Inlägg märkta ‘sex med djur’

h1

Tidelag – Del 4

december 12, 2010

…fortsättning från Tidelag – Del 3.

Motiv och orsakssamband
Om all typ av tidelag eller sexuellt umgänge med djur likställs med sexuellt våld bör man också bestämma vilka syften eller motiv som torde ligga bakom brottet. En veterinär som behöver utföra ett ingrepp i en hästs anal, på grund av medicinska skäl eller för en insemination, skulle i princip hindras av lagen då hästen omöjligen kan ge ett samtycke, i alla fall inte genom vedertagen mänsklig kommunikation. Motivet hos gärningsmannen måste därför vara av sexuell karaktär och definieras därefter för att man därmed skall kunna bevisa ett brott. Det vi gör då är att pådyvla den mänskliga sexualiteten på djur vilket i sig indirekt skulle betyda att vi faktiskt samtidigt godkänner att det finns en sexualitet mellan människa och djur. Om handlingen utföres med penis skulle vi vidare mynna ut i en diskussion kring våldtäkt vilket i brist på samtycke skulle definieras som normativ våldtäkt, enligt internationell definition av våldtäkt.

I förlängningen av detta resonemang borde vi även diskutera hur denna relation i framtiden skall se ut i kontrast till när människan nyttjar djuren utan dess samtycke både vad det gäller dressyr, jordbruk, jakt och köttindustri. Djurskyddsmyndigheten menar emellertid att vid livsmedelsändamål, forskning och seminverksamhet (insemination) finns det ett ”…samhällsintresse vilket innebär att denna användning av djur har ett berättigande som saknas när djur används för sexuella ändamål av människan.” (Djurskyddsmyndighetens rapport från 2007, s. 40). Vad som är samhällsintresse är troligen en definitionsfråga och jag skall återkomma till det senare.

En diskussion om varför människor väljer sexuellt umgänge med djur kan vara svår. I jämförelse finns det mycket forskning kring mäns våld mot kvinnor där huvudsakligen tre förklaringsmodeller tas upp – som ett individproblem, ett samhällsproblem eller ett äktenskapsproblem (Mäns våld mot kvinnor – ett diskursivt slagfält. Steen, 2003). Individproblemet - där mannens beteende betraktas som patologiskt – ligger nära till hands i jämförelse, men där skillnaden ligger i att vid sexuellt umgänge med djur även innefattar kvinnor som förövare, dock i förhållandevis låga frekvenser. Till och med det medtagna exemplet från Kristianstads tingsrätt (Tidelag – Del 3) indikerar att de sexuella handlingarna mot hästarna ses som sexuellt avvikande – alltså ett individuellt problem – även om domen inte var helt glasklar om detta (bilaga 2). Samhället som problem och dess förändring är troligen den mest intressanta förklaringsmodellen. Äktenskapsproblematiken faller av elementära skäl bort även om relationen mellan djur och människa bitvis kommer att diskuteras nedan, dock anser jag att en diskussion kring artneutrala äktenskap faller något utanför ramen för ämnet.

Ovan, i diskussionen kring samhällets synsätt och reaktioner (Tidelag – Del 3), nämnde jag tidelag som ett ungdomsbrott där man upptäckte sin egen sexualitet. I ett orsaksperspektiv blir naturligtvis detta återigen aktuellt och om man ser på våldet specifikt skulle man kunna se ungdomsvåld som en förklaring till de många sadistiska övergreppen på djur, speciellt i den upptagna fallen från Djurskyddsmyndighetens rapport från 2005. Varför ungdomar begår våldsbrott har man länge försökt att förklara och liksom mäns våld mot kvinnor har både biologiska, sociologiska och psykologiska orsaksmodeller med ett finger i spelet där familjesituationer – såsom missbruk och misshandel – troligtvis utmärker sig mest.

