Tidelag – Del 3

…fortsättning från Tidelag – Del 2.

Offren

Nils Jareborg, har beskrivit tre brottsideologier som han kallar den primitiva – som utgår från olydnad mot härskaren, den kollektivistiska– som kränker det gemensamma normsystemet, och den radikala – som tar avstamp i den skada som brottet orsakar. Med dessa tre ideologier i beaktning kan man konstatera att under medeltiden straffades människor för tidelag genom att man var trotsig mot Guds ordning, i enlighet med den primitiva uppfattningen. I dagens pragmatiska samhälle letar man instinktivt efter den skada som brottet vållar när eventuella kriminaliseringar är i antågande. Debatten och lobbyismen om en lag mot tidelag syftar därför till stor del om att bevisa de skador som djur utsätts för – fysiska som psykiska – och som följaktligen liknar den radikala uppfattningen. Det är ändå att man misstänker att andra krafter under ytan – bortanför retoriken hos lobbyorganisationer och den rättspraxis som syns i politiska regleringsdokument – av en kollektivistisk modell. I andra rättsteoretiska termer talar man om absoluta straffrättsteorier, där straffet är ett mål i sig, och relativa straffrättsteorier, som ett medel att hålla ordning . För att dölja moralkonservativa strömningar är det de relativa straffrättsteorierna som syns i diskursen men man kan misstänka att det är de absoluta straffrättsteorierna som egentligen ligger till grund.

I en eventuell lagstiftning mot tidelag blir offret i första hand ett djur, även om vissa försök har gjorts att med hjälp av feministiska teorier påvisa att män tvingar kvinnor till sexuella handlingar mot djur (Andersson, 2005). Det verkar dock inte som om detta fenomen skulle vara direkt vanligt förekommande. Djur faller förvisso inte inom sexualbrottets område, som nämnts innan, men sexualbrott är det enda relevanta och jämförliga brottet – förutom djurplågeri – och som går att likställa i viss mån, dock inte utan svårigheter. Djurplågeri är ju något friställt i debatten i och med att man i argumenten bland annat menar att det framför allt är psykiska skador djuren får av övergreppen och psykiska skador på djur kan av elementära skäl vara svåra att påvisa. De fysiska skadorna (som idag måste kunna påvisas för att det skall betecknas som djurplågeri) lyfts också fram men man tycks mena att då lagen har svårt att bevisa brotten – och knappt utdömer straff för uppenbara fysiska skador hos djur – måste lagen ändras så att man istället per automatik kan döma genom handlingentidelag och därmed de psykiska skadorna indirekt. Men för att nå dit måste man först leda i bevis att djur generellt får psykiska skador av sexuellt umgänge med människa. Där är vi inte än, även om Djurskyddsmyndighetens rapport från 2007 försöker påvisa detta.

De anmälda sexbrotten ökar successivt varje år – 2006 anmäldes 12 100 sexualbrott  och 2009 15 500 sexualbrott (sexuellt ofredande, sexuellt tvång och våldtäkt). Sannolikt beror till stor del ökningen på en ökad anmälningsbenägenhet, men även att den faktiska brottsligheten kan också ha ökat del viss del även om detta är mycket svårt att med säkerhet fastslå. 18 procent av de anmälda sexualbrotten klarades upp samma år. Man räknar med att sexualbrott har en hög dold brottslighet, kanske speciellt vid sexualbrott mot barn då dessa själva har svårt att förmedla det inträffade. Sexualbrottslagen utvidgas kontinuerligt och definitionerna blir snävare, senast 2005 när våldtäktsbegreppet utvidgades till att omfatta även handlingar som tidigare betecknades som sexuellt utnyttjande vilket också bör beaktas i diskussionen huruvida de faktiska sexualbrotten ökar eller inte.

I denna kontext skulle ytterligare en utvidgning av sexualbrottslagen till att omfatta även djur inte vara helt orimlig. Tidelag skulle därför likställas med sexualbrott mot barn då djur, liksom barn, är i beroendeställning (och/eller försvarslösa) gentemot vuxna och har ej samma möjligheter att kommunicera. Man kan också hos de båda grupperna, djur och barn, förvänta sig ett högt mörkertal då handlingarna starkt bryter mot sociala regler och ses som kraftigt sexuellt avvikande. Även våld i nära relationer är ytterligare en aspekt som kan liknas vid djurens relation till människan och som minskar upptäcktsrisken ytterligare. Allmänheten upplyses därtill genom medier att tidelagsutövandet ökar vilket skulle ligga i paritet med att även de sexuella övergreppen i allmänhet ökar. Den filosofiska aspekten om man överhuvudtaget kan jämföra människor med djur lämnar vi därhän tillsvidare.

De psykiska skador som en kvinna upplever efter sexual- eller våldsbrott skulle kunna jämföras med skador hos djur, men bara om man förutsätter att dessa har känslor och tankar likt människor, vilket många debattörer och politiker som förespråkar en lag mot tidelag gör. En motion pekade på det faktum att dagens djurplågeri angrep effekten av handlingen tidelag istället för – som tidigare innan 1944 års lagändring – handlingen. Detta tenderar till att ytterligare vinkla lagen mot moraliska principer, istället för pragmatiska. Att djuren har känslor liknande människan är något som annars djurrättsaktivismens idéer kretsar kring. Likheterna är ur detta perspektiv slående fastän dessa båda ’grupper’ verkar stå långt ifrån varandra i den samhälleliga diskursen.

