Rösta JA den 14 september!

GröntJA

Först och främst. Trängselskatten är en oerhört smart skatt. Man kan omöjligt hitta ett bättre sätt än trängselskatt för att infria följande tre punkter:

  • Minska trängseln
  • Förbättra miljön
  • Finansiera infrastruktur

Dessutom drabbar inte skatten de som har det sämst ställt, för dessa har nämligen inte råd med bil överhuvudtaget. Mest trängselskatt betalar högavlönade som kör mest bil, det är ett obestridligt faktum: [LÄNK]

De som inte gillar trängselskatten är i huvudsak inte helt otippat bilägare. Vägvalets väljare består till exempel av primärt av välbärgade och bilåkande villaägare. Dessa menar att det inte bilägare allena som ska betala infrastruktursatsningar. Det tycker inte jag heller, men det gör de å andra sidan inte heller.

Västsvenska paketet

Endast 40% av Västsvenska paketets finansiering kommer från trängselskatten, resten är alla med att betala genom statlig och kommunal skatt. Javisst, bilförare får totalt betala lite mer än andra genom trängselskatten, men både Marieholmstunneln och Göta älvbron, som ingår i Västsvenska paketet, är till för just bilarnas framkomlighet.

Västsvenska paketet är verkligen en helt sanslöst bra affär för Göteborgs stad. Staten hade aldrig gått med på att finansiera lokal infrastruktur som de gör nu genom Västsvenska paketet. Staten står för hela 17 miljarder kronor. Finansieringen i siffror:

  • Staten (17 miljarder)
  • Trängsel­skatten (14 miljarder)
  • Göteborgs stad (1,25 miljarder)
  • Västra Götalandsregionen och Region Halland (1 miljard)
  • Realisering av markvärden (0,75 miljarder).

Genom trängselskatten är dessutom grannkommunerna med och betalar för det som de i framtiden kommer att nyttja, genom att de kör bil till och från Göteborg. Dessa pengar hade varit omöjligt att få in på annat sätt. Totalt satsas det 34 miljarder i Göteborgs infrastruktur, något som hade varit omöjligt utan denna överenskommelse med staten.

ALLA är alltså med och betalar den nya infrastruktursatsningen, långt ifrån bara de som har bil!

Bilägare i Göteborg betalar i genomsnitt 149 kr per månad i trängselskatt, är det verkligen mycket att gnälla över efter alla jobbskatteavdrag under årens lopp? Om det skulle hamna på skatten istället så motsvarar det ungefär 200 kronor/månad för en medelinkomsttagare. Det är TRE gånger så mycket som ALLA göteborgare betalar i trängselskatt och 30% mer än bilägarna betalar i snitt idag. [LÄNK]

Det som utmärker trängselskatten är just att den är så förbannat smart, rättvis och tillgodoser så mycket!

Västlänklegenden

De som tror att man ”stoppar” Västlänken genom att rösta nej tror fel. Alla partier, förutom SD och Vägvalet, har klart sagt ifrån att ett nej inte kan påverka någon specifik del i Västsvenska paketet, utan endast finansieringen av HELA paketet. Allt annat är en myt och strategisk fint av nej-sägare för att få bort trängselskatten. Gå inte på detta lurendrejeri. All negativ propaganda och desinformation som man därför försöker kasta på Västlänken, som också är en del av Västsvenska paketet, är i huvudsak ren bullshit och har alltså endast till syfte att stoppa trängselskatten. Det är alltså lömsk politisk strategi iscensatt av trängselskattmotståndare. I normala fall ser vi denna typ av argumentationsteknik ute bland extrema på vänster- och högerkanterna.

GPAnnons
Helsidesannonser i i GP i upp till 200.000 kronorsklassen med grovt felaktiga påståenden.
Santiago de Chile collage
Affischer med dessa bilder blev publicerade i GP på Fria ord i våras och har nu satts upp runt om i hela stan. Bilden är en bildmanipulation där man gjort om en bild från ett jätteschakt i Santiago de Chile och placerat mitt i Hagaparken med helt extremt felaktiga proportioner till följd. Originalbilden överst. Observera att man till och med har förminskat grävskoporna för mer effekt.

