Inlägg märkta ‘djursex’

h1

Tidelag – Del 4

december 12, 2010

…fortsättning från Tidelag – Del 3.

Motiv och orsakssamband
Om all typ av tidelag eller sexuellt umgänge med djur likställs med sexuellt våld bör man också bestämma vilka syften eller motiv som torde ligga bakom brottet. En veterinär som behöver utföra ett ingrepp i en hästs anal, på grund av medicinska skäl eller för en insemination, skulle i princip hindras av lagen då hästen omöjligen kan ge ett samtycke, i alla fall inte genom vedertagen mänsklig kommunikation. Motivet hos gärningsmannen måste därför vara av sexuell karaktär och definieras därefter för att man därmed skall kunna bevisa ett brott. Det vi gör då är att pådyvla den mänskliga sexualiteten på djur vilket i sig indirekt skulle betyda att vi faktiskt samtidigt godkänner att det finns en sexualitet mellan människa och djur. Om handlingen utföres med penis skulle vi vidare mynna ut i en diskussion kring våldtäkt vilket i brist på samtycke skulle definieras som normativ våldtäkt, enligt internationell definition av våldtäkt.

I förlängningen av detta resonemang borde vi även diskutera hur denna relation i framtiden skall se ut i kontrast till när människan nyttjar djuren utan dess samtycke både vad det gäller dressyr, jordbruk, jakt och köttindustri. Djurskyddsmyndigheten menar emellertid att vid livsmedelsändamål, forskning och seminverksamhet (insemination) finns det ett ”…samhällsintresse vilket innebär att denna användning av djur har ett berättigande som saknas när djur används för sexuella ändamål av människan.” (Djurskyddsmyndighetens rapport från 2007, s. 40). Vad som är samhällsintresse är troligen en definitionsfråga och jag skall återkomma till det senare.

En diskussion om varför människor väljer sexuellt umgänge med djur kan vara svår. I jämförelse finns det mycket forskning kring mäns våld mot kvinnor där huvudsakligen tre förklaringsmodeller tas upp – som ett individproblem, ett samhällsproblem eller ett äktenskapsproblem (Mäns våld mot kvinnor – ett diskursivt slagfält. Steen, 2003). Individproblemet - där mannens beteende betraktas som patologiskt – ligger nära till hands i jämförelse, men där skillnaden ligger i att vid sexuellt umgänge med djur även innefattar kvinnor som förövare, dock i förhållandevis låga frekvenser. Till och med det medtagna exemplet från Kristianstads tingsrätt (Tidelag – Del 3) indikerar att de sexuella handlingarna mot hästarna ses som sexuellt avvikande – alltså ett individuellt problem – även om domen inte var helt glasklar om detta (bilaga 2). Samhället som problem och dess förändring är troligen den mest intressanta förklaringsmodellen. Äktenskapsproblematiken faller av elementära skäl bort även om relationen mellan djur och människa bitvis kommer att diskuteras nedan, dock anser jag att en diskussion kring artneutrala äktenskap faller något utanför ramen för ämnet.

Ovan, i diskussionen kring samhällets synsätt och reaktioner (Tidelag – Del 3), nämnde jag tidelag som ett ungdomsbrott där man upptäckte sin egen sexualitet. I ett orsaksperspektiv blir naturligtvis detta återigen aktuellt och om man ser på våldet specifikt skulle man kunna se ungdomsvåld som en förklaring till de många sadistiska övergreppen på djur, speciellt i den upptagna fallen från Djurskyddsmyndighetens rapport från 2005. Varför ungdomar begår våldsbrott har man länge försökt att förklara och liksom mäns våld mot kvinnor har både biologiska, sociologiska och psykologiska orsaksmodeller med ett finger i spelet där familjesituationer – såsom missbruk och misshandel – troligtvis utmärker sig mest.

Bland mina resonemang kring civilisationsprocessen (Tidelag – Del 2) antyder jag till viss del att samhället idag genomsyras av en slags nyprydhet, eller neopuritanism, där tidelag symboliserar den absolut mest otänkbara civiliserade handling man kan utföra. Kanske detta också skapar ett motstånd eller en motkraft likt systemteorins funktionella uppbyggnad, ömsesidiga kausilitet och system av cirkulära relationer. Steen (i Mäns våld mot kvinnor…) refererar till Flemming Balviq som menar att 1900-talet utmärks av att vi tar avstånd från och känner alltmer avsky inför våld. John B. Thompson i Medierna och moderniteten menar att det dagliga livet i det moderna samhället rymmer en relativt hög grad av institutionell och erfarenhetsmässig segregering där vissa sociala fenomen som sjukdom, vansinne och död skiljs från vardagens sociala sammanhang och hanteras av specifika institutioner. Samtidigt har det skett parallell utveckling där medierna har gjort det möjligt för individen att uppleva saker de aldrig skulle få uppleva i sitt dagliga liv, vilket ger risksamhället, trygghetsnarkomani och den institutionaliserade individualismen ytterligare en dimension. Engdahl och Larsson beskriver en liknande företeelse i Sociologiska perspektiv där det personliga jaget är avprivatiserat i ett postmodernt tillstånd och där identiteten penetrerar oss utifrån, istället för inifrån. Kan denna trygghet och frånvaro av risker och egenskapad identitet framkalla ett behov av motsatsen, där sexuella utsvävningar och andra tabubelagda ämnen blir ett motgift till civilisationens uttråkande och monotona inverkan?

Enligt Alfred C. Kinsey berodde tidelag på tillgången av djur. Oftast var det som nämnts yngre män som testade sin sexualitet för första gången. Enligt undersökningen skedde dessa förbindelser nästan bara ute på landsbygden. Den svenska agrikulturen har definitivt utarmats under 1900-talets industrialisering mot en urbaniserad civilisation. Den svenska landsbygden har dessutom formats från små oberoende bönder till EU-sanktionerade storjordbruk. Således har även en industrialisering skett på landsbygden, men också inne i ladugården där kreaturen är avskärmade från mänsklig kontakt och istället är kopplade till maskiner. Utifrån denna verklighet torde sexuellt umgänge med djur bli ytterligare sällsammare. Men det är inte så debatten och argumentationen om en lag mot tidelag lyder. Kan det vara andra premisser som frambringar slutsatserna?

