Muslimska kvinnor i Sverige

Efter ett tips från bloggen Absolute Banana hittade jag en nyligen utförd kvalitativ studie om muslimska kvinnors upplevelser i det svenska samhället av Johanna Sixtensson på Malmö universitet med titeln ”Hemma och främmande i staden – kvinnor med slöja berättar”. 19 muslimska kvinnor har intervjuats om sina erfarenheter och upplevelser av hot, verbala trakasserier, våld och upplevd diskriminering i och kring Malmö. Föga förvånande läser man här om återkommande trakasserier och hot från från okända etniska svenskar i offentliga rum med ordval som ”åk hem”, ”jävla muslim”, ” du skrämmer barnen”, ”jävla svartskalle” men också genom att människor spottar på marken bredvid eller knuffar dem. Det vanligaste är dock trakasserier i alla dess subtila former:

”Mer subtila upplevelser och indirekta tecken på de negativa uttryck kvinnorna berättar om är exempelvis att man inte får arbeten man känner att man är kvalificerad för; det kan vidare vara situationer i klassrummet med lärare som behandlar en annorlunda; att människor runt omkring inte tror att man kan saker eller att man inte kan prata svenska, ”att man är dum”; att man inte blir inkluderad som alla andra i sociala situationer/sammanhang; att människor (ofta på bussen) pratar om muslimer på ett nedvärderande sätt, inte direkt till personen, men demonstrativt och högt.”

Vidare har man frågat om vilka typer av försvarsmekanismer och strategier de har antagit för att klara av det vardagliga livet. Jag har klippt in några valda citat nedan:

Johanna: Vad är det som gör att folk uppför sig på det sättet?
Yasmin: Jag tror att de är rädda, det är någonting lite konstigt liksom. Jag förlåter dem.
Johanna: De är rädda?
Yasmin: Ja, ja, jag vet inte vad de tänker. Men tyvärr så är arabers rykte inte bra nu. Så, jag tror inte att det är deras fel. Men jag tycker mycket om att bjuda hem mycket folk. Att visa dem att vi nästan är lika. Men, jag vet inte om det lyckas eller inte. Det lyckas med många familjer, men inte med alla.

”Jag frågar Zofia om hon tror att hon får anstränga sig mer än andra för att folk ska acceptera henne? Zofia svarar:
Zofia: Ja… alltså, ja det får man. Man får på något sätt liksom visa ännu tydligare att man är bra. Om man kommer till en affär till exempel. Jag har ju sett folk som tar saker och lägger i vagnen och sedan ångrar de sig och då kan de bara lämna vagnen var som helst, eller ett klädesplagg. Men det kan inte jag göra. Jag är ändå inte den typen. Men jag tänker liksom
två gånger.
Johanna: För om du skulle göra det?
Zofia: Om jag skulle göra det, då hade alla reagerat: ”men hon, hon har slöja” och ”man lämnar inte den grejen där. Man måste lägga tillbaka den.” Jag tycker inte heller att man ska göra det, men om jag skulle gjort det så skulle jag liksom få dubbelt… Jag är mer försiktig.”

Kvinnorna undviker vissa ”svenska” områden och försöker genom att vara överdrivet vänlig och trevlig nå respekt. När såväl konflikter och situationer uppstår  försöker de ignorera dessa genom tystnad och undvikande beteende, allt för att inte sticka ut.

Det är ingen trevlig läsning men kanske inte speciellt förvånande som sagt. Författarna i sin tur skriver att kränkningarna var fler och grövre än de hade föreställt sig innan man gjorde intervjuerna, vilket i vardagligt tal betyder att de blev förvånade.

Det skall också påpekas att det en del positiva möten mellan muslimska kvinnor och etniska svenskar också beskrivs i rapporten, men de mötena är inte riktigt lika vanliga, om man säger så.

Man bör ha gott självförtroende om man är muslim och kvinna i Sverige
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s