Peter Englund

Första gången jag kom i läskontakt med Peter Englund var när jag läste Poltava för flera år sedan. Jag har alltid varit historieintresserad, framförallt militärhistoria, och har i femton års tid prenumererat på Populär Historia som trots sitt namn har en tämligen hög seriositet. Peter Englunds Poltava gav mersmak och jag läste fler av hans verk, alla lika välskrivna och intresseväckande. Jag blev därför både upprymd och glad när han blev insläppt i Svenska Akademien – samt snart dess ständige sekreterare – och trodde han skulle blir stor tillgång för detta stela rum av ett bord och aderton stolar. Hans blogg läste jag flitigt under en tid och det var t.ex. riktigt kul att följa hans väg till alstret Stridens skönhet och sorg. Jag har med andra ord haft en stor respekt för denna man.

Den mediala kanonaden om Dawit Isaak gör att  knappast någon människa i detta land kan ha undgått hans öde i Eritrea och sällan har en enda persons livsöde blivit så omskrivet i svensk press. Det faktum att han är journalist hjälper naturligtvis till i denna uppmärksamhet – journalister stöttar givetvis journalister – frågan är hur stort intresse den gemene svensken har. Nu tyckte tydligen Peter Englund, med Expressen som initiativtagare, att detta inte räckte – han sitter ju kvar i fängelset och inget verkar hända. På torsdagen i veckan publicerades därför en av Peter Englund skriven appell för Dawit Isaak i 91 svenska tidningar.  Själva appellen, som tydligen nådde 5 miljoner svenskar enligt expressen,  har en lugn med rättmätig ton. I de intervjuer däremot där han yttrar sig om saken låter det lite annorlunda och mycket olikt Peter Englund. Jag tror det är fler än jag som höjer lite förvånat på ögonbrynet när han beskriver sin syn på saken som bland annat innebär att ta det till EU-nivå.

Även Studio Ett på P1 lät Peter Englund breda ut sig men där lät man även ringa upp kommunikationschefen på UD,  Cecilia Julin, som mycket verbalt och konkret vände upp och ned på Peter Englunds underliga argumentation om tyst diplomati och krav på ekonomiska sanktioner mot Eritrea. Med tanke på hans historiska kunskaper, framförallt i militärhistoria, så är det oerhört märkligt att han andas ekonomiska sanktioner mot en fattig diktatur som Eritrea speciellt på grundval av en fängslad journalist. Har han helt trängt bort följderna av de ekonomiska sanktioner mot Irak under 90-talet där man beräknar att 1,6 miljoner människor dog som direkt följd av dessa sanktioner varav en halv miljon barn? Vidare är hans likhetstecken mellan tyst diplomati och att inte göra någonting rent ut sagt löjligt.

Var har Peter Englunds känsla för proportioner tagit vägen? Vad är hans förslag när de ekonomiska sanktionerna inte fungerar – militärt ingripande? Dawit Isaaks öde är beklagligt och fruktansvärt utifrån alla tänkbara perspektiv men att lägga ned sådan kraft och energi för en enskild människa bara för att han råkar tillhöra samma skrå som Peter Englund haltar betänkligt med tanke på hur otroligt mycket elände det finns i världen att engagera sig i. Jag trodde faktiskt att Peter Englund låg på en högre intellektuell nivå än så.

Det är trist att behöva säga det men min respekt för Peter Englund har fått en ordentlig törn och för att inte bli alltför pejorativ och anklaga Peter Englund för bombkonservativa åsikter tycker jag i enkelhetens namn att han borde skämmas.

Peter Englund - massmedieskeppets nya galjonsfigur?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s