Zygmunt Bauman pekar på att erotiken i dagens moderna samhälle är frikopplad från både kärlek och befruktning. Sexualiteten kan därigenom knytas till vilket objekt som helst vilket gör att erotisk sex blir en del av den egna identitet som vi med experimentlystnad och sensationshunger försöker skapa. Sex blir bortkopplad från relationen till någon annan, vi gör det för vår egen skull och tillfredsställelse. Genom att man dessutom har klassificerat våldtäkt inom äktenskap, sexuella trakasserier och övergrepp på barn, ökar vaksamhet och distans i våra relationer till andra – vi aktar oss för det känslomässiga och intima djupet i våra gemenskaper och relationer. Detta skulle kunna ge oss en förklaring till den ökande mängden hushållsdjur där vartannat hushåll har ett sällskapsdjur i någon form. Djuren skulle här kunna vara ett substitut till avsaknaden av djupare relationer med människor vilket leder till ett förmänskligande av djur, där hundar allt oftare heter Bengt istället för Fido, sover i sängen istället för i en korg i köket och bär både kläder och accessoarer. Å ena sidan skulle detta kunna föranleda ett starkare beskyddarbeteende och ökat värnande om sällskapsdjurens rättigheter från ägarens sida. Å andra sidan skulle detta också hos vissa kunna leda till en erotisk eller sexuell relation till sällskapsdjuret. Kanhända har vi därmed ett ökat värnande av våra sällskapsdjur, som visar sig i den tidelagsdebatt som råder, men kanske har vi också en ökad mängd zooofiler i samhället även om inga som helst fakta eller undersökningar visar någon sådan verklighet. För att återkoppla till diskussionen om hur medier framställer ämnet hänvisar man i Kategorisering och integration – om föreställda identiteter i politik, forskning, media och vardag till Zoltan Barany som pekar på att demonisering och romantisering lätt går hand i hand. I detta sammanhang är det med viss tydlighet som medier romantiserar sällskapsdjuret, men demoniserar zoofilen.

Samtidigt, och parallellt med värnandet av sällskapsdjur, har vi en djurrättsaktivism – som värnar om de djur som vi äter upp, flår och utför experiment på vars avvikande – och ofta brottsliga – handlingar samhället många gånger exkluderar och tar krafttag mot. I ett längre perspektiv skulle dessa aktivisters idéer kunna bli allmänt accepterade och rådande, bland annat när man ser till allmänhetens värnande om sällskapsdjur. Man kan se det som att djurrättsaktivisterna har gått ett par steg längre i sina ’moraliska tankebanor’ eller åtminstone fokuserar på olika områden än gemene samhällsmedborgare. Det ”samhällsintresse” som Djurskyddsmyndigheten anspelar på är antagligen ur djurrättsaktivisternas perspektiv mer en fråga om definition om moral och etik kring levande väsen. Anledningen till att metoderna sinsemellan ser så annorlunda ut kan bero på att djurrättsaktivisters antagonister representeras helt öppet i samhället, medan företrädarna för värnande av sällskapsdjur måste strida mot ’osynliga mörkermän’ – zoofilerna.

Pudelns kärna i de fall av ”sexuellt utnyttjande” som Djurskyddsmyndighetens rapport från 2005 exemplifierar sina resonemang med och fallet från Kristianstads tingsrätt, handlar till stor del om det grova och sadistiska våld som djuren utsatts för. Då våldet har skett kring regionerna av djurens könsorgan definieras det som sexuellt utnyttjade. Tydligen förutsätts det att när våldet riktas mot djurens könsorgan är gärningsmannens uppsåt och syfte att utföra en sexuell handling. Det låter som en direkt överföring av begreppsbestämningar ur sexuellt våld mot kvinnor och således har man okonstlat överfört ej accepterat mänskligt sexuellt beteende, och dess interventioner, på djur. Detta är egentligen ett mycket stort steg för vår syn på människans förhållande till djur och borde tillfredsställa de mest övertydliga djurrättsaktivisterna. Frågan är när köttätandet på allvar går i clinch med ”samhällsnyttan”. Ett första steg i denna riktning är troligen att införa en lag mot tidelag.

Om man istället enbart ser de nämnda brotten i Djurskyddsmyndighetens rapport från 2005 som ‘rent’ våld – utan sexuella kopplingar (förutom de tio fall som involverade sexuellt umgänge) – definieras brottet som djurplågeri och döms enligt 16 kap. 13 § brottsbalken. Även om det finns stark veterinärteknisk bevisbörda i målen får man mer eller mindre utesluta en fällande dom när man inte har några vittnen eller medgivande från den åtalade – det är juridiskt omöjligt att av befintligt bevismaterialet binda en specifik person till brottet. Den hedonistiska lustmördaren är enligt kriminologin en sexuellt motiverad förbrytare vars ultimata mål är att skaffa sig sexuell tillfredsställelse från morden. Nu dödades förvisso inte dessa plågade djur men jämförelsen är ändå intressant. Dessa lustmördare kan uppleva orgasm under sina brott och ibland till och med sysselsätta sig med nekrofili. De brukar också ha ganska avancerade sexsadistiska fantasier vilket får dem att återuppleva sina handlingar. Inom ämnet för djurplågeri kallar man detta för zoosadism vilket naturligtvis även kan innebära att man dödar djuret men själva principen är att förövaren skall uppleva sexuell stimulering av att plåga och våldföra sig på djuret. Om det nu skulle finnas likheter mellan zoosadister och lustmördare kan man ju anta att just fantasierna är en gemensam nämnare i sammanhanget. Huruvida djurpornografi - som jag medvetet till större delen har undvikit i denna artkelserie – utgör en pusselbit eller inte får vara osagt, men diskussionen tenderar snart att likna ett cirkelresonemang kring sexuellt motiv. Zoosadism och sexuellt utnyttjande av djur borde vara lika avskiljt som sadistiskt våld och sexuell utnyttjande av människor, även om dessa båda brott kan kombineras och vars gränsdragning ibland är suddig. I Djurskyddsmyndighetens rapport verkar dock dessa begrepp klumpas ihop, även om man inte explicit uttrycker det så. Att man fokuserar så hårt på den sexualbrottsliga linjen gör att man misstänker en kanske inte dold men ändå ej synlig och kanske omedveten agenda. En agenda som kanske mynnar ut i den moralpanik som Jock Young beskriver i The Exclusive Society – Social Exclusion, Crime and Difference in Late Modernity. Har en våg av neopuritanism stormat in där sexuella avvikelser har blivit så stigmatiserat att till och med våra myndigheter och statliga institutioner är drabbade? Detta perspektiv går lätteligen att jämföra med Rydströms (se Tidelag – Del 1) falsarium av Sverige som sexualliberalismens förlovade land.

