Kina och västmediers demonisering

En illavarslande nedsolkning av Kina har gjort sig påmind på senare tid. En populistisk våg av ‘frihetsälskande demokrater’ står på barrikaderna och basunerar ut sina glåpord över kommuniststaten som håller på att ta över världskapitalismen och dess ekonomi. I liknande frågor sväljer man kamelerna hela utan någon som helst reflektion. Vad handlar det om, den banala rädslan?

Att den kinesiska miltären gjorde sig skyldig till våldsamma övergrepp må vara en sanning men det är svårt att uppskatta hur många tibetaner (och hankineser) som dog under ockupationens våldsammaste period under slutet av 50-talet. Den tibetanska ‘exilregeringen’ i Dharamsala uppgav 1984 att 1,2 miljoner fick sätta livet till. Folkräkning, som tyvärr inte heller är så pålitlig, ger en uppskattad dödssiffra på 800.000. Andra menar att tibetaner har en mycket snabbare befolkningsökning och att medellivslängden ökat kraftig på senare år vilket försvårar dessa typer av beräkningar (Wikipedia). Det man däremot kan slå fast är att man skall vara ytterst kritisk till alla siffror som beskriver dödsoffer orsakade av motståndarsidan i liknande konflikter som denna. Egentligen spelar det inte så stor roll om 100.000 eller 1.000.000 tibetaner dog med hjälp av Kinas militär men det är ändå en viktig parantes att allt inte ser ut som vissa vill att det skall se ut.

Den teokrati som Dalai Lama styrde över innan kineserna gick in i början på 50-talet bestod i en religiös diktatur med ”underklasser” som inte kan liknas vid annat än slaveri. Dalai Lama och överklassen styrde undersåtarna från klostren med hjälp av polis, miltär och religion – en religion som bland annat sa det att om man följde munkarnas råd återföddes man i nästa liv till något bättre (jfr kristendomens ‘helvete’ och ‘paradis’) vilket givetvis ger incitament för de fattiga och trälarna att hålla sig i schack. När kommunisterna gick in i Tibet 1950 avkskaffade man slaveriet och de första åren förde man en ‘silkeshandskepolitik’ där man samarbetade med Dalai Lama. Även Dalai Lama var uppslukad av detta samarbete till en början. Men så hände något, missnöjet grodde bland tibetanerna och våldet exploderade 1959 efter att ett rykte spred sig att den kinesiska regeringen tänkte låta mörda Dalai Lama. Dalai Lama flydde till Indien och etablerade ‘exilregeringen’ i indiska Dharamsala. Det bör påpekas att riket Tibet aldrig någonsin varit erkänt av ett annat land även om England upprättade en ambassad där 1904 efter att ha gått in militärt i Tibet.

Tibet har alltid haft ett mycket komplicerat förhållanden till sina grannar och många krig finns antecknade i rullorna. Även inre stridigheter mellan Dalai Lama och Panchen Lama (den nästa högste ledaren vars uppgift är att finna den reinkarnerade Dalai Lama, och vice versa, efter föregångarens död) har uppstått under flera tillfällen. Kineserna har framförallt tagit rygg på Panchen Lama för att på så sätt balansera Dalai Lamas makt. Även stridigheter mellan soldater från olika kloster har varit vanligt förekommande. Peace, love & Dalai Lama?

I efterverkningarna av vågen av New Age-stilar under 90-talet har idag populistdemokrater med ‘miljöbil’ (oftast bara något bensinsnåla) och bostadsrätt i någon av de centrala delarna av våra storstäder, gjort österländsk visdom rumsren. Tyvärr verkar många svälja hela betet utan att bry sig om varken smak eller lukt, vilket blev mer än övertydligt i veckans pöbel-Debatt. Claes Malmberg träffade en munk i Stockholm för åtta år sen och föll pladask för att sedan kyssa hans fötter.

Jag lyssnade en gång på en internrekryterare från SKF som berättade om sitt möte med Dalai Lama och om hur han blev helt knäsvag när han tog dennes hand och tittade honom i ögonen. Det var ett mycket starkt möte och det var först en tid efteråt han förstod varför intrycket blev så prövande; Dalai Lama var helt befriad från rädsla. Är man helt befriad från rädsla och aldrig varit i behov att bygga upp inre och yttre murar mot sig själv och sin omvärld, är ens roll helt och hållet en själv och inget mer. Den chockupplevelse man upplever med människor som helt och hållet är ‘sig själva’ beror på att den tysta, osynliga och icke-verbala kommunikation som dessa avger är helt främmande i jämförelse med en människa som besitter normerade rollkaraktärer. Människor som fortfarande är rädda och som inte behärskar omvärldens rollspel anammar ‘andliga ledare’ som idoler och dyrkar marken de går på. När dessa ledareskapsfigurer tillägnar sig en absolut religion och dessutom saknar vissa empatiska egenskaper förvandlas de till teokrater eller i vissa fall sektledare med underdåniga lärjungar vid sina fötter.