Bland mina resonemang kring civilisationsprocessen (Tidelag – Del 2) antyder jag till viss del att samhället idag genomsyras av en slags nyprydhet, eller neopuritanism, där tidelag symboliserar den absolut mest otänkbara civiliserade handling man kan utföra. Kanske detta också skapar ett motstånd eller en motkraft likt systemteorins funktionella uppbyggnad, ömsesidiga kausilitet och system av cirkulära relationer. Steen (i Mäns våld mot kvinnor…) refererar till Flemming Balviq som menar att 1900-talet utmärks av att vi tar avstånd från och känner alltmer avsky inför våld. John B. Thompson i Medierna och moderniteten menar att det dagliga livet i det moderna samhället rymmer en relativt hög grad av institutionell och erfarenhetsmässig segregering där vissa sociala fenomen som sjukdom, vansinne och död skiljs från vardagens sociala sammanhang och hanteras av specifika institutioner. Samtidigt har det skett parallell utveckling där medierna har gjort det möjligt för individen att uppleva saker de aldrig skulle få uppleva i sitt dagliga liv, vilket ger risksamhället, trygghetsnarkomani och den institutionaliserade individualismen ytterligare en dimension. Engdahl och Larsson beskriver en liknande företeelse i Sociologiska perspektiv där det personliga jaget är avprivatiserat i ett postmodernt tillstånd och där identiteten penetrerar oss utifrån, istället för inifrån. Kan denna trygghet och frånvaro av risker och egenskapad identitet framkalla ett behov av motsatsen, där sexuella utsvävningar och andra tabubelagda ämnen blir ett motgift till civilisationens uttråkande och monotona inverkan?

Enligt Alfred C. Kinsey berodde tidelag på tillgången av djur. Oftast var det som nämnts yngre män som testade sin sexualitet för första gången. Enligt undersökningen skedde dessa förbindelser nästan bara ute på landsbygden. Den svenska agrikulturen har definitivt utarmats under 1900-talets industrialisering mot en urbaniserad civilisation. Den svenska landsbygden har dessutom formats från små oberoende bönder till EU-sanktionerade storjordbruk. Således har även en industrialisering skett på landsbygden, men också inne i ladugården där kreaturen är avskärmade från mänsklig kontakt och istället är kopplade till maskiner. Utifrån denna verklighet torde sexuellt umgänge med djur bli ytterligare sällsammare. Men det är inte så debatten och argumentationen om en lag mot tidelag lyder. Kan det vara andra premisser som frambringar slutsatserna?

Zygmunt Bauman pekar på att erotiken i dagens moderna samhälle är frikopplad från både kärlek och befruktning. Sexualiteten kan därigenom knytas till vilket objekt som helst vilket gör att erotisk sex blir en del av den egna identitet som vi med experimentlystnad och sensationshunger försöker skapa. Sex blir bortkopplad från relationen till någon annan, vi gör det för vår egen skull och tillfredsställelse. Genom att man dessutom har klassificerat våldtäkt inom äktenskap, sexuella trakasserier och övergrepp på barn, ökar vaksamhet och distans i våra relationer till andra – vi aktar oss för det känslomässiga och intima djupet i våra gemenskaper och relationer. Detta skulle kunna ge oss en förklaring till den ökande mängden hushållsdjur där vartannat hushåll har ett sällskapsdjur i någon form. Djuren skulle här kunna vara ett substitut till avsaknaden av djupare relationer med människor vilket leder till ett förmänskligande av djur, där hundar allt oftare heter Bengt istället för Fido, sover i sängen istället för i en korg i köket och bär både kläder och accessoarer. Å ena sidan skulle detta kunna föranleda ett starkare beskyddarbeteende och ökat värnande om sällskapsdjurens rättigheter från ägarens sida. Å andra sidan skulle detta också hos vissa kunna leda till en erotisk eller sexuell relation till sällskapsdjuret. Kanhända har vi därmed ett ökat värnande av våra sällskapsdjur, som visar sig i den tidelagsdebatt som råder, men kanske har vi också en ökad mängd zooofiler i samhället även om inga som helst fakta eller undersökningar visar någon sådan verklighet. För att återkoppla till diskussionen om hur medier framställer ämnet hänvisar man i Kategorisering och integration – om föreställda identiteter i politik, forskning, media och vardag till Zoltan Barany som pekar på att demonisering och romantisering lätt går hand i hand. I detta sammanhang är det med viss tydlighet som medier romantiserar sällskapsdjuret, men demoniserar zoofilen.