Jurisdiktion
Att inte fler fall av djurplågeri blir föremål för åtal, eller ens förundersökning, är givetvis beklämmande. Av 115 polisanmälda fall i rapporten från 2005 har inte ett enda åtal väckts vilket visar hur svårt det är att rättsligt bevisa dessa brott, åtminstone så som vi tillämpningar demokratin i Sverige. I första hand borde man därför se över tillämpningen av gällande lagstiftning innan man ger sig i kast med nya regleringar. I de flesta europeiska länderna finns inget särskilt förbud mot sexuellt umgänge med djur, dock med ett undantag – Storbritannien. I den nya sexualbrottslagen från 2004 (Sexual Offences Act) är det enligt 69 § straffbart att med penis utföra anal eller vaginal penetration av ett djur eller låta en vagina eller anus bli penetrerad av ett levande djurs penis (Sexual Offences Act, 2003). Hur många som fälls för denna lagparagraf är dock oklart. Djurskyddsmyndighetens lagförslag lyder i sin tur enligt följande: ”Sexuellt umgänge med djur samt andra handlingar där djur används av människor för sexuella ändamål är inte tillåtna”. Lagförslaget är kanske inte lika detaljrik som den engelska motsvarigheten men syftar ändå till att förbjuda samma typ av handling. Den engelska lagen tillåter å andra sidan oralsex mellan människa och djur, vilket inte den svenska tycks göra. Jag misstänker starkt att lagförslaget inte längre handlar om utan när, och att det inom en överskådlig framtid är en realitet i vår svenska lagstiftning.

Om vi avslutningsvis skall titta på Djurskyddsmyndighetens argument om samhällsnytta (jfr samhällsintresse) så torde en nyinsatt lagparagraf ge någon form av pragmatisk nyttoeffekt. Man skriver bland annat i rapporten: ”Att förbjuda alla former av sexuellt utnyttjande av djur skulle innebära en viktig markering att sådana ageranden inte är godtagbara.” Detta torde ses som själva ‘samhällsnyttan’ som lagen för med sig, men knappast en rättslig praktiserbar lag som skulle straffa eller vårda människor som ofredar djur. Den absolut bästa samhällsnyttan hade ju förståss varit om lagen omfattat även det sistnämnda och varit preventiv även ur den aspekten.

Frågan är om den samhällsnyttiga ”markeringen” som man åsyftar ens är nödvändig. Hur många tycker det idag är godtagbart att utföra sadistiskt våld mot djur, eller för den delen ha sex med dem? Kan skammen blir större av att blir ertappad än den redan är? Tveksamt.

Detta är i rådande stund den sista delen i ämnet och nedan har vi en kanske till synes onödig referenslista men jag väljer ändå att ta med den. Jag hänvisar förvisso inte i texten till källreferenserna utan har valt att länka valda delar till resurser på nätet istället.

Referenser

Agria Djurförsäkring. (2007). Antalet sällskapsdjur ökar i Sverige. Agria Djurförsäkring websida. Hämtad 4 januari, 2008, från http://www.agria.se/Agria/text.nsf/id/3491.

Andersson, K. (2005). Regeringsuppdrag att utreda frågor om sexuellt utnyttjande av djur. Djurskyddsmyndighetens rapport 2005-04-28. Hämtad 26 december, 2007, från  http://dsmweb.sjv.se/Documents/Rapporter/rapporter_2005/sexuelltutnyttjande_050430.pdf.

Andersson, K. & Glantz, Y. (2007). Sexuellt utnyttjande av djur. Rapport den 18 januari av Djurskyddsmyndigheten. Hämtad 27 december, 2007, från http://dsmweb.sjv.se/Documents/ regeringsuppdrag/040119sex_utnyttjande.pdf.

Andersson, R. (2004/5). Superfängelset och den obotliges återkomst. Juridisk Tidskrift, 2004/5, nr 2, s. 483-497.

Becker, H. S. (2006). Utanför. Avvikandets sociologi. Lund: Arkiv.

Bergstrand, C. M. (1972). Brott och straff i 1700-talets Västergötland. Del I. Barnamord och Tidelag. Kristianstad: Kristianstad Boktryckeri AB.

Brottsförebyggande Rådet (1977). Nytt straffsystem. Utdrag, s. 13-21, 30-33 ur rapport nr. 7.

Brottsförebyggande Rådet (2005). Våldtäkt. En kartläggning av polisanmälda våldtäkter. (Brå 2005:7). Hämtad 3 januari, 2008, från http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_in stance=4&name=V%e5ldt%e4kter%20slutred.pdf&url=/dynamaster/file_archive/050511/5bae71cb5169364a3fac9dacf796b048/V%25e5ldt%25e4kter%2520slutred.pdf.

Brottsförebyggande Rådet (2007). Sexualbrott. Hämtad 3 januari, 2008, från http://www. bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=8&module_instance=2.

Burke, R. H. (2005). An Introduction to Criminological Theory (2th edition). Cullompton: Willan Publishing.

Cederlund, B. På tiden med lag mot tidelag. Hundsport. Hämtad 19 december, 2007, från http://www.hundsport.se/redaktionellt/artiklar_mapp/lag_mot_tidelag.html.

Eberhard, D. (2005). I trygghetens Sverige ska det ofarliga förbjudas. DN-debatt, 11 september, 2005. Hämtad 4 januari, 2008, från http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d= 572&a=460585&previousRenderType=1.

Engdahl, O. & Larsson, B. (2006). Sociologiska perspektiv. Grundläggande begrepp och teorier. Stockholm: Studentlitteratur.

Ertsborn, J. (2007). Förbud mot sexuella handlingar med djur. Motion 2007/08:MJ281. Hämtad 26 december, 2007, från http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid= 410&dok_id=GV02MJ281&rm=2007/08&bet=MJ281.

