I Guillous förenklade värld

I en krönika i SvD idag uppmärksammar Emil Uddhammar hur fullständigt skrupelfri till fakta Jan Guillou är när han skriver sina böcker. Denna gång är det den historiska romanen Brobyggarna om tre bröder i början av 1900-talet där delar rakt av är plagierat från överstelöjtnant John Henry Petterssons roman, Man Eaters of Tsavo, från 1907. Utan en enda referens eller källhänvisning pekar han på originalalstret och snor historien om människoätande lejon rakt av. Dock flyttar Guillou platsen från Kenya till nuvarande Tanzania, där Guillous roman utspelar sig, allt för att passa sina syften.

Detta är något typiskt för journalisten Jan Guillou. I sina tidigare historiska romaner om Arn gömmer han sig bakom den ”fiktiva romanen” när han hittar på och skapar egna historiska skeenden i den svenska historien, utan ens antydan till källhänvisning. Ännu värre är det i hans faktareportaget Häxornas försvarare där han fritt och onyanserat makar ihop häxprocesserna under 1600-talet med ”moderna häxprocesser” i jakten på barnpornografi och pedofiler. En högst intressant ansats förvisso men givetvis utan en enda referens. Historikern Linda Oja var en av de som kritiserade honom:

”Mindre lyckat blir det när han på samma sätt försöker tillbakavisa en rad vetenskapliga teorier om häxprocessernas orsaker. Metoden han använder är nämligen att först förenkla teorierna till oigenkännlighet, alternativt låta dem representeras av några extrema teser, och därefter avfärda dem. Detta är måhända ett effektivt sätt att argumentera, men det är inte ärligt.”

Denna onyansering är givetvis en vald strategi, Guillou har nämligen en förutbestämd agenda – när två pusselbitar inte passar ihop tar han fram den lilla hobbyfilen och filar till den pusselbit som är svårast att faktagranska, det som hände för 400 år sen. Som argument för att slopa referenslistor och hänvisade källor använder han ett klassiskt kunskapsförakt där han menar att referenser endast görs av intellektuella akademiker som ändå ingen orkar kolla upp. Han är minsann bättre än så.

Detta mynnar ut i vad journalism egentligen är – en subjektiv berättelseform som har övertagit den gamla sagans funktion att överföra ”kunskap” till nästkommande generationer. Och ja, kanske med det i baktanke kanske man kan säga att ”alla kan bli journalister”. Vad journalistutbildningar i sin nuvarande form överhuvudtaget har att göra på våra universitet och högskolor kan man fråga sig, det är nämligen så långt ifrån vetenskap och modernt kunskapsinhämtande man kan komma.

Annonser

En reaktion på ”I Guillous förenklade värld

  1. Javisst pysslar media med sagoberättande men det vore nog ett misstag att kalla det ”fritt sagoberättande” eftersom det är så tätt knutet till en specifik politisk konstruktion.

    Med det menar jag något annat betydligt bredare och kommunikativt målinriktat än ”politiskt paradigm”, det senare något som kan hända influerar Guillios skrivande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s