Trafikverket har lagt ned 13 år på att utreda Västlänken. Över 900 konsulter och utredare har varit involverade, varav 170 heltidstjänster. Detta innebär tusentals mantimmar för att beräkna effekter, påverkan och kostnader. Projektet har dessutom godkänts av 53 remissinstanser. Nyligen fick också Västlänken så kallad tillåtlighet av regeringen utan minsta kompletteringsbegäran från Miljödepartementet, vilket är högst unikt för så stort projekt. Trafikverket har om och om igen förklarat att inget tyder på att de kommer överskrida Västlänkens budget. Snarare tvärtom då det finns flera uppsidor i projektet som först kommer i nästa steg – i stadsbyggnadsplaneringen.

Det är därför fascinerande att läsa tvärsäkra amatörförslag från diverse pensionerade ”infrastrukturspecialister” och ”samhällsplanerare”, ihopknåpat med räknesticka under fritiden. Lika fascinerande är det också att höra att Västlänken är ett ”idiotprojekt”, ”största haveriet sedan Hallandsåsen” och ”fantasibygge av rang” när man betänker all den komptens som har investerats under 13 år. Det är verkligen kunskapsförakt av rang. Hur dessa herrar kan få så stort medieutrymme i stadens enda morgontidningar är en gåta som framtidens kommunikationsforskare troligen kommer att sätta tänderna i. Det hjälper oss dock inte nu inför det stundade valet.

Slutligen

Jag är dock jag övertygad om att göteborgare är smartare än så och ser igenom dessa konspirationsteorier om att riva hus i Haga och gigantiska schakthål i Hagaparken. Men jag oroar mig ändå, för det finns så oändligt mycket underliggande känslor som lurar under ytan i den här folkomröstningen, korruptionsanklagelser och politikerförakt förstärker nämligen Västlänklegenden och andra myter.

Att rösta nej riskera endast ett politiskt kaos vilket kommer att hämma Göteborgs framtida tillväxt för decennier och hotar faktiskt platsen som Sveriges andra stad om det vill sig riktigt illa.

Trängselskatten är bra för alla göteborgare, liksom hela det Västsvenska paketet. De som tror att man ”stoppar” Västlänken genom att rösta nej tror fel. Alla partier, förutom SD och Vägvalet, har klart sagt ifrån att ett nej inte kan påverka någon specifik del i Västsvenska paketet, utan endast finansieringen av HELA paketet. Allt annat är en myt och strategisk fint av nej-sägare för att få bort trängselskatten. Gå därför inte på detta lurendrejeri.

Rösta JA till trängselskatt, säkra finansieringen och säkra Göteborgs framtid – för mindre trängsel, effektivare kollektivtrafik och renare luft!

 

GröntJA

 

Läs mer i samma ämne:

Vägvalet och den riktningslösa kompassen

Populism i praktiken

Populism i praktiken

Jag är även engagerad i nätverket JA till trängselskatt i Göteborg sedan snart två år tillbaka. Vi finns på Facebook och har en blogg.

Vi på JA till trängselskatt har alltid försökt premiera en öppen och tolerant attityd. Våra debattörer har tålmodigt och stringent argumenterat mot återkommande negativa röster i kommentarsfälten både på Facebook och bloggen. Vi tror att det gagnar det demokratiska samtalet att lyssna och bekräfta även dessa. Det har så klart funnits gränser till vad man ska stå ut med och några ”troll” har vi varit tvungna att blockera helt och hållet, men generellt har vi haft stort överseende med både arga och kritiska röster. Ett exempel är följande färska kommentarstråd på vår blogg.

Givetvis har vårt nätverk av Vägvalets anhängare ändå flera gånger blivit anklagat för att ”censurera” debatten när vi ibland måste rensa bort kommentar som innehåller grova personliga påhopp och ren gallimatias i versaler. Tålmodigt försöker vi bemöta även detta.

Vägvalets säger sig vara sprunget ur ett ”medborgarinitiativ” på grund av att Göteborgs politiker ignorerade opinionen i trängselskattefrågan. Man menar vidare att demokratin ska utgå från medborgaren och genom det drev man ”medborgarinitiativet” med hjälp av GT, vilket i sin tur ledde till folkomröstningen 14 september. Man kräver att politiker är transparenta och lyssnar på alla göteborgares åsikter. Det är stora ord som man ofta använder i sin hårdföra polemik för att stoppa trängselskatt och Västlänken.