Samtidigt, och parallellt med värnandet av sällskapsdjur, har vi en djurrättsaktivism – som värnar om de djur som vi äter upp, flår och utför experiment på vars avvikande – och ofta brottsliga – handlingar samhället många gånger exkluderar och tar krafttag mot. I ett längre perspektiv skulle dessa aktivisters idéer kunna bli allmänt accepterade och rådande, bland annat när man ser till allmänhetens värnande om sällskapsdjur. Man kan se det som att djurrättsaktivisterna har gått ett par steg längre i sina ’moraliska tankebanor’ eller åtminstone fokuserar på olika områden än gemene samhällsmedborgare. Det ”samhällsintresse” som Djurskyddsmyndigheten anspelar på är antagligen ur djurrättsaktivisternas perspektiv mer en fråga om definition om moral och etik kring levande väsen. Anledningen till att metoderna sinsemellan ser så annorlunda ut kan bero på att djurrättsaktivisters antagonister representeras helt öppet i samhället, medan företrädarna för värnande av sällskapsdjur måste strida mot ’osynliga mörkermän’ – zoofilerna.

Pudelns kärna i de fall av ”sexuellt utnyttjande” som Djurskyddsmyndighetens rapport från 2005 exemplifierar sina resonemang med och fallet från Kristianstads tingsrätt, handlar till stor del om det grova och sadistiska våld som djuren utsatts för. Då våldet har skett kring regionerna av djurens könsorgan definieras det som sexuellt utnyttjade. Tydligen förutsätts det att när våldet riktas mot djurens könsorgan är gärningsmannens uppsåt och syfte att utföra en sexuell handling. Det låter som en direkt överföring av begreppsbestämningar ur sexuellt våld mot kvinnor och således har man okonstlat överfört ej accepterat mänskligt sexuellt beteende, och dess interventioner, på djur. Detta är egentligen ett mycket stort steg för vår syn på människans förhållande till djur och borde tillfredsställa de mest övertydliga djurrättsaktivisterna. Frågan är när köttätandet på allvar går i clinch med ”samhällsnyttan”. Ett första steg i denna riktning är troligen att införa en lag mot tidelag.

Om man istället enbart ser de nämnda brotten i Djurskyddsmyndighetens rapport från 2005 som ‘rent’ våld – utan sexuella kopplingar (förutom de tio fall som involverade sexuellt umgänge) – definieras brottet som djurplågeri och döms enligt 16 kap. 13 § brottsbalken. Även om det finns stark veterinärteknisk bevisbörda i målen får man mer eller mindre utesluta en fällande dom när man inte har några vittnen eller medgivande från den åtalade – det är juridiskt omöjligt att av befintligt bevismaterialet binda en specifik person till brottet. Den hedonistiska lustmördaren är enligt kriminologin en sexuellt motiverad förbrytare vars ultimata mål är att skaffa sig sexuell tillfredsställelse från morden. Nu dödades förvisso inte dessa plågade djur men jämförelsen är ändå intressant. Dessa lustmördare kan uppleva orgasm under sina brott och ibland till och med sysselsätta sig med nekrofili. De brukar också ha ganska avancerade sexsadistiska fantasier vilket får dem att återuppleva sina handlingar. Inom ämnet för djurplågeri kallar man detta för zoosadism vilket naturligtvis även kan innebära att man dödar djuret men själva principen är att förövaren skall uppleva sexuell stimulering av att plåga och våldföra sig på djuret. Om det nu skulle finnas likheter mellan zoosadister och lustmördare kan man ju anta att just fantasierna är en gemensam nämnare i sammanhanget. Huruvida djurpornografi - som jag medvetet till större delen har undvikit i denna artkelserie – utgör en pusselbit eller inte får vara osagt, men diskussionen tenderar snart att likna ett cirkelresonemang kring sexuellt motiv. Zoosadism och sexuellt utnyttjande av djur borde vara lika avskiljt som sadistiskt våld och sexuell utnyttjande av människor, även om dessa båda brott kan kombineras och vars gränsdragning ibland är suddig. I Djurskyddsmyndighetens rapport verkar dock dessa begrepp klumpas ihop, även om man inte explicit uttrycker det så. Att man fokuserar så hårt på den sexualbrottsliga linjen gör att man misstänker en kanske inte dold men ändå ej synlig och kanske omedveten agenda. En agenda som kanske mynnar ut i den moralpanik som Jock Young beskriver i The Exclusive Society – Social Exclusion, Crime and Difference in Late Modernity. Har en våg av neopuritanism stormat in där sexuella avvikelser har blivit så stigmatiserat att till och med våra myndigheter och statliga institutioner är drabbade? Detta perspektiv går lätteligen att jämföra med Rydströms (se Tidelag – Del 1) falsarium av Sverige som sexualliberalismens förlovade land.

