fall.

Demonstrationer

Det har varit två anti-demonstrationer efter valet, en i höstas och en i våras. Även demonstrationerna är ett sammelsurium av frågor – trängselskatt, folkomröstningen, Västlänken, politiker i största allmänhet och lokala frågor som ”Rädda stora Torp”. Den första drog enligt arrangörerna 4-5 000 demonstranter, den andra 8-10 000 (alternativt 12 000 enligt vissa). Den senare drog dock bevisligen inte mer än 3-4 000 människor, vilket både bildbevis och räkning av demonstrationståget visade. På de bilder som spreds på Gustav Adolfs torg fanns det blott 2 200-2 400 deltagare. Detta var givetvis en stor besvikelse för både arrangörer och deltagare, så stor besvikelse att man aldrig har accepterat detta faktum, utan vrångt fortsätter påstår att 8-10 000 demonstranter var ute den 7 mars.

Det är nog rimligt att anta det var fler demonstranter ute den 7 mars än den 22 november, så som arrangörerna hävdar, men liksom den senare demonstrationen är också den tidigare sannolikt starkt överdriven. Vad det gäller den första demonstrationen är därför är allt mellan 1- 3 000 demonstranter rimligt, men det är svårt att reda ut så här i efterhand utan att ha tillgång till bra bilder på hela folksamlingen.

Sociala medier

Motståndet mot både trängselskatt och Västlänken har till stor del haft sin tyngdpunkt i sociala medier, i huvudsak på Facebook. Den Facebook-sida som är absolut störst i sammanhanget är ”NEJ till trängselskatt i Göteborg!”. Sidans storhetstid var under 2012 då kvällstidningen GT lät samla in namnlistor för en folkomröstning och man fick ganska snabbt över 20 000 följare. Sedan dess har antalet följare i stort sett varit konstant. Sidan lever men har en väldigt låg aktivitet. Många av dess följare gick med innan trängselskatten infördes 2013 och när debatten gick som hetast med GT i spetsen, sidan har därför ingen som helst representativ ställning idag, vilket dagens låga aktiviteten också visar. På sin tid kunde den få flera tusen ”likes” för en postning, idag ett par hundra om det vill sig riktigt bra. Ratio ”Personer pratar om detta”, förhållandet aktiviteter och antal följare, ligger på ca 0,1-0,2 procent. Sidan är med andra ord inte helt och hållet död, men nästintill.

Facebook-gruppen ”STOPPA Västlänken NU!” är det mest aktiva forumet på Facebook idag. Notera att detta är en grupp och inte en sida, vars främsta skillnad i detta sammanhang att man som medlem/följare kan lägga till sina vänner i gruppen utan att dessa behöver godkänna det. En sida kan man också bjuda in sina vänner, men där krävs det att den som blir inbjuden gör att aktivt val att följa sidan. Med tanke på att Mats Lövgren enligt egen utsago startade gruppen redan 2007, så är det därför anmärkningsvärt att ”STOPPA Västlänken NU!” inte har mer än drygt 3 941 följare dags datum.

Grupper på Facebook är förinställda så att man får en avisering när någon vän på Facebook delar något i gruppen. Med 3 941 medlemmar så får man ändå sällan mer än 100-200 likes för en postning, ibland undantagsvis 300. Oftast hamnar de riktigt populära delningarna på cirka 170-190 likes. Många likes är från återkommande personer – vissa tummar upp varje delning. Ibland blir det över 100 kommentarer under en delning, speciellt om det är något som gör följarna arga och upprörda – ett uttalande av en politiker till exempel – men även då är många namn återkommande. Man kan alltså med detta anta att de mest engagerade i denna grupp är långt ifrån tusentals, troligen några hundra.

Men det finns fler grupper på Facebook som är kopplade till de båda frågorna. De största är:

• STOPPA trängselskatt i Göteborg – 3 975 följare.
• Vi som vill ha kvar Martin Wannholt som kommunalråd i Göteborg – 2 086
• Vägvalet i Göteborg – 1 543 följare
• Västsvenska folkinitiativet – 971 följare
• Trädplan Göteborg (sida) – 867 följare

Det är rimligt att anta att många av dessa följare/medlemmar är med i flera av grupperna/sidorna, i alla fall de mest engagerade.

Generellt är grupper bra att starta om man vill diskutera saker. Oftast finns det en gemensam sakfråga som man ställer sig bakom och ofta är inställningarna sådana att en administratör måste godkänna nya medlemmar. Sidor däremot fungerar bättre om man vill göra en saker virala, speciellt då de är kopplade till Facebooks Ads där man enkelt kan sponsra, eller marknadsföra, sina postningar så de ses av fler och även av användare som inte följer sidan. Samtidigt är Facebooks algoritmer för sidor skapade så att ganska få av följarna ser postningar om de inte interageras ordentligt (gillas, kommenteras etc), eller för den delen marknadsförs. I grupperna finns det ju som tidigare nämnts en förinställning som aviserar när vänner skriver nåt i gruppen, vilket gör det lättare att få interaktion.

