SAAB, ideologi och känsla

Spyker köper SAAB och affären har för denna gången fått ett avslut. I över ett år har jag följt en märklig debatt, en debatt som har genomsyrats av en pessimistisk grundsyn för SAAB som marknadsaktör och då främst hos dem som företräder det liberala och företagsivrande etablissemanget.  Först och främst är det beklagligt men samtidigt väcker det frågor varför det är så. Vad är det i organisationen SAAB som förtretar dessa människor så? Troligen handlar det om ideologi – eller kanske åskådning – och i förlängningen känslor.

Det var inte förrän kritik framfördes både av opposition och SAAB-chefen Jan Åke Jonsson – om att regeringen i allmänhet, och näringsdepartementet i synnerhet, hade en tydlig beröringsfobi vad det gällde SAAB:s eventuella framtid som biltillverkare – som man skickade fram statssekreteraren Jöran Hägglund och mer aktivt började jobba för att en affär skulle bli av. Förvisso kan man tänka att detta endast var ett spel för gallerierna – att Hägglunds resor till USA hade föga reellt värde i verkligheten och mest ett uttryck att blidka  den kritik som framfördes i medier – men likväl kan ett uttalat aktivt stöd från ett lands regering ge signaler som hjälper fram det där sista som behövs. Maud Olofssons ”finns inte på kartan”-attityd är det som sticker ut mest i regeringens bild av SAAB-krisen. Denna approach med bestämda steg, auktoritära drag, svartvit retorik, ”sunt förnuft” och det faktum att hon är kvinna kommer hon troligen få betala för en dag.

Nu avslöjas det att regeringen var inblandad i att stoppa det första köpavtalet med Spykers Cars på SÄPO:s inrådan, där ryska ägarfamiljen Antonov stod för pistolerna. Antonovgruppen sägs hålla på med både penningtvätt och organiserad brottslighet vilket skulle få vilken regering som helst att få kalla fötter. Huruvida SÄPO:s underlag för detta är korrekt eller inte får vara osagt. En del litar dock inte på att Antonov står utanför affären heller denna gång utan att Victor Muller har starka förbindelser med den ryska maffian sedan länge. Birger Schlaug driver tesen att det är lätt att förföras av karismatiska människor och att Victor Muller tycks dölja allt det där som även Refaat El-Sayed dolde. Visst kan det vara så men detta vet vi inget om mer än känslan av att det kan vara så. Fördomarna om ryska affärsmän är ju som bekant stor och slutsatserna hamnar ofta på samma spår när man skall analysera ryska affärsmöjligheter. Allt är förstås inte maffia och kriminalitet bara för att det är ryssar inblandade även om far och son Antonov säkerligen har mindre rent mjöl i påsen än andra affärsmän. Till stor del kan det också handla om amerikansk protektionism där man skyddar rysk insyn i General Motors via SAAB. Som sagt, vi vet egentligen inte mycket – desto mer känner vi.

Diskussionerna om SAAB har under året överlag legat på en nivå där det antingen handlar om att regeringen inte skall göra någonting alls  – då det är ett hopplöst bolag  som aldrig gått med vinst – och att staten aldrig får äga bilfabriker, eller på en nivå om förlorade arbeten och SAAB-nostalgi. För det första är inte ett företags vinst allt, det finns många bolag där vinsten får ge avkall för expansion och där aktieägarna får sin utdelning genom ökad aktiekurs – vilket man i och för sig kan uttrycka som en ”bubbla” men det hör till själva börspsykologin, en tro på att något skall bli bättre. Dessutom vet varenda revisor att ju större ett företag eller koncern är desto lättare att dölja förluster och vinster i bokföringen. I detta fall är det till exempel stor sannolikhet att ägaren General Motors låter SAAB köpa dyra komponenter av moderbolaget för att i viss mån täcka upp skenande förluster. GM har egentligen i första hand inte behövt ett vinstdrivande SAAB och därför har inte heller de incitament som skapar ett vinstdrivande företag infunnit sig. En liten ägare har ett helt annat behov att  vända SAAB till vinst och därför pressas man till nytänkande och att frångå detroitkonservatismen.

