h1

Om diskbråck och träning – del VI

juli 10, 2008

Jag är inte så pigg på att återupprepa mig alltför ofta så om vissa passager känns som logiska luckor i texten nedan så läs även de föregående fem delarna om diskbråck och träning, del 1-5 (kolla längre ner i högermarginalen).

Mitt ben blir långsamt bättre. Starkare, snabbare och rörligare för varje dag, vecka och månad. Om detta beror på att jag mer eller mindre tränar varje dag är svårt att svara på då det lika väl kan vara kroppens naturliga läkningsprocess av nervens skadade delar. Men visst känns det som om man gör stora framsteg med plyometrics eller med den träningstortyr jag utsätter vaden för (Att tvinga en vad), men som sagt, det är svårt att bevisa att just DET gör skillnad. Men å andra sidan har jag ingenting att förlora, bara att vinna då kroppen naturligtvis mår bra av att röra sig på nya och annorlunda sätt. Bara en soffliggare kan ifrågasätta detta eller hävda motsatsen. Det är ju inte helt ovanligt att de som klagar på  att andra tränar för mycket, dagligen har ångest över sitt eget kroppsliga och själsliga förfall.

Benet är en sak, ett resultat av att innehållet i disken mellan L5 och S1 rann ut och förstörde nervbanor till vadmuskulatur och baksidan lår. Den återkommande ländryggsproblematiken en annan, även om de både har med varandra att göra. Ländryggens stelhet på morgonen och lynniga humör resten av dagen år efter år kan knäcka vem som helst. Själva ländryggen var under hösten förvånansvärt bra men gjorde en comeback under våren. Vad detta berodde på är omöjligt att svara på men det enda beteende som jag kan härleda till ländryggen är stillasittande utan träning. Dock är det inte i närheten av de problem jag hade innan själva diskbråcket förra året, nu är det mest en stelhet och ömmande utan smärta.

De huvudsakliga träningsmetoderna för att vinna denna kamp mot ländryggen har varit stretching, ashtanga yoga, balansboll och kettlebellsträning. Kroppen måste börja jobba mer självständigt, helt enkelt. Kroppen har 640 olika skelettmuskler och ibland undrar man om ens tio procent av dessa tränas i ett traditionellt gym där musklerna tränas isolerat och oflexibelt för att vi överhuvudtaget skall orka med ett träningspass. Kroppens muskler är utformade genom evolutionens evinnerliga skapande för att samspela tillsammans, det moderna samhället har fråntagit kroppen denna verklighet och då funkar den inte längre så som den är skapad att fungera. Möjligtvis fixar evolutionen till detta under några tiotusen år från och med nu, och kanske växer till exempel kotorna L4, L5 och S1 ihop genom det naturliga urvalet, men vem har tid att vänta på det?

När man läser en del om kettlebellsträning, som jag gör, dyker det ibland upp att det är bra för ryggen. Kettlebellsträning (som jag framförallt har beskrivit i Om diskbråck och träning – del 2) är bra för ryggen, speciellt vid dess unika grundövningar som swing, snatch och clean (sving, ryck och frivändning) vilka kräver stort engagemang av höft och bålens muskulatur som få andra träningsformer gör. Höften är kroppens medelpunkt, förbindelsen mellan underkropp och överkropp, där alla stora muskler sammanlänkar. Höften används nästan alltid i alla typer av kroppsrörelser men tränas sällan. I just svingen vid kettlebellsträning, ligger stort fokus på höften. När man tränar med kettlebell med en arm tränar man dessutom unilateralt (träning med belastning bara på ena sidan av kroppen) vilket stimulerar de bålstabiliserande musklerna (vilket jag skrivit mer om i Om diskbråck och träning – del 2).

I en artikel på Dragondoor av fysioterapeuten Steve McNamara beskrivs de vetenskapliga rön där man kommit fram till hur de djupa bålstabiliserande musklerna fungerar vid ländryggsproblematik. Artikeln tar framförallt sikte på lite speciella kettlebellsövningar, Jeff Martone’s H2H-övningar (hand-to-hand) där man jonglerar kettlebellen runt kroppen, men Steve McNamara hyllar även kettlebellsträning generellt för att stärka de bålstabiliserande musklerna och plockar fram vetenskapliga bevis som skulle kunna stödja detta.

Att träna samtidigt som man balanserar på ett ostabilt underlag är ultimat när vi har som syfte att träna de bålstabiliserande musklerna, som t.ex. en Bosu eller en Reebok Core board. Att köra med kettlebells på en uppochnedvänd Bosu tränar samtidigt balans, koordination, uthållighet, styrka, ja allt som kroppen är skapad för. När man går till gymmet och ser folk istället sitta i sina maskiner vill man egentligen bara gråta.