Varför det just finns en massa aktiva grupper och inte sidor i denna fråga är därför ganska uppenbart. Att skapa en sida med många följare kräver att frågan engagerar många, precis som trängselskatten gjorde 2012. Att därför lyckas skrapa ihop 20 000 följare till en sida mot Västlänken får nog mer eller mindre ses som ett omöjligt uppdrag idag, även med stora marknadsföringsresurser. Att skapa en grupp och ansluta sina samstämmiga vänner är desto enklare. Vägvalets kampanjsida inför valet är ett tydligt exempel som endast lyckades samla 558 följare. Idag, när denna artikel skrevs, har den noll (0) interaktion.

Precis som i det verkliga livet umgås ofta människor i kretsar med likartade attityder och åsikter. På sociala medier blir detta ännu tydligare med företeelser som filterbubblor, bekräftelsekokonger och ekokammare. Dessa grupper blir oerhört tydliga i sitt grupptänkande (groupthink), med en stark konformitet i den gemensamma frågan, och där viljan att uppnå enighet är mångfaldigt större än det näst intill obefintliga kritiska förhållningssättet mot sina egna idéer. Nästan vilka påhitt som helst godkänns av gruppen, bara de pekar mot Västlänken. Många bäckar små gör en stor å, tycks vara den gemensamma trossatsen.

Grupperna har också en funktion att uppmärksamma debattartiklar ochinformationsfilmer, eller andra ställen som handlar om Västlänken, där man kan tokspamma kommentarsfälten med det vanliga tugget om korrumperade politiker, livsfarlig kvicklera och ett förstört Liseberg. Ett exempel är de informationsfilmer om Västlänken som lagts ut på YouTube och Facebook som blir fullständigt nedlusade av samma felaktiga påståenden och rena hatkommentarer.

Traditionella medier

Den senaste tiden har man i medier talat om ”falsk balans”. Falsk balans är när medier ställer upp två olika sidor mot varandra i en fråga och ger dem lika stort utrymme, fastän den ena sidan är en liten minoritet och/eller faktamässigt har helt fel, vilket den ofta har i dessa sammanhang. När SVT Debatt tog in ett gäng vaccinationsmotståndare i studion blev det till exempel mycket ifrågasatt. Gruppen vaccinationsmotståndare är ju inte bara väldigt få, utan har också väldigt fel. De är dock bra på att maila, kommentera i sociala medier och vara högljudda i största allmänhet, därför tyckte SVT att det är bra att de fick komma till tals. Problemet är bara att gruppen inte är representativ på något vis för att under 20 minuter, av bästa sändningstid på statstelevisionen, få sprida sina förvirrade konspirationsteorier. Även om pålästa och vältaliga vaccinationsföreträdare var där och argumenterade, så får tittare, som inte är så insatta i ämnet, intrycket av att antivaccinationsargumenten är en giltig och legitim sida av myntet. Det är det som kallas ”falsk balans”.

Fria Ord i Göteborgs-Posten har länge varit göteborgarnas ställe att ventilera sitt missnöje. I just frågan om Västlänken har det blivit en falsk balans, där arga och högljudda, men också engagerade göteborgare, fullkomligt överöst debattredaktionen med antipropaganda om Västlänken. Dagligen har det därför publicerats insändare om hur dålig Västlänken är med samma återkommande argument. Argument som antingen är tagna ur sitt sammanhang, förvrängda eller helt felaktiga. Till och med rena personpåhopp på enskilda tjänstemän på Trafikverket har publicerats. Den senaste tiden har man dock tillåtit myndigheter att replikera, vilket i sin tur dessvärre samtidigt gör argumenten giltiga och legitima, precis som i fallet med vaccinationsmotståndare på SVT Debatt.

Som lök på laxen publiceras dessutom debattartiklar på löpande band av diverse Västlänks-motståndare, vilket samma redaktion på GP ansvarar för. Det finns flera exempel på nästan identiska debattartiklar av samma personer publicerade med ett antal månader emellan. Man har till exempel även tillåtit manipulerade och fejkade bilder tillsammans med debattartikel, som helt horribelt överdriver arbetsschakten i Haga.

Överst originalbild från ett stenbrott i Santiago de Chile, under den publicerade bilden i GP.