Honkatukia, P. (2001). Rough sex? Understandings of Rape in Finnish Police Reports. Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 2001, volym 2, nummer 1, s. 15-30.

Höjer, H. (2003). Den sexuella läggningens födelse. Forskning & Framsteg, 2003, nr 4, s. 36-37.

Integrationsverket (2005). Vilka är annorlunda?. Integrationsverkets rapportserie 2005:03. Hämtad 15 januari, 2008, från http://www.mkc.botkyrka.se/biblioteket/Publikationer/2005-03_web.pdf.

Jareborgs, N., (1992). Tre brottsideologier. I Straffrättsideologiska frågor (s. 97-105, 109-113). Uppsala: Iustus förlag.

Kinsey, A. C. (1949). Mannens sexuella beteende. Stockholm: Ljus.

Kinsey, A. C. (1968). Kvinnans sexuella beteende, Del 1-3. Stockholm: Bokförlaget Prisma.

Lundgren, K. (2005). Förbud mot tidelag. Motion 2005/06:MJ320. Hämtad 26 december, 2007, från http://riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GT02MJ320&rm= 2005/06&bet=MJ320.

MacKenzie, D. L., O’Neill, L., Povitsky, W., & Acevedo, S. (2006). Different Crimes, Different Criminals. Understanding, Treating and Preventing Criminal Behaviour. Newark: Anderson/LexisNexis.

Martens, P. (2004). Sexualbrott. Ur Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003, kap. 6. (Brå 2004:3). Hämtad 3 januari, 2008, från http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module _instance=4&name=Brottsutvecklingen2001_2003.pdf&url=/dynamaster/file_archive/050317/293ceacc0e95ffc5021cee73db80dc04/Brottsutvecklingen2001%255f2003.pdf.

Morgan, G. (1999). Organisationsmetaforer. Lund: Studentlitteratur.

Munro, H. & Thrusfield, M. (2001). ’Battered pets’: sexual abuse. Journal of Small Animal Practice, 2001, July Vol. 42, 333-337.

Nationalencyklopedin. (1995). Höganäs: Bra Böcker.

Nordahl, B. (2004). Två tidelagare. Kontaktbladet Släkt & Bygd, 4. Hämtad 20 december, 2007, från http://www.cenara.com/users/ce01914/sloff/sob/04-2/tidelagare.htm.

Nykvist, A-C. (2004). Svar på fråga 2004/05:114 om sexuella övergrepp på djur. Sveriges Riksdag. Hämtad 29 december, 2007, från http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid= 71&dok_id=GS12114&rm=2004/05&bet=114.

Nykvist, A-C. (2005). Svar på fråga 2004/05:1595 om sexuella övergrepp mot djur. Sveriges Riksdag. Hämtad 27 december, 2007, från http://riksdagen.se/Webbnav/index.aspx? nid=71&dtyp=fs&rm=0405&nr=1595.

Persson, S-G. (2005). Djurhållning och djurskydd. Motion 2005/06:MJ518. Hämtad 26 december, 2007, från http://www.riksdagen.se/debatt/visadok.aspx?spc=obj&guid=f2e2009 59c9f-411e-9117-c8c0456b10fd.

de Pourbaix-Lundin, M. (2007). Förbud mot sexuella övergrepp mot djur. Motion 2007/08:MJ215. Hämtad 26 december, 2007, från http://www.riksdagen.se/webbnav/index. aspx?nid=410&dok_id=GV02MJ215.

Rydström, J. (2001). Sinners and citizens. Bestiality and homosexuality in Sweden 1880-1950. Stockholm: Akademitryck.

Sexual Offences Act (2003). Sexual Offences Act 2003 c.42. Hämtad 5 januari, 2008, från http://www.opsi.gov.uk/acts/acts2003/ukpga_20030042_en_5#pt1-pb18-l1g69.

SOU (2004:48). Kategorisering och integration. Om föreställda identiteter i politik, forskning, media och vardag. Rapport från Integrationspolitiska maktutredningen. (2004:48). Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer.

Steen, A-L. (2003). Mäns våld mot kvinnor – ett diskursivt slagfält. Reflektioner kring kunskapsläget. Forskningsrapport nummer 131, Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Thompson, J. B., (2001). Medierna och moderniteten. Göteborg: Bokförlaget Daidalos.

Ullerstam, L. (1964). De erotiska minoriteterna. Uddevalla: Zindermans förlag.

Waddingston, D., Jones, K. & Critcher, C. (1989). A model of disorder. I Flashpoints: Studies in Public Disorder (s. 156-157). London: Routledge.

Young, J. (1999). The Exclusive Society. Social Exclusion, Crime and Difference in Late Modernity. London: Sage.

h1

Tidelag – Del 2

februari 20, 2010

…fortsättning från Tidelag – Del 1.

Synsätt och demoniseringprocess
Genom att djur inte faller inom sexualbrottens område kan inte tidelag eller sexuella handlingar mot djur definieras som sexualbrott. För att dessa handlingar skall kunna behandlas rättsligt krävs att man kan uppvisa att djuret har lidit fysiskt enligt 16 kap. 13 § brottsbalken (SFS 1962:700) eller djurskyddslagen (SFS 1988:534).

I sin första rapport från 2005 skickade Djurskyddsmyndigheten även ut enkäter till landets kvinnojourer då det fanns indikationer på ett samband mellan våld mot kvinnor och sexuellt våld mot djur där män antingen tvingar kvinnan till sexuella handlingar med djuret eller själv använder djuret i sexuella syften i misshandelsrelationer. Även porrfilmer innehållande sex mellan människa och djur är det oftast förekommande med kvinnor som utför oralsex eller samlag. Detta skulle kunna peka på ett tryck eller tvång från en patriarkal struktur där män dominerar, förtrycker och exploaterar kvinnan enligt gällande feministiska teorier. Det var därför av intresse att jämföra tidelag med sexuellt våld.