Vägvalet har sent omsider startat en egen Facebook-sida och på fyra månader har man lyckats skrapa ihop drygt 400 följare.

Det högst märkliga är att trots Vägvalets vackra ord om öppenhet, medborgarengagemang och demokratiskt medinflytande så tar man kategoriskt bort alla kritiska kommentarer på sin nya Facebook-sida. Det är sansade, relevanta och sakliga kommentarer, men ändå tas det bort blixtsnabbt, på minuten.

Censur3
Angående denna bild, se kommentar den 27 maj längre ned.

De senaste dagarna har flera frivilliga i nätverket JA till trängselskatt delat ut flyers och pratat med folk på stan. Detta kommenterade man i Vägvalets grupp på Facebook så här:

VV om JATT

Man kastar öppet skit på de med en annan åsikt och beter sig precis så man anklagar sina motståndare för. Att Vägvalets administratörer låter dessa och liknande kommentarer om oss stå kvar är inte speciellt förvånande.

Detta är ett starkt signalvärde som visar vad Vägvalets floskel om demokrati och öppenhet samt hårdföra populism egentligen handlar om. I sin avsaknad av långsiktiga ideologiska visioner samt en politik byggd på populistiskt missnöje i en enda fråga leder det till motsatsen vad man förespråkar – stängd debatt, slutenhet och korruption av sin egen uttalade värdegrund.

Samtidigt är det lite lustigt då hela principen för sociala medier bygger på interaktion där just kommentarer ökar spridningen, vilket i sin tur ger fler likes. Det verkar dock Vägvalets administratörer inte riktigt förstått.

Men så har man också bara 413 följare på sin sida på Facebook, fyra veckor innan folkomröstningen.

Uppdaterat 21/8: Tydligen fräser Vägvalet representanter själva till utan att lämna informationslappar när man talar om att man tänker rösta JA till trängselskatt: LÄNK >>>

Uppdaterat 27/5: I en kommentar (nedan) meddelar personen i bilden (ovan), numera oskarp/blurrad, med hot om ”rättsliga åtgärder” om jag inte tar bort den. Personen var kandidat för Vägvalet i både kommun, landsting och riksdag, men vill tydligen inte stoltsera på en skärmdump och stå upp för sina åsikter. Detta respekterar jag givetvis, även om hen inte har några som helst möjligheter att ”stämma” mig. Jag har därför gjort bilden oskarp och anonymiserat personen, någon som tidigare ville bli folkvald.

Vi tar det därför igen: I sin avsaknad av långsiktiga ideologiska visioner samt en politik byggd på populistiskt missnöje i en enda fråga leder det till motsatsen vad man förespråkar – stängd debatt, slutenhet och korruption av sin egen uttalade värdegrund. Alltså: POPULISM I PRAKTIKEN.

Läs också: Vägvalet och den riktningslösa kompassen >>>

Älgjakt – till vilken nytta då?

Idag ramlade jag på en både intressant och tankeväckande krönika av Adam Svanell i SvD, ”Köttbehovet vi snart kommer att skämmas för”, som bland annat citerar Leif G W Persson om jaktens vara och icke vara i framtiden:

”Den kommer att försvinna. Kanske inte i min generation. Men förmodligen i nästa. Ytterst handlar det om att det är en tveksam sysselsättning att döda djur för sitt nöjes skull.”

De som känner mig vet att jag gärna äter kött, även om jag kanske inte konsumerar lika mycket (rött)kött idag som för några år sedan. Nu är det definitivt mer fisk och fågel. Anledningen till det är att jag försöker äta mer fisk samt har en sambo som inte är så förtjust i stora biffar, enkelt uttryckt. Jag har dock inga moraliska betänkligheter att djur dödas för att jag och andra ska kunna äta kött. Dock kan jag ha en viss respekt för de som är konsekventa i detta moraltänk och ratar allt kött från levande djur. Har desto svårare för de som argumenterar och sätter upp egna riktlinjer för vilka djur man får döda och inte, där till exempel nöt- och grisdjur har ett högre moraliskt värde än fågel och fisk.

