Om diskbråck och träning – del II

För en som har tränat på gym i hela sitt vuxna liv, och lite till, mellan 3-6 gånger i veckan blir ”gå till en sjukgymnast” som ett slags hån mot hela ens person. Första gången jag blev rekommenderad detta var -92 när jag hade en annan ryggskada och av en välrenommerad ortoped på Carlanderska hänvisades till sjukgymnastik på Friskis&Svettis. ”Friskis&Svettis in my ass”, tänkte jag och fick istället mycket lyckosam hjälp av min kiropraktor (problemet försvann helt efter tre behandlingar). Samma ortoped hanterade även nuvarande ryggskada innan diskbråcket och konstaterade att: ”Du får helt enkelt lära dig att leva med att ha ont i ryggen”.

Att jag faktiskt en andra gång svalde stoltheten och stegade in hos en sjukgymnast är därför ganska anmärkningsvärt. På IFK-kliniken kände jag dock att det fanns kompetens i väggarna – man orkade lyssna och skickade inte hem mig med avslappningsband. Nu var det förståss lite skillnad då jag faktiskt hade en neurologisk nedsatt rörelseförmåga i vänster ben, men ändå – jag blev tagen på allvar. Kanske låtsades man ta mig på allvar, men det räcker för min del.

Min sjukgymnast berättade om den inre bålmuskulaturen som ofast vid längre tids ryggproblematik hade förlorat en del av sin stabiliserande effekt. Denna inre och stabiliserande bålmuskulatur sitter djupt innanför den mobiliserande muskulaturen (de muskler som gör att man kan böja och sträcka kroppsdelar etc) och nära skelettet. Den är till för att stabilisera och stadga leden (i detta fall ryggraden) inför kommande belastning. Genom EMG-mätningar (elektromyografi – ytmätning av elektriska impulser i muskler och nerver) har man noterat att de djupt stabiliserande bålmusklerna normalt skall aktiveras mikrosekunder innan den mobiliserande muskulaturen tar vid inför en arbetsbelastning men just människor med ryggproblem har en fördröjd aktivering av denna stabiliserande muskulatur. Detta ger påföljden av att de mobiliserande musklerna pressar exempelvis ryggraden till instabila rörelser enligt den lilla gif-bilden här intill. Detta påverka i sin tur kotor och diskar till onaturliga rörelser och har man då en disk som inte sitter som den skall – t. ex. att den buktar ut mot intilliggande nerv – kan det hugga till av smärta när de mobilisernande musklerna trycker disken ytterligare en bit mot nerven. Ett typiskt fenomen kring detta är när man trampar snett med foten och det hugger till i ryggslutet. Med inre stabiliserande bålmuskulatur avses multifidus bukmuskeln, transversala bukmuskeln, inre sneda bukmuskeln, quadratus lumborum samt diafragman och bäckenbotten [källa].

I yogan, i mitt fall Ashtanga-yoga, talar man sig blå om de två kroppslåsen (bandhas) – rotlåset (mola banda) och buklåset (uddiyana bandha). Dessa skall ha till uppgift att stabilisera och stödja kroppen att så tryggt och lätt som möjligt kunna genomföra alla ställningar. Jag fattade såklart ingenting av detta i början. Jag brydde mig inte ens om att försöka förstå när man förklarade att man skulle knipa och hålla in magen etc, jag hade fullt upp med att försöka nå smalbenen, inte dö av andnöd och försöka undanröja alla tankar om utrotning av mänskligheten (inklusive mig själv).

Så visst gick det upp ett litet ljus i Liljeros huvud när sjukgymnasten började tala om de stabiliserande musklerna. Jag fick ligga på rygg och känna efter med ett finger strax ovanför höftbenet, djupt in i magmuskklerna. Samtidigt skulle jag knipa och spänna de inre stabiliserande musklerna utan att spänna de mobiliserande dito. Inte alls lätt men man får hemläxor och övar liggande i sängen hemma några gånger om dagen och efter ett par veckor börjar man få fason på det. Efter hand får man göra träningsövningar där man spänner och slappnar av mobiliserande muskler samtidigt som den stabiliserande musklerna skall vara konstant spända. Sakteliga bygger man på med fler och fler övningar, bland annat med balansboll.