I en teoretisk modell som Tittles kontrollbalansteori ser man en specifik social relation som pedofili som en extrem ojämnhet i kontroll, där barnet har ett extremt kontrollunderskott och den vuxne ett extremt kontrollöverskott. Barnet skulle med ovanstående resonemang kunna ersättas med ett djur utan att ojämnheten i kontroll ändrades, givetvis beroende på vilken typ av djur som avses – en häst har kanske inte i relationen med en människa samma kontrollunderskott som en mindre hund. Frågan är om Charles Tittle konstruerade sin teoretiska modell med djur i åtanke eller endast utgick från mänskliga relationer. Man kan starkt misstänka att det sistnämnda ligger närmast Tittles ursprugliga idé.

Barn betraktas fortfarande som en könsneutral kategori (Steen, 2003). I en tidelagslagstiftning är det sannolikt att även djur betraktas som en könsneutral kategori. I de fall som registrerats i Djurskyddsmyndighetens rapport från 2005 har man dock specificerat om det handlar om han- eller hondjur, samt om penetreringen skett vaginalt eller analt (t.ex. ”Skador inuti vagina.”, fall nr 12). Även i uppdraget för 2007 års rapport vill man ha en könsuppdelad redovisning från regeringens sida, varför är något oklart. I 2007 års rapport hänvisar man till Kenneth M. D. Rutherfords forskning om djurs förmåga att känna smärta och skriver bland annat: ”Kön, ålder och tidigare upplevelser kan alla skapa variationer i upplevelsen av smärta.”. Kanske finns det underlag att dela in sexuellt våld mot djur efter könsaspekter och se på manliga härskartekniker även här? Kanske skulle man även kunna skilja och tillåta det sexuella umgänget med adulta djur och förbjuda, liksom med människor, sexuellt umgänge med icke adulta djur? Låter inte särskilt sannolikt men tanken lockar om nu mänskliga relationer sinsemellan skall likställas med relationer mellan människor och djur.

Ett exempel på hur djurplågeri tillämpas i dagsläget ges i följande rättsliga fall från Kristianstads tingsrätt. Gärningsmannen var åtalad för djurplågeri vid tre tillfällen. Åklagaren gjorde gällande att den åtalade olovligen vid det första tillfället hade tagit sig in i en stallbyggnad i Bromölla. Där hade denne utsatt stallets hästar för lidande genom att bakbinda en av dem och infört föremål i slidan på ytterligare en. Båda dessa tillgrepp hade lett till skada. Andra tillfället skedde i samma stallbyggnad där den åtalade än en gång hade fört in ett föremål i slidan på ett sto – bland annat skaftet till en hötjuga – så att skador uppkommit i hästens vagina. Skaftet satt kvar tills nästa dag då brottet upptäcktes. Vid det tredje tillfället hade gärningsmannen för tredje gången infört föremål – återigen ett skaft – i slidan på ett sto. Denna gång i en stallbyggnad i Kristianstad. Den åtalade erkände alla åtalspunkter och dömdes för djurplågeri. Tingsrätten ansåg att djurplågeri som skett under sådana omständigheter som i förekommande fall, i normala fall skulle dömas till fängelse. På grund av att gärningsmannen under de brottsliga handlingarna var påverkad av narkotika valde dock tingsrätten, och till hänsyn av detta, att döma mannen till 18 månaders skyddstillsyn för behandling av sitt långvariga missbruk och avvikande sexuella beteende – vilket antagligen syftar på att han i samma rättegång blev dömd för sexuellt ofredande (blottning). Om det beror på en kombination med det förekommande ”djurplågeriet” är svårare att svara på.  Om tingsrätten i stället hade valt fängelse som påföljd hade tre månader utdömts.

I fallet från Kristianstads tingsrätt – där det förövrigt klart framgår vilket kön det var på de hästar som blivit utsatta för djurplågeri, -visar att bevisningen till helt och hållet är beroende på offrets skador genom veterinärutlåtande och på gärningsmannens erkännande. Utan ett erkännande hade bevisning utan vittne, kameraövervakningsbilder eller liknande varit omöjlig för en fällande dom. I jämförelsen ovan med sexuella övergrepp mot barn hänger ofta bevisningen på om offrets vittnesberättelse är trovärdig och huruvida barns fantasier generellt är en trovärdighetsrisk i vittnesmål som dessa. I en rättslig hantering av tidelagsbrott, liksom djurplågeri i allmänhet, finns inte offrets vittnesskildring överhuvudtaget. Av den anledningen skulle fällande domar om tidelag bli tämligen sällsynta, så tillvida inte gärningsmannen blir påkommen under själva brottet, vilket torde förväntas ske relativt sällan då brottet i mycket hög grad  är normavvikande.

Direkt vidare till Tidelag – Del 4

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s