Jurisdiktion
Att inte fler fall av djurplågeri blir föremål för åtal, eller ens förundersökning, är givetvis beklämmande. Av 115 polisanmälda fall i rapporten från 2005 har inte ett enda åtal väckts vilket visar hur svårt det är att rättsligt bevisa dessa brott, åtminstone så som vi tillämpningar demokratin i Sverige. I första hand borde man därför se över tillämpningen av gällande lagstiftning innan man ger sig i kast med nya regleringar. I de flesta europeiska länderna finns inget särskilt förbud mot sexuellt umgänge med djur, dock med ett undantag – Storbritannien. I den nya sexualbrottslagen från 2004 (Sexual Offences Act) är det enligt 69 § straffbart att med penis utföra anal eller vaginal penetration av ett djur eller låta en vagina eller anus bli penetrerad av ett levande djurs penis (Sexual Offences Act, 2003). Hur många som fälls för denna lagparagraf är dock oklart. Djurskyddsmyndighetens lagförslag lyder i sin tur enligt följande: ”Sexuellt umgänge med djur samt andra handlingar där djur används av människor för sexuella ändamål är inte tillåtna”. Lagförslaget är kanske inte lika detaljrik som den engelska motsvarigheten men syftar ändå till att förbjuda samma typ av handling. Den engelska lagen tillåter å andra sidan oralsex mellan människa och djur, vilket inte den svenska tycks göra. Jag misstänker starkt att lagförslaget inte längre handlar om utan när, och att det inom en överskådlig framtid är en realitet i vår svenska lagstiftning.

Om vi avslutningsvis skall titta på Djurskyddsmyndighetens argument om samhällsnytta (jfr samhällsintresse) så torde en nyinsatt lagparagraf ge någon form av pragmatisk nyttoeffekt. Man skriver bland annat i rapporten: ”Att förbjuda alla former av sexuellt utnyttjande av djur skulle innebära en viktig markering att sådana ageranden inte är godtagbara.” Detta torde ses som själva ‘samhällsnyttan’ som lagen för med sig, men knappast en rättslig praktiserbar lag som skulle straffa eller vårda människor som ofredar djur. Den absolut bästa samhällsnyttan hade ju förståss varit om lagen omfattat även det sistnämnda och varit preventiv även ur den aspekten.

Frågan är om den samhällsnyttiga ”markeringen” som man åsyftar ens är nödvändig. Hur många tycker det idag är godtagbart att utföra sadistiskt våld mot djur, eller för den delen ha sex med dem? Kan skammen blir större av att blir ertappad än den redan är? Tveksamt.