När jag i höstas fick tillåtelse av min välsignade sjukgymnast att börja med yogan igen (omstart på grundnivå) har jag lyckats förstå lite mer av de kroppslås som dyker upp titt som tätt. Inte för att jag lyckas anspänna dessa under hela yoga-pssset på något sätt, men jag kan numera i alla fall emellanåt spänna dem. Överhuvudtaget är det enorm skillnad under yoga-passen numera. De värsta mordiska tankarna har runnit iväg och jag känner mig inte längre självmordsbenägen efter passen. ”Det ser inte lika jobbigt ut för dig längre”, som en yoga-instruktör påpekade häromsistens.

En övning som min begåvade sjukgymnast ytterligare lade till mitt liv var bakåtböjningar liggandes på magen (enl. MacKenziemetoden). Dessa bakåtböjningar är en antagoniströrelse till alla de böjningar ryggen utför under en dag vilket får diskarna mellan kotor att sträva mot ryggradens centrumlinje igen, bland annat för att motverka att diskarna når nerver. Inte helt förvånande utför man alltid antagoniströrelser i yogan, som t.ex. bakåtböjningar när man gjort framåtböjningar. Dessa bakåtböjningar skall jag utföra ett par gånger om dagen så länge jag lever.

Visst är det fantastiskt att det enkelriktade, mekaniska och stegvisa sättet att förklara omvärlden, som vi i västvärlden är så förtjusta i, denna gång förklarade det som det komplexa, dynamiska och systemstrukturella österländska tänkandet inte kunde förklara för mig. Det kanske å andra sidan säger mer om mig än om yogan.

Läs vidare Om diskbråck och träning – del III.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

5 thoughts on “Om diskbråck och träning – del II

  1. men så fantastiskt bra! har skrattat med medkänsla och tårar av igenkänning i ögonen! fick diskbråck L4/L5 för ett halvår sedan och kör nu enorma sökningar för att samarbetet med mina (en fantastisk, en bra och en halvbra) sjukgymnaster ska funka så bra som möjligt. Funderar på att skapa en blogg enbart om diskbråck i ländrygg med länkar och information och tips och trix eftersom det är en djungel! Ortopedmottagningar verkar också var fullständigt urusla på att dela med sig av information och kunskap, vilket lämnar patienter helt lost in space! tack för kanonbra inlägg om diskbråck träning och benämningar av muskler med namn och information om hur de fungerar.

  2. Intressant. En sak; vad var det i dig som tyckte ”Friskis My ASS” inställningen? Har den ändrats? Var tränar du nu?
    Bra blogg!
    //Mvh

  3. Herregud här sitter !!! jag nyopererad och känner dock ett hopp
    Blivit mycket bättre men har ont och ett svagt vänsterben . Till detta hör att jag har noll kondis mycket mer fett än muskler ( förrutom vänster benet)
    Hur ska jag komma igång när jag märker din intensiva träning detta trots att du inte är opererd eller kanske det rätta uttrycket är att du just inte är det.
    Får många frågor ang operationen men jag hade nog inget val påtittad i Skövde av diverse distriktsläkare, kiropraktor sjukgymnast ingen har hittat felet
    men när det blev akuta smärtor så var det klockrent
    ett stort diskbråck L4-L5 , bilder ner till SU för påtitt op skedde inom 7 dagar jag har nog inte själv hängt med
    Gud vad jag babblar men det behövs nog ibland frågan är väl egentligen hur jag ska komma igång kraftigt överviktig som jag är så är inte bara att ge sig ut och springa , fått lite övningar som jag ska göra hemma men den del är obehagliga att utföra men skall till sjukgymnast om 3 veckor
    Ha det så bra ps hur hinner du läsa med all din träning ds

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s