I debatten är det också vanligt att man liknar tidelag med sexuella övergrepp mot barn.  I Djurskyddsmyndighetens andra rapport från 2007 refererar Andersson och Glantz till kriminologen Piers Beirne som menar att tidelag borde betraktas som ”…sexuella övergrepp mellan arter eftersom situationen för djur som offer vid övergrepp i hög grad liknar situationen för utsatta kvinnor och till viss del även barn”. Detta genom att handlingen nästan alltid innehåller tvång och smärta hos djuret och genom att djuret på grund av avsaknad av kommunikation ej kan ge ett medgivande eller berätta om övergreppet i efterhand. I en engelsk undersökning, ”Battered pets: sexual abuse”, som ofta hänvisas i debatten om en lagstiftning mot tidelag, redogör Munro och Thrusfield för slumpvis utvalda smådjursveterinärer och de registrerade skador som inte berott på olyckshändelse hos smådjur. Sex procent av de inrapporterade fallen konstaterades vara av sexuell natur, mestadels hundar och katter. Även Munro och Thrusfield pekar på likheter mellan tidelag och sexuella övergrepp mot barn. Liknande de patriarkala teorierna menar man att vuxna därmed utnyttjar sin maktställning gentemot mer eller mindre försvarslösa och svagare individer (eller djur) som inte är kapabla att framföra sin egentliga vilja.

Debatten att införa en lag mot tidelag innehåller så klart synsätt, reaktioner och förslag på brottsförebyggande åtgärder, dock mindre nyanserat av den senare sorten. Detta pågår inom olika samhälleliga institutioner, såväl formella som informella. De formella utgörs av medier, intresseorganisationer och staten – med riksdag och regering som representanter – medan de informella i sin tur är de moraliska värderingar som bedömer huruvida handlingen tidelag skall betraktas som felaktig eller inte utifrån normer och tabun i den sociala gemenskapen.

Massmedier är ofta det verktyg och kanaler som lobby- och intresseorganisationer använder  sig av för att framföra sina budskap och skapa opinion. Medier drivs också själva av incitament för att locka annonsörer och binda prenumeranter (och/eller sälja lösnummer). Människor påverkas givetvis av den av massmedia selekterade informationen men kanhända påverkas människor av mediers beskrivning av samhället lika mycket som medier påverkas av samhällets sedvänjor och moral – en slags ömsesidig påverkan av varandra med andra ord. Det lättaste sättet att sälja lösnummer är att utlösa känslomässiga reaktioner bland människor. Kan man styra  eller utnyttja folks känslomässiga yttringar kommer man långt, även om egennyttan handlar om lösnummerförsäljning eller politisk makt. Vad dessa känslomässiga reaktioner kommer ifrån är en helt annan fråga som jag återkommer till. Statens styrande institutioner skall utifrån detta skapa sig en sanningsenlig bild av samhället och forma dess lagar och bestraffningssystem, helst för att tillfredsställa alla inblandade parter, men framförallt för att skapa ett tryggt och progressivt samhälle.

Tidelag upptar stundtals en del utrymme i medier. Efter en genomgång av ett trettiotal artiklar om tidelag  under 2000-talet i de största tidningarna finner man flera gemensamma nämnare som pekar på att tidelag; är ett stort problem som ökar i omfattning, inte betecknas som brottslig handling juridiskt och bör kriminaliseras. Även den ”ökade” mängden djurporr på nätet framställs som ett faktum vilket i sin tur skulle visa på ett stort intresse för tidelag i samhället. Tidelag och djurplågeri kopplas dessutom ofta ihop till en och samma handling. Under senare år har även begreppet ”tidelag” och ”djursex” bytts ut mot ”sexuella övergrepp mot djur”. Ytterligare negativa begrepp som förekommer i dessa artiklar, med olika frekvens, är; ”förgripa sig”, ”pedofiler”, ”våldtäkt”, ”djurplågeri”, ”sexuell skändning”, ”psykiska skador” (hos djuren), ”övergrepp”, ”äckligt”, ”sjuka” och ”störda människor”. Det är utan tvekan man vågar påstå att det finns underliggande krafter att skapa opinion åt ett specifikt håll.

De intresseorganisationer som för en lobbyverksamhet för en ändrad lagstiftning om tidelag är i huvudsak Svenska Kennelklubben, Sveriges Veterinärförbund, Djurskyddet Sverige, Förbundet Djurens Rätt, Svenska Djurskyddsföreningen och Lantbrukarnas Riksförbund som tillsammans lämnade en hemställan till regeringen i ämnet 2004. I artiklar om tidelag på respektive hemsidor bygger retoriken på liknande begrepp som i medier, men där oftare även med bilder på ”offren” – hundar och katter – visas. Det kan bli läsarens uppgift att fundera över vilka bilder som blir mest effektiva i argumenten för en lagstiftning mot tidelag; bilder av söta hundvalpar av rasen West Highland White Terrier eller bilder av fullvuxna exemplar av Vietnamesiska hängbuksvin. Själv tror jag på det förstnämnda, även om känslan av perversion är stark också i det sistnämnda.

westisvietnamesiskt-hangbuksvin

Vilken av dessa två djurraser tolererar man minst våld mot?

De motioner som exercerar ämnet kommer från alla sju representerade riksdagspartier och är i majoritet för ett förslag om lagstiftning mot tidelag (vilket å andra sidan också föranleder motionerna). Bland annat menar man i dessa motioner att när tidelag var kriminaliserat, före 1944, var det handlingen som bedömdes, medan det numera är effekten (djurplågeriet) som är förbjuden men också att polisen inte har de riktlinjer och resurser som krävs för att utreda djurskyddslagen i allmänhet vilket anses vara ett problem. Vidare menar man att sexuella handlingar med djur har ökat de senaste åren vilket kan avläsas ”…i ett växande antal webbsidor med djurporno­grafiskt innehåll och i diskussioner på Internet mellan personer, som utnyttjar djur sexuellt” (Förbud mot sexuella handlingar med djur), samt att det är svårt att bevisa djurplågeri med dagens tandlösa lagstiftning, i en alltmer sexualiserad och brutaliserad djurmiljö, när lagen kräver att djuret bevisligen har lidit. En riksdagskvinna, Marietta de Pourbaix-Lundin, hävdar att det borde vara tillräckligt att man kan påvisa att ett djur har varit utsatt för ett sexuellt övergrepp för att det skall vara straffbart, hur detta juridiskt skall praktiseras framgår dock inte. Liknande de negativa begrepp som används i medier, och som sammankopplas med ”tidelag”, finner man även i dessa motioner; ”utnyttja sexuellt”, ”mentalt lidande” (för djuren), ”sexuella övergrepp”, ”övergrepp av sexuell karaktär” samt ”djurplågeri”.