Den falska balansen förstärks av att Göteborgs-Posten mer eller mindre har en monopolställning som enda dagstidning i regionen och en papperstidning som når 402 000 läsare varje dag. Man skulle kunna se detta som ett demokratiproblem, precis som det är ett demokratiproblem när GT drev igenom en folkomröstning genom opinionsjournalistik.

Aktiviteter av Västlänken-motståndare i år

• Man startade en digital namninsamling för en folkomröstning om Västlänken. Den avslutades nyligen då man inte hann att få ihop de 45 000 underskrifter på sex månader som var kravet, långt ifrån. Istället har man nu startat igång handskrivna ”protestlistor” utan tidsbegränsning och som inte är kopplad till någon folkomröstning.
• Man har ett blått ”informationstält” i Brunnsparken varje helg. Tältet är dock inte helt lätt att bemanna och det är bara en handfull personer som är villiga att ställa upp där mellan 12-15 på lördag och söndag. Hade detta varit en växande massrörelse så borde inte detta vara några problem, kan man tänka.
• 19 april försökte man dra igång en ”flashmobb” under Stefan Löfvens besök i Göteborg. Det kom återigen en handfull demonstranter, varav en med målad T-shirt och megafon. Några ungdomar från Sigrid Rudbecksgymnasiet överröstade dem med en högtalare som spelade Nejsägarsången, om och om igen.
• 9 maj mobiliserade man ”Aktion – Moteld” mot den blå container som Göteborgs stad hade ställt upp på Drottningtorget för att informera om Västlänken. Av 876 inbjudna till FB-eventet tackade 74 ja. Av kommentarerna att döma ska ett tjugotal personer dykt upp, men inga bilder går att finna, endast en kort text om att några var där.
• Den 9 maj lät man också genom aktion i Haga sätta upp lappar på de träd som man antar ska tas bort på grund av Västlänksbygget med orden – ”Låt mig leva!”. Lapparna togs ned dagen efter av okänd, troligen av Park- och naturförvaltningen.

Avslutningsvis

Att den lilla inre kärnan av hårt drivna Västlänksmotståndare befinner sig i en väl tillsluten mediebubbla, som ständigt bekräftar den egna förvridna världsbilden, kan vem som helst konstatera efter ett kort besök i någon av deras grupper. Man är helt övertygande om sina argument och flera tror på allvar att ”förnuftet” kommer att segra och att Västlänken kommer att stoppas. Jag betvivlar faktiskt inte en sekund att de tror på sin sak, faktiskt inte. Ett viktigt argument i motståndet har varit Gårda-stationen som man ivrigt har lanserat som ett seriöst alternativ till Västlänken. I dagarna sågades Gårda-stationen av ledande trafikforskare och experter. Ett hårt slag mot rörelsen och det hördes inget direkt jubel i nej-grupperna. Detta kommer troligen dock inte förändra synen hos de mest inbitna.

Sedan har vi en stor mängd göteborgare som av olika anledningar inte vet vad de ska tro. Dessa befinner sig på en glidande skala där skilda frågor engagerar olika. Vissa är missnöjda med politikers insatser överlag, andra oroar sig för att Göteborg inte kommer att bli sig likt. Det finns de som tycker det är olyckligt att så många träd måste offras för att vi ska ha en station i Haga. Någon oroar sig för Liseberg och andra att byggnationen av Västlänken kommer att haverera på grund av den ”göteborgska leran”. Kanske trodde någon att Gårda-stationen var ett bättre alternativ.

Men hur många i den senare gruppen vill på allvar stoppa Västlänken? Jag tror de är väldigt få. Många gillar att se när politikerna häcklas och kritiseras, men det är få som är beredda att ta de fulla konsekvenserna det innebär för regionen om man verkligen skulle stoppa bygget av Västlänken.

Den grupp som sällan lyfts fram, är de som är positiva till Västlänken och ser framemot färdigställandet 2026, en grupp som är långt större än vad många inbillar sig. Debattklimatet är dock så uppskruvat att många undviker ämnet, vilket inte är så konstigt.

Sammanfattat finns det ingen stor och växande opinion mot Västlänken i Göteborg, som vissa vill göra gällande. Den lilla opinion som finns, hörs och verkar stark, men den är till antalet människor liten. Insändare och kommentarsfält ger ingen rättvis bild av göteborgarnas åsikter i denna fråga. Det enda den ger är falsk balans.

Läs också Anders Högströms färska artiklar i samma ämne:

Har man alltid rätt till en åsikt? >>>

Johnny Magnusson har rätt: Det är som en religiös sekt >>>

Analys av den stora konspirationen i Göteborg >>>

Samt mina tidigare artiklar om populism:

Vägvalet och den riktningslösa kompassen >>>

Populism i praktiken >>>