Med antydan till auktoritetsbunden personlighet drogs Claes Malmberg till absoluta värden som KPML(r) när det begav sig och nu Dalai Lama (därmed inte sagt att Dalai Lama är en sektledare). ”Har du nånsin träffat en munk?!!” förfäktade han ilsket och skrikande till Myrdal och avslöjade sina minst sagt patologiska känslor gentemot buddismen och dess överheter. Själv tyckte han naturligtvis inte att han varit upprörd, bara engagerad (sic!). Vidare upprepade han hysteriskt ett antal gånger att Myrdal skulle erkänna kinas folkmord på 1,5 miljoner tibetaner med ett ”ja” – han ville inte ha nåt ‘flumsvar’, ingen nyans, bara ett svart eller vitt svar, ‘ja’ eller ‘nej’. Påminner det månne om vänsterdevisen från den blomstrande proggtiden; ”Den som inte är med, är emot!”?

Själva poängen med Dalai Lama är att det har varit samma person sedan han tillsattes 1391. Han har sålunda återfötts 14 gånger sedan dess. Med tanke på Dalai Lamas tidigare sinne för mänskliga rättigheter undrar man lite hur dessa förhållningssätt förändrades så drastiskt under senare hälften av 1900-talet. Hur kunde en asiatisk envåldshärskare med slavar och tortyr som vardag plötsligt bli en fredsälskande ikon i västvärlden? Hur ställer han sig till sitt gamla jag?

Man kan säga mycket om det kommunistiska Kina, och detta är inget försvar för dess styrelseskick under 1900-talet, men liksom alla stormakter förfäktar de sina protektorat. Kina har förövrigt 56, av centralregeringen i Beijing, erkända och officiella etniska folkgrupper. Tibetaner är en av dessa. Kinas historia är lång och brokig men den omvälvning som pågår idag kan man nog våga säga tillhör den kraftigaste förändringen någonsin. Att inte den sittande regringen vill se Kina falla sönder likt Sovjetunionens upplösning är inte så svårt att förstå. Att väst ser Kina som ett ekonomiskt hot är inte heller svårt att förstå – ett uppsplittrat Kina skulle därmed hindra det ekonomiska vidundret att växa. Att Tibet i detta sammanhang blir västvärldens verktyg för att uppnå detta är heller inte så svårt att förstå. Det finns en mängd uppgifter att CIA har haft Tibet på sin politiska agenda sedan länge och som på 50-talet berodde på hotet från kommunismen men som nu beror på hotet från östkapitalismen. Kina har under åren försökt ‘avprogrammera’ det tibetanska samhällets religiösitet ungefär som när man i USA försöker avprogrammera sektmedlemmar. Huruvida detta är demokratiskt korrekt eller inte kan man naturligtvis diskutera.

Det var antagligen detta, eller åtminstone något liknande, som Jan Myrdal försökte säga i veckans Debatt men som bland annat Claes Malmberg och Frida Johansson Metso effektivt hackade sönder med sitt återkommande tjatter. Det var förövrigt dessa två som lät som papegojor, inte Jan Myrdal, vilket Thomas Bodström i studion tyckte var så roligt. Nu vill inte ens Dalai Lama ha en bojkott mot invigningen av OS och på ett ögonblick blev det knäpp tyst bland hans lojala fotsoldater. Claes, var tog du vägen?

Nu till den andra delen – västmedier. Blogge Bloggelito har skrivit ett par intressant inlägg om detta där han främst riktar angreppet mot Svd. Detta beroende på att Svd i mars började en artikelserie om Kina inför OS i sommar. Vad kul tänkte jag, och säkert också Blogge. Tyvärr insåg man ganska snabbt att bilden som lades fram verkade ha ett underliggande syfte; att uppfostra läsaren. Det var av denna anledning jag slutade med Göteborgs-Posten som alltför ofta hade en dold agenda och skapade felaktiga bilder – inte för att skapa opinion utan för att uppfostra och styra göteborgarnas åsikter till någon slags konservativ neopuritanism. Torslanda beskrevs som ett Sjöbo i kvadrat, Avenyn som ondskans gata i Gomorra och Göteborgs förorter fullproppade med kriminella invandrare.