I ett ämne som ”tidelag” är det inte svårt att bilda sig en uppfattning vad den gemene mannen och kvinnan har för uppfattning om saken. Ett fåtal områden gör människor så upprörda som när sexuella handlingar mellan människor och djur förs på tal. Det räcker med att gå in på forum på Internet eller tala med människor i sin närhet för att höra vad man bör göra med dessa delinkventer. Även genomgången av medier och motioner ovan visar på en tämligen stigmatiserad hållning till zoofiler (tidelagsutövare). Enligt den tyskfödde sociologen Norbert Elias är inte människan av naturen civiliserad, dock är hon civiliserbar där hon lär sig att kontrollera sina känslor, drifter och instinkter.  I en modern och strikt civilisationskontext, som det svenska samhället utgör, blir ett faktum där människor har sex med djur synnerligen motsägelsefullt – för att inte säga absurd – för de flesta. Att tidelag under medeltiden bestraffades hårdast av de sodomitiska synderna kan dels förklaras med att det sågs som brott mot själva skapelseordningen, där gränsen mellan människa och natur suddades ut, men dels också för att man sannolikt också var rädd för att tidelag kunde resultera i befruktning vilket i sig skulle bli högst problematiskt och svårhanterligt. I dagens civiliserade, sekulariserade och stamcellsforskande värld vet vi bättre. Kan man därför se dagens starka reaktionen mot tidelag som en av dessa tillåtna säkerhetsventiler som tillåts öppnas i det civiliserade samhället och som annars undertrycker våra känslor, helt i enlighet med Elias idé om civilisationsprocessen? Eller finns det någon annan kulturhistorisk grund som förstärker och ger dessa ganska extrema yttringar mot tidelag? Eller kanske både och?

Man hävdar både i artiklar och motioner att djurporr på Internet ökar, speciellt sedan 2001 då innehav av barnpornografi förbjöds vilket i sin tur skulle visa på att även tidelag som företeelse i samhället ökar.  Jock Young menar i ”The Exclusive Society – Social Exclusion, Crime and Difference in Late Modernity”  att drömmar och fantasier kan ses som den mörka sidan av medvetandet men att många av dessa drömmar och fantasier levs ut på Internet i olika format och där verklighetens normer och regler i många fall är utmanövrerade. Internet blir därmed en utpost för det onormala och subversiva där vederstyggliga perversa enstöringar som pedofiler och zoofiler håller till. De störda, sjuka och äckliga är dock till stor del oåtkomliga bakom datorer. Genom Internet blir dessutom dessa ’perversiteter’ synliga för de normala men också förstärkta då de lyfts upp för beskådan utan sammanhang. Likt medier som snuttifierar och selekterar delar av verkligheten skapar man ett falsarium där minoriteshandlingar och små företeelser växer till enorma proportioner.

Pedofili och att sexuellt utnyttja barn anses i de flesta kulturer tillhöra det absolut värsta brott man kan företa sig och brottet i sig definieras snävare ju mer civiliserade vi blir. Skammen att bli ertappad är nära på gränslös. Att jämföra tidelagsutövare med pedofiler är ett sätt att stigmatisera och marginalisera de som utför handlingarna, bort från den vedertagna normen till det absolut värsta man kan tänka sig. Överhuvudtaget blir begrepp som ”förgripa”, ”våldtäkt” och ”djurplågeri” ett sätt uppvärdera brottets grovhet och genom det väcka slumrande känslor och emotioner som människor bär inom sig – mot demonerna och det avskyvärda. Demoniseringen sker här utifrån redan definierade och stigmatiserade grupper; pedofilerna, sadisterna och våldtäktsmännen. Dessa är redan avhumaniserade och avgränsade som underlägsna. Genom avhumanisering och distansering av dessa människor kan man proklamera både dödsstraff och tortyr utan att för den skulle bryta mot civiliserade och humanistiska normsystem. Denna demoniseringsprocess leds först och främst av intresseorganisationer som för fram statistisk ”fakta” och förslag på åtgärder, både direkt till politiker men givetvis också till massmedier. Medier lyfter vidare fram det eskalerande ”sjuka” i samhället – de otäcka, de onda och de andra – som sedan väcker känslor och anstöt hos människor. Speciellt i en tid då den onde som förklaringsmodell återigen gjort sig stark i den samhälleliga diskursen. Det onormala och ”sjuka” växer omärkligt utan hinder och utan att någon stoppar det. Då även riksdagsledamöter läser tidningar och debattartiklar i ämnet medför det i förlängningen motioner om lag mot tidelag.

Mäns våld mot kvinnor är en liknande skamfull handling – som i en patriarkal kontext faktiskt aldrig har varit accepterad genom devisen; ”man slår aldrig en kvinna” – även om man inte kan tro det utifrån diskursen. Det finns dock ändå viss förståelse att en man tappar besinningen, även om detta inte urskuldar brottet i fråga, men i ett tidelagsbrott (eller pedofilbrott) finns det nog inga som helst ursäkter eller överseende.

Kinsey, från 1949, påvisar att det ofta är ungdomar som upptäcker sin sexualitet genom att ha sexuellt umgänge med djur. I en modern kontext kan även ett ungdomsbrott ha vissa förmildrande omständigheter och att till viss del sakna sitt ansvar genom sin självdefinition. Ungdomsbrottslingen är därför ett offer för omständigheter kring den egna outvecklade sexualiteten. Stigmatiseringen är dock av sådan art att förmildringen i en modern kontext troligen är ganska mild.

Det som dock utmärker denna demoniseringprocess är inte demonisering av gruppen utan av det onormala hos enskilda individer – den sjuka och biologiska störning hos de människor som har sex med djur. Samtidigt finns det sannolikt en viss fascination till dessa monstruösa människor, vilket historien visar. Sex och våld – så som tidelag beskrivs – har dessutom en imponerande kraft i denna demoniseringsprocess.