Även en balansboll kommer väl till pass vid bålstabilitetsträning. På www.balansboll.nu finns en mängd olika övningar. En punkteringssäker balansboll kostar några hundralappar och är en billig investering för kroppen. Har man tillgång till hantlar kan man t.ex. köra flyes eller hantelpress liggande på balansbollen. Plötsligt måste man spänna hela kroppen och sänka vikten betydligt på hantlarna för att klara av att pressa upp dem nu när man inte isolerar bröstmusklerna med fast och stabil bänk.

Stretching är viktigt. Vid ländryggsproblematik skall man fokusera på höftböjarmuskeln, hamstring och gluteus. En bra bok i ämnet är Stora stretchboken av Kristian Berg som tar upp allt man behöver veta om stretching. Han börjar boken med; ”Det finns två kategorier av människor. De som har ont ryggen och de som kommer att få ont i ryggen.” och jämför nödvändigheten att stretcha med att borsta tänderna vilket inte är livsnödvändigt men där man får en hel del problem i framtiden om man låter bli. Kristian Berg beskriver metodiskt och pedagogiskt hur stretching motverkar problematiken kring förkortade muskler och triggerpunkter.

Under de senaste åren har jag haft ett tilltagande problem med vänster sida av nacken. Saken eskalerade under hösten då min vänsterarm började krångla (skakningar och domningar). Min sjukgymnast på IFK-kliniken lät mig göra några tester med nackrörelser för att se om det var kotrelaterat men det verkade sitta längre ned mot övre kappmuskeln där jag hade ont. Jag noterade ganska tidigt att jag var som stelast på morgonen men då detta var ett vanligt förekommande problem för hela kroppen, speciellt ländryggen, drog jag felaktigt slutsatsen att det hade att göra med kroppens allmänna tillstånd. Det var först när jag också noterade att jag nästan alltid vaknade på magen med huvudet vridet 90 grader till vänster som jag började fundera på om det var nåt annat som inte stämde. Normalt brukar jag sova med en dunkudde som oftast blir ordentligt platt och inte ger det stöd en kudde bör ge och när jag började experimentera med två kuddar märkte jag att nacken var bättre nästa morgon, OM jag inte hade skickat iväg bägge kuddarna på golvet vill säga och låg som brukligt på magen.

För några veckor sedan gick jag och köpte en Tempur sovkudde som jag sneglat på ett tag  Vips efter första natten sov jag på sidan eller ryggen hela natten (en tempurkudde är inte lika lätt att flytta i sömnen så att man kan ligga på magen) och nackproblemet är nu som bortblåst. Det underliga i den här historien är att stelheten i ländryggen inte är lika påtagligt längre. Uppenbarligen mår inte ländryggen bra av att pressas i ett svankläge som när man ligger på magen under en hel natt. Helst skulle man vilja införskaffa en Tempur bäddmadrass men det får vänta.

Av alla söktermer som gör att man hamnar på denna blogg är det just ’diskbråck’ som är det absolut vanligaste, utan konkurrens, och oftast i kombination med ’träning’ eller ’övning’. De fem delarna om diskbråck och träning jag skrivit toppar de mest lästa inlägg på bloggen, även de utan konkurrens. Att folk har problem med ryggen är ju ingen nyhet men förmodligen är många villrådiga och vet inte vad de skall göra och söker desperat efter hjälp på nätet. Jag hoppas att dessa inlägg kan ge inspiration eller ge ett eller annat svar på de helvetes kval många genomlider med sina ryggar och nackar.

Tack för ordet denna gång.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

46 kommentarer

  1. Hej,

    Vill bara tacka för en enormt bra blogg och framförallt delarna om diskbråck. DU gav mig tips tidigare om att t ex hoppa på ett ben upp för trappor etc och detta har hjälpt mig. Jag hade som mål att kunna komma tillbaks in i löpningen efter mitt diskbråck och att efter sommaren kunna springa 5km igen i högt temp. Efter ditt tips, som förresten gavresultat nästan direkt, så ligger jag idag på en nivå som jag inte kunde hoppats på tidigare i våras. Springer nu 1-1,2 mil i högt tempo.

    Gott att det finns personer som kan skriva ner sånt som inspirerar och hjälper andra.

    Hoppas du själv blir bra och utan besvär framöver.

    Hälsningar,
    Micke


  2. Kul att höra! Ja, plyometricsövningar verkar verkligen pusha nervbanorna åt rätt håll. Själv går det framåt, just de sista veckorna har det tagit ett stort kliv framåt.

    Lycka till i framtiden!


  3. Hej,

    Tack för bra informationen ang diskbrock/träning. Har haft diskproblem sedan 2 år. Testade plyometricsövningar och köpte mig en kettlebell och det gör verkligen skillnad, kettlebell är ju dessutom grymt kul att träna med!
    Jag skulle vilja tipsa om mtb skor

    http://www.swissmasai.se

    Har haft ett par nu i 1 månad och har blivit riktigt mycket bättre, tycker framför allt det är skönt med tofflorna inomhus. På ebay finns att beställa till 1/2 priset mot vad de kostar i sverige.

    hoppas du blir bra,

    johan


  4. Kul att höra att du gör framsteg! Kettlebell är verkligen bra för ländryggen. Att stretcha hamstring hjälper en del också.