Något som man däremot kan ifrågasätta är viltjakt, och då framför allt älgjakten. Jakt som naturvård är en sak, men den älgjakt som bedrivs idag har egentligen ingenting med detta att göra, utan bygger till 99% på nöjesslakt och rent rekreationssyfte.

jakt1

Vi har strax under 300 000 älgjägare i Sverige. Endast 5 procent av dessa är kvinnor. Det finns omkring 300 000 – 400 000 älgar i Sverige och ungefär 100 000 av dessa skjuts varje höst. Det finns alltså nästan lika många jägare som älgar och man skjuter alltså av mellan 25-33 procent av beståndet varje år.

Man kan absolut hävda att vilt är naturligt ekoproducerat kött, men samtidigt finns det en hel del betänkligheter med att ha ett så stort älgbestånd bara för att kunna skjuta så många som möjligt varje år och tillgodose landets 300 000 lustjägare.

  • Sverige har 6 000 viltolyckor per år med älg inblandat med kostnader upp till omkring 1 miljard och där 8-12 människor dör varje år.
  • Blyet i ammunition är varken bra för hälsan eller naturen. I dag använder nästan alla svenska älgjägare kulor med bly som expanderar och splittras när de kommer in djuret. Totalt utsläppt bly i Sverige från jaktammunition ligger på ungefär 50 ton per år och 6-10 ton för kulammunition.
  • Älgköttet består endast av ca 2,3 procent av den totala köttkonsumtionen i Sverige, största problemet ur en ekologisk synvinkel är alltså nöt- och griskött.
  • En av anledningarna till det utbredda vargmotståndet (läs; varghat) hos jägare beror på att vargen ses som en konkurrent.
  • Den onödigt stora älgstammen åsamkar skador för miljoner för skogsbolagen.
  • 300 000 jägare innebär också minst 300 000 jaktvapen i svenska hem, av totalt 619 000 vapenlicenser. Oavsett om ganska få civila vapen används vid brott, så innebär generellt vapen i folkhemmet en tveksam symbol i 2000-talets Sverige.
  • Jakt och slakt för det höga nöjet skull brutaliserar människor samt upprätthåller ett manligt patriarkat och en minst sagt tveksam kultur. Detta kan säkert ifrågasättas, men i alla fall jag tror faktiskt att så är fallet. Manshegemoni och förkärlek till vapen har aldrig varit någon bra idé.
  • Jakt upprätthåller ett högst ojämställt patriarkat i många regioner där män tar två veckors semester för att lufsa omkring i skogen och stå på pass, medan kvinnorna hemma får ta hand om älgköttet och storstäda.

Jag lägger ingen moralisk värdering i att jaga och skjuta djur, men precis som i fallet med dynamiskt skytte så ifrågasätter jag till vilken praktisk nytta älgjakten har i nuvarande omfattning? Skulle vi inte tjäna ganska mycket på att minska den betydligt?

Och nej, jag anser heller inte att älgjakt ska förbjudas om nu någon tolkande in det, men jag tror precis som Leif G W Persson att jakten på djur i framtiden starkt kommer att ifrågasättas. Därför ställer jag frågan redan nu – why?

Älgisikte

Källor:
Wikipedia
Trafikverket
Älgskadeföreningen
Vapenfakta.se
Sveriges vapenägares förbund
Skogsstyrelsen

Vägvalet och den riktningslösa kompassen – om populism

Enfrågepartiet Vägvalet vill försöka bredda sin portfölj och bli ett mer etablerat parti. Men var hamnar egentligen Vägvalet ideologiskt? Partiordförande Theo Papaioannou menar att man är ideologilösa. Men riktigt så enkelt är det inte. Ovan löpsedel prydde GP:s förstasida under onsdagen. Kanske inte den mest nyanserade rubriken vilket naturligtvis fick Vägvalets anhängare att gå i taket. […]

För ett långsiktigt försvar mot pseudovetenskap

När jag var omkring 15-16 år var jag väldigt fascinerad av Tungusta-explosionen, 1908, där en trolig meteorit, eller mindre asteroid/komet, på mellan 60-1200 meter i diameter slog ned mitt i Ryssland och ödelade drygt 2000 km² skogsmark (en kvadarat på 4,4 mil). Jag har skrivit om det förut. Då det inte fanns någon krater efter nedslaget, vilket visade att himlakroppen exploderat ovan mark innan nedslaget, har det länge funnits vilda spekulationer om vad som egentligen hade hänt. Vill minnas att man bl.a. hade funnit ökad radioaktiv strålning i området åttio år senare. Det var därför inte helt osannolikt att UFO-spekulationer satte igång på allvar, bland annat att ett atomdrivet rymdskepp hade försökt nödlanda på jorden men exploderat strax innan.