När jag bytte till Svd förlorade jag förvisso den lokala förankringen men vann istället en högre nivå av objektiv och neutral nyhetsrapportering. Tyvärr gör även Svd sina debacle och artikelserien om Kina hör verkligen inte till tidningens mest begåvade framställningar. Maken till svart bild av Kina får man faktiskt leta efter. Blogge visar dessutom på rena falsarier där man blandar ihop kinesisk och nepalesisk polis i bildtexten som handlar om omskolning av tibetanska munkar. Blogges smått kampartade och fundamentalistiska hållning i frågan tar dock lite udden av argumentationen, tyvärr, och kallar det hets mot folkgrupp. Jag förutsätter inte att Svd:s felrapportering är helt och hållet medveten utan hoppas fortfarande att Svd skall inse sitt misstag i sin blinda framfart och rätta till sig framöver. Demoniseringen är ju oftast inte medveten, jag har till exempel kommit på mig själv att beskriva Ryssland som om det bara består av illvillig maffia, vilket naturligtvis inte är det minsta sant. Huvudsaken är att man är medveten om denna mediala programmering som man utstår varje dag, det är först då man kan motstå den.

Nedan en av filmerna som florerar på Internet och som beskriver de ‘fredliga demonstrationerna’ i Tibet fast ur ett kanske lite annorlunda perspektiv än vad vi är vana vid. Detta är del 1 av 4, sök vidare på Youtube för att se resten.

Hur kommer det sig att medier i väst inte visade de ganska vidriga övergrepp som tibetaner utsatte/utsätter hankineser för och de kravaller som försiggick Kinas inblandning såsom videon ovan påvisar? Jag minns att när ungdomar härjade på Avenyn under EU-mötet 2001 så tyckte var och annan göteborgare att dessa upprorsmakare skulle ha ett skott i nacken. Hur vanligt är det att man tar parti för baskiska separatister i Spanien? Eller för att ta något mycket påtagligt; på vissa håll i världen kallar man liknande beteende för statsterrorism och man burar in dem på öar i västindien under helt vidriga förhållanden. Och Kina är antagligen inte ett dugg bättre, men var är det konsekventa resonemanget?

Många kineser har retat upp sig på västmedias bild och det pågår därför ett propagandakrig på nätet över vems bild som är den mest korrekta. Självfallet är dessa filmer och ihopklipp inte några absoluta sanningar men jag undrar vilken tidning, TV- eller radioprogram som först vågar dra i detta. Jag tippar på P1.

Västs funktion är idag att leverera råmaterial till jättelandet i öster, men bara för att köpa tillbaka det dyrare i form av materialistprylar som vi kan avguda. Jag säger det bara; lär era barn kinesiska om de skall bli framgångsrika i livet. China is here to stay.

Den växande medelklassen kommer per automatik att kräva mer och mer av mänskliga rättigheter av sin styrande regering men detta tar tid och den demokratiska omvandling måste tålmodigt komma inifrån, långsamt och inkrementellt, inte genom korkade interventioner á la väst. Att vi är rädda för denna koloss må vara hänt men det är bättre att vänja oss än att värja oss, fallet kommer att bli så mycket mjukare då.

Tillägg: Blogge Bloggelito har idag även skrivit ett inlägg om Kinas omvandling.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser

10 reaktioner på ”Kina och västmediers demonisering

  1. Visst, men jag har svårt att tro på att det existerar en vänstermobb. När såg vi en sådan sist? Nu har överklassen kommandot och borgarbrackorna vågar sig äntligen fram när de har hela den politiska och ekonomiska makten bakom ryggen. Det är detta jag kallar högermobb, eller kapitalistslickare. Fy fan, vilket pack!

  2. Det är ju i och för sig lika illa om en med högeråsikter blir lynchad av en vänstermobb i direktsändning. Problemet är den dumifiering som pågår i hela mediesektorn.

  3. Clas Malmborg är en reaktionär narr, så buddhist han är och Janne Josefsson är en partisk programledare! Man kan undra om någon med vänsteråsikter vill ställa upp mer i dessa sk ”debattprogram” med inhyrd högermobb.

  4. Riktigt bra inlägg! Reinfeldt har dessutom ljugit om att han tar upp mänskilga rättigheter i USA. Vilken bullskit….

  5. Sverigesbesök av Reinfeldt är minimalt rapporterad i Kinesiska TV hittills! Svenska politiker och massmedia mm brukar ju påstå att Kinesiska regimen behöver svenska regeringensbesök för att legitimera sig! Det är bara bullskit! I så fall borde Reinfeldt får mycket TV tid!
    Jag är så trött på alla politiska lögner i Sverige!

  6. som vanligt tar jag inte del. studerar människor på ett annorlunda sätt. tyckte att myrdal var rätt ute i det han försökte säga, det man anade sig till på grund av sin egen föreställning. han har blivit missaktad och felciterad länge. naturligtvis är det hans hållning, det arroganta, det komplexa, snuttifieringen. fattar inte att han ställde upp i programmet. i mina ögon har även programledaren gjort bort sig, sedan länge. han är snart död som programledare och han fattar det inte själv. trist.

  7. Bra inlägg. Jag håller väl inte med om alla formuleringar, men allt som kan bidra till att motverka demoniseringen av Kina är otroligt viktigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s