Rage

Jag tror att inom oss alla finns ett motstånd till att leva efter andras ordning och struktur. Detta förenar människor att demonstrera, revolutionera och visa långfingret åt systemet. Ett bra exempel är den gamla lottoreklamen där den anställde vinner en miljon och gör sig löjlig inför chefen. Den var omåttligt populär på sin tid. (Jag tycker själv en uppföljning på denna klassiker hade varit på sin plats, där Åkes mobiltelefon ringer strax efter förlöjligandet och där han får reda på att det var felaktig rätt lottorad.)

Detta förtydligas ytterligare med Rage Against the Machine. Det är sällan som en musikgenre som denna förenar människor i alla läger. ”Killing in the name” får vilken lallande mjukis som helst att få gåshud och om inte sjunga med, i alla fall mima; ”Fuck you, I won’t do what you tell me!”.

En lördag som denna, lite bakis och allmänt slapp, får Rage en att höja humöret några snäpp och till och med ta fram dammsugaren. För när Rage kör igång sina elaka riff och texter kommer det där fram inom en som alla har, men som man visar mer eller mindre – vreden och ilskan över att passa in och bli formad. Det kan faktiskt till och med bli en drivkraft att orka falla in i systemet igen. Och att dammsuga.

Rage lättar på trycket, visar hoppet och påminner oss vad som skiljer människan mot resten av naturen. För faktum är att människan revolutionerar mot allt, inte bara mot sig själv. Rage våldtar allt och alla och det är förbannat befriande. Nu väntar vi alla bara på en ny skiva. Motherfucker!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s