Självklart gick jag med i UFO-Sverige, en organisation vars kritiska hållning till UFO-rapporter var, och fortfarande är, anmärkningsvärt seriösa. De är troligen den minst konspiratoriska organisationen inom detta område, mycket tack vare ordförande Clas Svahn som lyckats hålla spekulationerna på någon slags vettig nivå. Clas Svahn är även journalist på DN och skrev igår om händelsen där. Det intressanta med meteornedslaget i Tjeljabinsk var just det att den exploderade ovan marken innan nedslaget. Detta gör ju faktiskt Tungusta-explosionen mindre mystisk och mer vetenskaplig acceptabel, även om det kanske återstår en del frågetecken.

När jag tänker tillbaka på tonåren och mitt stora intresse för oförklarliga fenomen, så hänföll jag aldrig till den totala tron på irrationella förklaringar. Fastän jag var helt besatt i Stjärnornas Krig, Månbas Alpha och Närkontakt av Tredje Graden så förstod jag skillnaden mellan fantasi och verklighet. Idag när jag läser människors slutsatser på internet så funderar jag på var det kritiska förhållningssättet tog vägen – tron har ofta tagit över totalt, vare sig det handlar om CIA, Opus Dei, månlandningar, global uppvärmning, jämställdhet, invandrare, trängselskatt eller LCHF. Jag har alltid sett det kritiska tänkande som ett förhållningssätt som man lär sig men ibland funderar jag på om det även handlar om en specifik begåvning, men jag är ytterst tveksam till det.

I tonåren läste jag en av raden av böcker om oförklarliga fenomen och fastnade för ett citat av någon forskare som sa något i stil med: ”Glöm inte att vara kritisk till allt du hör och läser, men också till det du själv kommer fram till. Men var aldrig skeptisk, då lär du dig inget.” Det tilltalade mig och fastnade. Hur man än tar till sig detta så är sensmoralen att det är en viktig balans mellan att ifrågasätta och att acceptera. Den balansen har ibland totalt havererat i och med tillgången till det oändliga internet och det aldrig sinande informationsflödet. Ett globalt buffébord där man kan plocka de frukterna som ser mest aptitliga ut och passar syfet, innehållet är helt irrelevant. Det stora problemet ligger i att många som nu får tillgång till all information inte vet hur de ska hantera det, och verktygslösa försöker de bygga sin existens och tillvaro.

I pseudovetenskapens tidsanda är det därför viktigare än någonsin att utbilda i rationellt förnuft och kritiskt tänkande. Precis som med demokratin är det ingen självklart tillstånd utan måste alltid försvaras, byggas och utvecklas.

Pseudovetenskapens agitatorer måste skruva och dölja sina argument med en retorik som låter övertygande, i annat fall blottas de irrationella kunskapsluckorna. Boken ”Hitlers bordssamtal” är ett ihopplock av Hitlers monologer efter middagarna i Varglyan 1941-42 och som skrevs ned av stenografer som satt med. Ska man försöka förstå hur Hitler tänkte så är det en utmärkt bok. Hitler är lite av pseudovetenskapens moderna förgrundsgestalter som blandade precis allt efter eget behag och tro, men självfallet alltid genom att åberopa ”forskning”. Med ”Hitlers bordssamtal” blir pseudovetenskapen väldigt tydlig och därför ett bra exempel på riskerna med detta tankesätt. I ett ”bra” retoriskt skruvat tal kan man inbilla människor vad som helst, och det visste både Hitler och Goebbels.

Folkets stora massa faller lättare offer för en stor lögn än för en liten.” A. Hitler

I en värld som till mångt och mycket är uppbyggd av en dikotomisk världsbild blir det nyanserade och mångfacetterade nästan alltid bortprioriterat, speciellt när känslorna tar över. Pseudovetenskapen utnyttjar detta, i olika syften, och ser en världsbild i ett totalt svartvitt mörker.