Direkt vidare till Tidelag – Del 3

h1

Tidelag – Del 1

januari 23, 2010

Att djurrättsaktivister, porrmotståndare, sedelärande kristna och andra konservativa grupperingar förfasar sig över att en ytterst liten minoritet sysselsätter sig med tidelag, sex med djur, är väl kanske inte speciellt förvånande eller konstigt. Men när detta ämne tas upp kan även, i vanliga fall fullt friskförklarade människor, drabbas av fullständig intellektuell kortslutning. Vad beror detta på? Vad är det för bakomliggande orsaker i vårt samhälle där alla former av rationella argument kastas på soptippen och ersätts av känslor? Är det det sunda förnuftet som ligger och spökar igen?

tidelag

Jag har dragits in i tidelagsdebatten på nätet från och till under de senaste 15 åren. Jag har varje gång fascinerats över hur sakliga argument totalt negligeras till förmån för häpnadsväckande logiska kullerbyttor och märkliga förhållande till rena fakta.  Det är oerhört kraftfulla mekanismer som ligger inbakade i vårt sociala arv vad det gäller tidelag där till och med aktade sociologer och forskare inom samhällsvetenskapliga ämnen – som i vanliga fall väldigt sällan tillåter sig att bli känslomässigt färgade – mumlar något ohörbart, rynkar på näsan och snabbt försvinner därifrån. Jag har också varit införstådd att denna debatt så småningom skulle eskalera till förmån för en lag mot tidelag, hur verklighetsfrånvarande detta än må vara. Detta är beklagligt men jag är realist och inte dummare än att förstå vart tåget är på väg.

Och det är väl ungefär där vi är nu. Vår jordbruksminister Eskil Erlandsson gjorde ett tryggt framträdande i riksdagen för snart tre år sedan och försökte förklara hur inkonsekvent och problematisk en sådan lag skulle bli, men ett och ett halvt år senare lade han sig hastigt platt på marken för kvällstidningarnas första propagandacentral Expressens ”avslöjande reportage” och meddelade att han ser en lag mot tidelag som nödvändig. Man kan bara föreställa sig det tryck, både i riksdagens korridorer och kanske till och med hemma vid köksbordet, som Eskil hade fått utstå. Kanske hade någon högre upp i hierarkin tagit honom i örat men jag hade ändå önskat att han varit lite starkare än så. Det senaste två åren har det varit kusligt tyst om saken vilket antagligen betyder att ett angrepp mot vår demokrati är i antågande, i det tysta.

Den främste reaktionära och ideologiska galjonsfiguren i kriget mot tidelag är veterinären Johan Beck-Friis som skrivit debattartiklar om den påstådda galopperande spridningen av tidelag. I artikeln På tiden med lag mot tidelag av Bitte Cederlund i tidningen Hundsport figurerar Johan Beck-Friis som expert i ämnet. En artikel som genom falsarier och förvanskade faktafel propagerar för en lag mot tidelag och som man ofta hänvisar till när argumenten tryter. Tyvärr är detta ett ämne där inga logiskt rationella argument biter vilket Johan Beck-Friis vet om och därför kan han säga precis vad som helst som passar in i den gängse bilden av ett ”utbrett problem” i samhället.

Jag tänker beta av tidelagsdebatten alla krumbukter genom att systematiskt gå igenom vad det egentligen handlar om. Ursprungligen kommer texten från ett individuellt arbete (15 p.) jag gjorde på en fördjupningskurs i kriminologi en för några år sen, men som jag har omarbetad och kortat ned för att passa formatet på Internet bättre. Bland annat är referenshänvisningarna borttagna, jag har dock lagt till en referenslista i del fyra. Det kommer med andra att bli flera avsnitt. Det som just nu saknas är en avslutande och sammanfattande argumentation om varför detta kommande lagförslag inte ligger i paritet med en demokrati på 2000-talet och att vi stegar bakåt, inte bara i samhällsutvecklingen utan också i den fria formens intellektuella tankebyggnader, om man implementerar  det lagförslag som  Djurskyddsmyndigheten har presenterat. Kanske kommer skriver jag den en dag, vi får se. Men det blir i alla fall en ganska lång historia och jag varnar redan nu dem som i normala fall  inte är vana att läsa längre akademiska texter att snabbt klicka vidare. Tyvärr tror jag inte att denna text kan övertyga några troende till en lag mot tidelag men kanske kan den – förhoppningsvis – bidra med pusselbitar till människor med ett öppet sinne utan känslomässiga låsningar i förhållande till sin sexualitet (och andras).

Historia
Tidelag (zoofili, bestialitet, sodomi) innebär enligt Nationalencyklopedin (1995) ”könsumgänge mellan människa och djur” och har en gång varit en brottslig handling. De gamla landskapslagarna stadgade bland annat levande begravning i jord för tidelagsbrott. Sedan medeltiden var tidelag belagt med dödsstraff ända fram till 1864 års strafflag som istället införde högst två års straffarbete för brottet. Även djuret offrades – vilket kan tyckas märkligt men lagen var på denna tid till stor del byggd på vidskepliga och moraliska paradigm utan de pragmatiska mål som kännetecknar dagens samhälle – och för att utplåna minnet av händelsen, och för att inte riskera att djuret blivit befruktat och därvid skapat en ”djurmänniska”, dödades även djuret. 1944 avkriminaliserades tidelag tillsammans med homosexualitet som tillsammans utgjorde två av de tre kristna sodomitiska synderna (den tredje var ”onaturliga handlingar” såsom oralsex).

Synen och lagstiftning gällande tidelag i det tidiga Sverige skiljde sig inte generellt mot övriga Europa även om Sverige hade ansenlig betoning på just tidelagsbrott i lagböckerna. Faktum är att tidelag var det absolut vanligaste enskilda brottet som flest svenskar avrättats för fram till år 1778 då den sista dödsdomen för tidelag verkställdes. Även det faktum att ordet och begreppet tidelag inte motsvaras i de övriga skandinaviska språken skvallrar om att företeelsen var extra uppmärksammad i Sverige. Det som också skiljde den svenska lagstiftningen från övriga Europa var det faktum att kvinnor inkluderades i lagstiftningen genom en könsneutral formulering i lagtexten. Förvisso dömdes bara en handfull kvinnor för tidelagsbrott, i jämförelse med tusentals män, men inkluderandet av kvinnor i lagstiftningen om tidelag var en klar skillnad mellan Sverige och övriga länder, även så nära grannar som Danmark och Norge. Flera uppger dessutom att tidelag antagligen var vanligare än vad domarna skvallrade om då man genom den stränga lagstiftningen sannolikt sökte enskildhet vid utövande för att undvika vittnen och upptäckt. Att dessutom agera vittne för tidelagsbrott orsakade de facto någons annans död och man kan troligtvis utgå från att vittnen inom familj och släkt var sällsynt förekommande.