Att därför använda argumentet att SAAB inte gått med vinst på nära två decennier är därför ett ihåligt argument, för att inte säga icke-argument. I första hand skall man se vad varumärket är idag, vilka möjligheter man har för att stärka det och hur man ur detta kan skapa ett vinstdrivande företag. Synen att gamla förluster alltid garanterar nya förluster är konservativ och bortser från det faktum att det är ägarstrukturen som står ansvarig för icke vinstdrivande företag. Genom att förändra ägarsturkturen från ett underliggande intressen till ett annat skapas nya möjligheter. Självfallet med relevanta risker.

I första hand skall man se på varumärket och SAAB:s möjligheter att tjäna pengar på detta vilket SAAB:s gamla ägare uppenbarligen varit dåliga på.  SAAB:s varumärke anses av många stå för hög kvalité, innovation, kreativitet, uppfinningsrikedom och framtidsvision. Det förvånar mig när liberala företrädare som ser privata företag som samhällets nervsystem fullständigt sågar ett företag med endimensionella argument om att staten inte skall äga bilfabriker och att gamla förluster är överordnat allt som synbarligen har en så kraftfull optimism inbakad i företagskulturen och med en VD som aldrig tappat tron på sitt företag . En organisation är inte bättre än dess organisationskultur och få företag kan skryta med den lojalitet till sin arbetsgivare som SAAB:s anställda uppvisat under året.

Att staten skulle gå in med pengar helt  förutsättningslöst och bli bilfabriksägare är det nog inte många som tror på även om Maud likt duracellkaninen alltid svarar som om det påståendet alltid ställts. Men samtidigt kan vi heller inte helt stelt släppa ett varumärke för flera miljarder utan att ens försöka se på framtidsmöjligheter genom att monotont upprepa ”staten uppgift är inte att bygga bilar”. Nu  när Spykers köp gick igenom tycks  det ligga en våt filt över hela historien som om det finns en besvikelse att SAAB inte fick läggas ned vilket är beklämmande.

Man misstänker att bakgrunden till regeringens enfaldiga och upprepande ignorans gentemot SAAB bygger på ideologi mer är pragmatism. Pragmatismen utgår från största möjliga nyttoeffekt genom besluten och genom att vara negativ och skeptisk uppnår man tyvärr bara dåliga resultat.  Kanske saknar man den optimistanda som tycks genomsyra hela SAAB även från regeringens sida. Det är väl just här som Maud Olofssons tillkortakommande ledarskap kommer fram. Ett modern ledarskap som entusiasmerar samt skapar relationer och framåtanda får man inte genom att peka med hela armen och se arg ut. Maud Olofsson har mycket att lära av Jan Åke Jonsson.

Att Maud dessutom företräder ett parti som enligt vissa sägs vara det nya liberala hoppet i framtiden blir ytterst märkligt i sammanhanget. Den linje som hittills har förts i fallet SAAB liknar mer en icke-pragmatisk planekonomi, dumideologisk chimär och  konservativ cementering. Endimensionell ideologi domineras av känslor och sällan av den rationella logiken, tyvärr. Men det kanske är det som de liberala företrädarna vill ha?

Det hade krävts politiskt mod att direkt våga stödja SAAB ekonomiskt som en tillfällig lösning, se det positiva och utmaningen i att försöka utveckla företaget så att det i framtiden kan klara sig på egen hand. Det modet tycks inte någon i den sittande regeringen ha, en regering där de politiska visionerna utropas med stöd av Expressens läsarundersökningar.

Maud visar vägen.
Annonser

En reaktion på ”SAAB, ideologi och känsla

  1. Den som inte satsar förlorar heller inga pengar. Det är en av grundstenarna i (ofta) svensk politik såväl som företagande. Orsaken står i att det är fult att misslyckas i Sverige jämfört med i många andra länder. Mauds IMHO korkade uttalanden har kostat SAAB mycket GW och man tvingas bära denna minst sagt idiotiska åsikt som ryggsäck ett tag framöver. Uttalandena är också ett utslag av ”Svensksism” (Det ordet borde jag ta patent på) Det betyder ”En konservativt negativ syn på företagande och entreprenörskap”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s