Därför måste vi tidigt lära barn och ungdomar att kritiskt förhålla sig till sin omvärld. Vi måste få dem att inse och verkligen förstå skillnaden mellan det rationella kritiska tänkandet och tro & känsla. Och det utan att döda nyfikenhet, öppenhet och kreativitet. Men vi måste också lära dem att hantera interaktionen mellan människor, speciellt nu med internet som  ett nytt kommunikationsverktyg med annorlunda förutsättningar.

Det borde sedan länge finnas ett obligatoriskt grundämne redan i mellanstadiet som tar upp dessa ämnen på allvar och som följer med eleven hela vägen till gymnasiet. Det bör vara ett discipilinöverskridande ämne där psykologi, sociologi, humaniora, kommunikation, pedagogik, metodik och vetenskapsteori kopplar ihop verkligheten och hur den ska hanteras i överflödet av information. De  tre grundpelarna i detta ämne bör vara mediehantering, källkritik och konflikthantering.

Faktum är att detta nog är det viktigaste vi kan diskutera idag. Jag är övertygad om att vi har väldigt mycket att tjäna på detta. Jag tror till och med att det är livsnödvändigt om vi ska sträva mot en hållbar framtid i demokratins spår.

Theodor_Lundberg_Moder_Svea_och_de_fyra_stånden

Apropå hora

Nästa gång folk hävdar sin rätt att säga ”neger” med argumentet att det kommer från ordet ”negro” som betyder ”svart”, så upplys gärna om att ordet ”hora” härstammar från fornnordiskans hóra och indoeuropeiskans kā- som betyder åtrå – och där ord som kärlek och sanskrits Kama Sutra också härstammar – och hävda din ”rätt” att kasta ur dig detta till dina medmänniskor när du tycker att det passar in.

Bild

I Guillous förenklade värld

I en krönika i SvD idag uppmärksammar Emil Uddhammar hur fullständigt skrupelfri till fakta Jan Guillou är när han skriver sina böcker. Denna gång är det den historiska romanen Brobyggarna om tre bröder i början av 1900-talet där delar rakt av är plagierat från överstelöjtnant John Henry Petterssons roman, Man Eaters of Tsavo, från 1907. Utan en enda referens eller källhänvisning pekar han på originalalstret och snor historien om människoätande lejon rakt av. Dock flyttar Guillou platsen från Kenya till nuvarande Tanzania, där Guillous roman utspelar sig, allt för att passa sina syften.

Detta är något typiskt för journalisten Jan Guillou. I sina tidigare historiska romaner om Arn gömmer han sig bakom den ”fiktiva romanen” när han hittar på och skapar egna historiska skeenden i den svenska historien, utan ens antydan till källhänvisning. Ännu värre är det i hans faktareportaget Häxornas försvarare där han fritt och onyanserat makar ihop häxprocesserna under 1600-talet med ”moderna häxprocesser” i jakten på barnpornografi och pedofiler. En högst intressant ansats förvisso men givetvis utan en enda referens. Historikern Linda Oja var en av de som kritiserade honom:

”Mindre lyckat blir det när han på samma sätt försöker tillbakavisa en rad vetenskapliga teorier om häxprocessernas orsaker. Metoden han använder är nämligen att först förenkla teorierna till oigenkännlighet, alternativt låta dem representeras av några extrema teser, och därefter avfärda dem. Detta är måhända ett effektivt sätt att argumentera, men det är inte ärligt.”

Denna onyansering är givetvis en vald strategi, Guillou har nämligen en förutbestämd agenda – när två pusselbitar inte passar ihop tar han fram den lilla hobbyfilen och filar till den pusselbit som är svårast att faktagranska, det som hände för 400 år sen. Som argument för att slopa referenslistor och hänvisade källor använder han ett klassiskt kunskapsförakt där han menar att referenser endast görs av intellektuella akademiker som ändå ingen orkar kolla upp. Han är minsann bättre än så.

Detta mynnar ut i vad journalism egentligen är – en subjektiv berättelseform som har övertagit den gamla sagans funktion att överföra ”kunskap” till nästkommande generationer. Och ja, kanske med det i baktanke kanske man kan säga att ”alla kan bli journalister”. Vad journalistutbildningar i sin nuvarande form överhuvudtaget har att göra på våra universitet och högskolor kan man fråga sig, det är nämligen så långt ifrån vetenskap och modernt kunskapsinhämtande man kan komma.