Blackadder

blackpic1.jpgDet jag själv minns av den engelska komediserien Blackadder (Svarte Orm) från åttiotalet var att det var roligt men kanske inte så roligt att jag skulle vilja se om det idag. Rowan Atkinson har man ju följt genom åren med Mr. Bean men där kanske det inte har varit så jättehög nivå på skämten även om det ibland kunde glimma till av briljant humor.

En vän hade hela DVD-boxen med de fyra säsongerna av Blackadder och försökte övertalade mig med argumentet att det var det absolut mest lysande stycke brittisk humor någonsin. Jag hade första säsongen i minne, som utspelade sig under medeltiden, och var lite svårflörtad men tänkte att det ändå kunde vara kul att testa denna 25-åring för att se om man åtminstone kunde dra lite på mungiporna. När BBC 1983 visade första säsongen blev det ingen blockbuster precis vilket heller inte är så konstigt. Det är roligt många gånger men man tröttnar en del på Rowan Atkinsons uppsyn och stupiditet (som förövrigt en hel del liknar Mr. Bean). Hans betjänt och uppassare, Baldrick, spelas av Tony Robinson och sköter intelligentian i denna säsong. Jag blev ändå ganska förvånad över att den faktiskt 25 år senare höll måttet så bra som den gjorde.

blackadder011.jpgMen det var när jag satte på säsong två (England 1558-1603) jag spärrade jag upp ögonen. Det här var nåt helt annat. Karaktärerna Blackadder och Baldrick hade bytt roller. Blackadder var fortfarande en hal, självgod och elak skitstövel men hade plötsligt blivit tilldedad både begåvning och intelligens. Baldrick i sin tur var dummare än Blackadder nånsin hade varit. Blackadder blommar ut till en bitsk, smart, cynisk och verbal skicklig ordkonstnär som bemästrar varenda scen han befinner sig i och man kan inte låta bli att bara älska honom. Rollen passar honom så bra att det är ofattbart att han inte slagit in på detta spår under nittiotalet istället för att haka på den bitvis löjliga och fåniga Mr. Bean. Säsong tre (1760-1815) och fyra (västfronten 1917) fortsätter i samma goda anda och Blackadder blir av någon helt outgrundlig anledning nästan sympatisk i sitt cyniska och själgoda tillstånd. Serien är så välskriven med så underbara bitska dialoger att man svär mer än en gång att den inte är textad på engelska då den svenska översättningen tidvis är undermålig (givetvis beroende på att vissa passager är oöversättliga). Jag skulle till och med kunna tänka mig att läsa manus, så bra är faktiskt materialet. Då missar man dock Blackadders oslagbara ansiktsuttryck, när någon säger något mindre obegåvat. I de lägena vill jag nästan krama om honom.

blackaddjpg.jpgTim McInnerny, spelar olika karaktärer i varje säsong men det är först i den fjärde och sista som han perfekt glider in i rollen, denna gång som Captain Kevin Darling. Hans små ögonkramper blir i sig ett signum för hans många ögonblick av förlägenhet och osäkerhet. I sista avsnittet tycker jag faktiskt lite synd om honom.

Det finns en del övrigt att önska vad det gäller bild och ljud men kanske är den engelska utgåvan i bättre skick än den svenska. En fansida, The Blackadder Hall, finns för den som vill hitta lite mer godsaker om serien. Under några klipp, inte från de bästa scenerna men väl värda att se igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

En reaktion på ”Blackadder

  1. Jooo..så rolig är den att man kan se om den,köpt hela dvd-serien och Mr Bean är kul men undrar om inte detta är snäppet bättre..hmm..svårt val..Kanske lika kul bägge..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s