Tidelag

Den snabba moderniseringen av det svenska samhället, och speciellt den sexuella reformrörelsen från 1930-talet och framåt, var mycket framgångsrik vilket bland annat medförde att Sverige blev världens första land att införa obligatorisk sexualundervisning i grundskolan. Detta ledde bland annat vidare till avkriminaliseringen av tidelag och homosexualitet 1944. Rydström menar dock i “Sinners and citizens – Bestiality and homosexuality in Sweden 1880-1950” att synen på Sverige som sexualliberalismens förlovade land i själva verket är ett falsarium och istället bygger på omdefinition av gränser av tillåten sex i en modern, rationell och medicinsk kontext, och där samtidigt en mer rättslig rigid hållning av överträdelser av dessa nya gränser uppstod. Det bör förtydligas att det moderna samhället i Sverige inte uppstod under 1930-talet utan innefattade en lång och komplex process under ett par hundra år. 1930-talet kan möjligtvis ses som ett av flera krumsprång under modernitetens samhällsformation där religion och moral alltmer kopplades loss från statens ansvarighet. Idag har vi världens mest sekulariserade samhälle – åtminstone på ytan – och avviker mer än vad övriga länder gör mot världen, som naturligtvis har sina fram- och baksidor.

Förekomst
De första vetenskapliga uppgifterna om tidelag var vanligt förekommande i det moderna samhället kom med Kinsey-rapporten där 8000 amerikanska män (1948) och lika många amerikanska kvinnor (1953) intervjuades om sitt sexuella beteende. Där finner man att 17 procent av den manliga lantbefolkningen hade haft sexuellt umgänge med djur (som ledde till orgasm – långt fler hade sexuell kontakt med djur utan orgasm). Stadsortsbefolkningen hade en betydande lägre andel tidelagsutövare – mellan hälften och en femtedel av lantsortsbefolkningens frekvenser – och när det hände skedde det oftast ute på landsbygden under ferietid eller liknande. Man slog därför fast att tidelag var mer vanligt förekommande om tillfälle gavs – vilket naturligtvis kan ifrågasättas. Totalt fann man att 8 procent av alla män hade haft sexuell kontakt med djur. 4-5 procent av alla kvinnor i materialet hade haft liknande sexuella kontakter med djur. Det bör påpekas att det mot Kinseyrapporten har framlagts metodologisk kritik samt det faktum att jordbruket har gett vika för industrialiseringen och att den därför inte är speciellt representativt längre.

Tidelag

Senare tids undersökningar med avseende på tidelag är inte så vanligt förekommande, kanske på grund av att de faller under sexualundersökningar och inte undersökningar om kriminellt beteende vilket ofta ligger på högre på den politiska dagordningen än sexuellt beteende. Djurskyddsmyndigheten fick dock i uppdrag av Regeringen att utreda i vilken omfattning människor använder djur i sexuella sammanhang då det förekommit uppgifter att det skulle vara i ökande omfattning. Djurskyddsmyndigheten kom med en rapport 2005 på basis av 1000 enkätsvar (av 1600 utskickade) från kommuner, länsstyrelser, yrkesverksamma veterinärer och kvinnojourer. Totalt redovisades 209 fall av människor som använder djur i sexuella sammanhang. 119 av dessa registrerades mellan 2000-2004, 70 fall för 1990-talet och 20 fall för slutet av 1970- och hela 1980-talet. Det går inte att dra några slutsatser om en eventuell ökning under denna period, bland annat på grund av att veterinärer inte har varit yrkesverksamma över hela perioden. Till mestadels omfattas hästar (161 fall) men även hundar, nötkreatur och katter finns registrerade. Merparten av de registrerade fallen, när människor använder djur i sexuella sammanhang, inbegriper enligt sammanfattningen någon typ av våldsinslag (i slutet av rapporten här), t.ex; ”Kraftiga skärskador i vaginan.” (fall nr 29), ”Två fall med skador från vasst föremål lokaliserade till vulva och vagina” (fall nr 50-51) samt ”Invärtes skador i vaginan, troligtvis uppkomna av trubbigt föremål” (fall nr 63). I endast tio fall av 209 kan man med stor säkerhet slå fast att handlingen syftade till sexuellt umgänge med djuret, t.ex, ”Hanhund som vid könsumgänge med en kvinna ’fastnat’ i henne” (fall nr 2) och ”Man som haft könsumgänge med en ko i ladugården” (fall nr 54).

Djurskyddsmyndigheten lade två år senare fram ytterligare en rapport på regeringens begäran där man berör 20 fall som rapporterats till landets polismyndigheter under 2005 rörande sexuellt utnyttjande av djur. Rapporten är i större omfattning än den tidigare rapporten och man diskuterar mer djupgående kring gällande lagstiftning i Sverige och jämförande länder utomlands, djurens fysiska och psykiska lidande, omfattningen som djur utnyttjas sexuellt, djurpornografi, hantering inom rättsväsendet samt rekommendation och förslag till lagstiftning. Man konstaterar att omfattningen av sexuellt utnyttjande av djur sannolikt är större än vad de förekommande studier som gjorts visar (så kallade mörkertal) och jämför vidare med sexual- och misshandelsbrott där den faktiska brottsnivån ligger på upp till tio gånger högre än den brottslighet polisen registrerar. Det faktum att handlingen tidelag är sexuellt avvikande borgar för ytterligare undanskymdhet av den som praktiserar det.

Att besvara i vilken omfattning tidelag, eller sexuellt umgänge med djur, förekommer är praktiskt taget omöjligt att svara på utifrån den fakta som finns tillgänglig. De två undersökningarna i modern tid ovan visar att våld mot djur förekommer, samt även till viss del sexuellt umgänge, men inte i vilken omfattning. Att likställa de så kallade ”mörkertalen” med sexualbrott har inga som helst vetenskapliga belägg. Man kan dock anta att tidelag existerar som fenomen, även om det är ytterst ovanligt i dagens moderna samhälle.

Direkt vidare till Tidelag – Del 2…

Medier: (1, 2, 3, 4, 5)

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.