Detta är i rådande stund den sista delen i ämnet och nedan har vi en kanske till synes onödig referenslista men jag väljer ändå att ta med den. Jag hänvisar förvisso inte i texten till källreferenserna utan har valt att länka valda delar till resurser på nätet istället.

Referenser

Agria Djurförsäkring. (2007). Antalet sällskapsdjur ökar i Sverige. Agria Djurförsäkring websida. Hämtad 4 januari, 2008, från http://www.agria.se/Agria/text.nsf/id/3491.

Andersson, K. (2005). Regeringsuppdrag att utreda frågor om sexuellt utnyttjande av djur. Djurskyddsmyndighetens rapport 2005-04-28. Hämtad 26 december, 2007, från  http://dsmweb.sjv.se/Documents/Rapporter/rapporter_2005/sexuelltutnyttjande_050430.pdf.

Andersson, K. & Glantz, Y. (2007). Sexuellt utnyttjande av djur. Rapport den 18 januari av Djurskyddsmyndigheten. Hämtad 27 december, 2007, från http://dsmweb.sjv.se/Documents/ regeringsuppdrag/040119sex_utnyttjande.pdf.

Andersson, R. (2004/5). Superfängelset och den obotliges återkomst. Juridisk Tidskrift, 2004/5, nr 2, s. 483-497.

Becker, H. S. (2006). Utanför. Avvikandets sociologi. Lund: Arkiv.

Bergstrand, C. M. (1972). Brott och straff i 1700-talets Västergötland. Del I. Barnamord och Tidelag. Kristianstad: Kristianstad Boktryckeri AB.

Brottsförebyggande Rådet (1977). Nytt straffsystem. Utdrag, s. 13-21, 30-33 ur rapport nr. 7.

Brottsförebyggande Rådet (2005). Våldtäkt. En kartläggning av polisanmälda våldtäkter. (Brå 2005:7). Hämtad 3 januari, 2008, från http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_in stance=4&name=V%e5ldt%e4kter%20slutred.pdf&url=/dynamaster/file_archive/050511/5bae71cb5169364a3fac9dacf796b048/V%25e5ldt%25e4kter%2520slutred.pdf.

Brottsförebyggande Rådet (2007). Sexualbrott. Hämtad 3 januari, 2008, från http://www. bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=8&module_instance=2.

Burke, R. H. (2005). An Introduction to Criminological Theory (2th edition). Cullompton: Willan Publishing.

Cederlund, B. På tiden med lag mot tidelag. Hundsport. Hämtad 19 december, 2007, från http://www.hundsport.se/redaktionellt/artiklar_mapp/lag_mot_tidelag.html.

Eberhard, D. (2005). I trygghetens Sverige ska det ofarliga förbjudas. DN-debatt, 11 september, 2005. Hämtad 4 januari, 2008, från http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d= 572&a=460585&previousRenderType=1.

Engdahl, O. & Larsson, B. (2006). Sociologiska perspektiv. Grundläggande begrepp och teorier. Stockholm: Studentlitteratur.

Ertsborn, J. (2007). Förbud mot sexuella handlingar med djur. Motion 2007/08:MJ281. Hämtad 26 december, 2007, från http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid= 410&dok_id=GV02MJ281&rm=2007/08&bet=MJ281.

Honkatukia, P. (2001). Rough sex? Understandings of Rape in Finnish Police Reports. Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 2001, volym 2, nummer 1, s. 15-30.

Höjer, H. (2003). Den sexuella läggningens födelse. Forskning & Framsteg, 2003, nr 4, s. 36-37.

Integrationsverket (2005). Vilka är annorlunda?. Integrationsverkets rapportserie 2005:03. Hämtad 15 januari, 2008, från http://www.mkc.botkyrka.se/biblioteket/Publikationer/2005-03_web.pdf.

Jareborgs, N., (1992). Tre brottsideologier. I Straffrättsideologiska frågor (s. 97-105, 109-113). Uppsala: Iustus förlag.

Kinsey, A. C. (1949). Mannens sexuella beteende. Stockholm: Ljus.

Kinsey, A. C. (1968). Kvinnans sexuella beteende, Del 1-3. Stockholm: Bokförlaget Prisma.

Lundgren, K. (2005). Förbud mot tidelag. Motion 2005/06:MJ320. Hämtad 26 december, 2007, från http://riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GT02MJ320&rm= 2005/06&bet=MJ320.

MacKenzie, D. L., O’Neill, L., Povitsky, W., & Acevedo, S. (2006). Different Crimes, Different Criminals. Understanding, Treating and Preventing Criminal Behaviour. Newark: Anderson/LexisNexis.

Martens, P. (2004). Sexualbrott. Ur Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003, kap. 6. (Brå 2004:3). Hämtad 3 januari, 2008, från http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module _instance=4&name=Brottsutvecklingen2001_2003.pdf&url=/dynamaster/file_archive/050317/293ceacc0e95ffc5021cee73db80dc04/Brottsutvecklingen2001%255f2003.pdf.

Morgan, G. (1999). Organisationsmetaforer. Lund: Studentlitteratur.

Munro, H. & Thrusfield, M. (2001). ’Battered pets’: sexual abuse. Journal of Small Animal Practice, 2001, July Vol. 42, 333-337.

Nationalencyklopedin. (1995). Höganäs: Bra Böcker.

Nordahl, B. (2004). Två tidelagare. Kontaktbladet Släkt & Bygd, 4. Hämtad 20 december, 2007, från http://www.cenara.com/users/ce01914/sloff/sob/04-2/tidelagare.htm.

Nykvist, A-C. (2004). Svar på fråga 2004/05:114 om sexuella övergrepp på djur. Sveriges Riksdag. Hämtad 29 december, 2007, från http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid= 71&dok_id=GS12114&rm=2004/05&bet=114.

Nykvist, A-C. (2005). Svar på fråga 2004/05:1595 om sexuella övergrepp mot djur. Sveriges Riksdag. Hämtad 27 december, 2007, från http://riksdagen.se/Webbnav/index.aspx? nid=71&dtyp=fs&rm=0405&nr=1595.

Persson, S-G. (2005). Djurhållning och djurskydd. Motion 2005/06:MJ518. Hämtad 26 december, 2007, från http://www.riksdagen.se/debatt/visadok.aspx?spc=obj&guid=f2e2009 59c9f-411e-9117-c8c0456b10fd.

de Pourbaix-Lundin, M. (2007). Förbud mot sexuella övergrepp mot djur. Motion 2007/08:MJ215. Hämtad 26 december, 2007, från http://www.riksdagen.se/webbnav/index. aspx?nid=410&dok_id=GV02MJ215.

Rydström, J. (2001). Sinners and citizens. Bestiality and homosexuality in Sweden 1880-1950. Stockholm: Akademitryck.

Sexual Offences Act (2003). Sexual Offences Act 2003 c.42. Hämtad 5 januari, 2008, från http://www.opsi.gov.uk/acts/acts2003/ukpga_20030042_en_5#pt1-pb18-l1g69.

SOU (2004:48). Kategorisering och integration. Om föreställda identiteter i politik, forskning, media och vardag. Rapport från Integrationspolitiska maktutredningen. (2004:48). Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer.

Steen, A-L. (2003). Mäns våld mot kvinnor – ett diskursivt slagfält. Reflektioner kring kunskapsläget. Forskningsrapport nummer 131, Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Thompson, J. B., (2001). Medierna och moderniteten. Göteborg: Bokförlaget Daidalos.

Ullerstam, L. (1964). De erotiska minoriteterna. Uddevalla: Zindermans förlag.

Waddingston, D., Jones, K. & Critcher, C. (1989). A model of disorder. I Flashpoints: Studies in Public Disorder (s. 156-157). London: Routledge.

Young, J. (1999). The Exclusive Society. Social Exclusion, Crime and Difference in Late Modernity. London: Sage.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.