    Har sneglat lite på MTB-skor innan men har inte köpt några, kanske gör detta någon dag.

    Har istället provat FiveFingers, kolla gärna mina blogginlägg om dessa på min träningsblogg:

    http://liljeros.blogspot.com/2008/09/five-fingers-och-one-leg-squat.html

    http://liljeros.blogspot.com/2008/10/vibram-fivefingers.html


  5. Bra artiklar!
    Jobbar själv som Personlig tränare. Fick diskbråck själv för några månader sedan och det ska opereras om någon vecka i Strängnäs på ryggkirugiska kliniken där de är bäst i sverige och bland de främsta i världen på diskbråck.

    Kommer börja jobba mycket med kettlebells och funktionella styrkeövningar när det är läkt och jag kan belasta fullt efter ca 4 veckor efter operationen.

    /Andreas


    • Hej! Tur i oturen att du verkar ha fått den mest kompetenta hjälpen som finns att tillgå!

      Vad har du haft för symptom och vad innebär själva operationen för ingrepp?


  6. Hallå igen!
    Jag har haft nervsmärta i högerbenen i 4 månader, samt muskelförsvagning i vaden. Inte kunna böjja mig framåt mer än 10 cm utan att det gör ont. Positivt laseges test vid 40 grader ca under hela tiden.

    Diskbråcket sitter nivå L5-S1 högersidigt. De kommer göra en rutinoperation för medelstora diskbråck. Göra ett snitt på 4 cm ca och suga ut själva bråcket som irriterar nervroten. Sen sy igen. Sjukskriven någon vecka sa Läkaren som tittade på bilderna. Kommer kunna belasta för fullt ca 4 veckor efter operationen.

    Helt sjukt bra tycker jag.

    Han sa även att han hade rekommenderat operation efter ca 2 veckor från jag fick det om jag hade hört av mig.

    /Andreas PT


  7. Ok, det var den operationen jag aldrig fick då jag inte hade någon smärta och mer eller mindre kunde röra mig obehindrat.

    Hade också diskbråck vi L5-S1 men vänster sida och exakt samma muskelförsvagning i vaden (framför allt Soleus) men även hamstring. Min läkare sa att muskelförsvagningen och domningar inte hjälper med operation utan att detta oftast blir bättre efter hand (lång tid ofta). Vad har din läkare sagt om detta?


  8. Hej igen!
    Har inte tagit upp det problemet eftersom det inte stör något jämfört med smärtan i benet. Sen är det ju inte så att vaden är helt slut, men den är svagare märker jag vid tåhävning och hamstrings på höger är också svagare.

    Det stämmer som du säger, muskelförsvagningen återhämtas allt eftersom sen, men det är smärtan i benet som måste bort, den försvinner direkt när de tagit bort det som trycker och irriterar nerven.
    /Andreas


    • Tack för berömmet! Det är lika kul att få feedback, speciellt av människor med nästan exakt samma problem. Hoppas verkligen allt går bra med operationen. Hör mer en gärna av dig tiden efteråt, det skall bli spännande att få höra om dina upplevelser efteråt.

      Lycka till fram till dess!

      Med vänlig hälsning

      Liljeros


  9. Ska jag göra! Just nu längtar jag efter att ligga på operationsbordet :)

    Blir kul att få träna upp sig till toppform igen sen :)

    Har lite kettlebells som ligger och väntar på mig vid jobbet :)


  10. opererar mig på måndag, återkommer med info. Låter på han som ska operera mig att detta kommer bli kanon ganska direkt efteråt.


  11. Lycka till!


  12. Nu är jag hemma igen efter operationen i förrgår. Allt gick kanonbra. Operationen tog ca 30 min och de tog bort diskbråcket som i sig inte var så stort, men det låg på precis fel plats om man säger så :) De spolade även rent i disken och tog bort löst materail. Allting gjorde de genom mikroskåp så det var ett så litet ingrepp som det bara går att göra.
    Har inte ont i benet överhuvud taget nu, utan bara öm och trött i ryggen av ingreppet så klart. Nu ska såret och musklerna i ryggen få läka under två veckor. Så då går jag bara promenader och stretchar hamstrings och nerven lätt. Sedan veckan lättare träning ex simning vecka 3,4. Sedan kan jag återgå till vanlig träning igen.

    Kan rekommendera strängäs. Otroligt duktiga!


  13. Helt sjukt hur snabbt det gått. Dag 5 nu efter operationen och det känns kanon bra . De som går månad efter månad med kraftig värk och bara hoppas på att det ska läka ut, kontakta Strängnäs och ta chansen att bli bra direkt istället.

    Folk som tror att det är stora risker med en vanlig diskbråcksoperation har blivit ilurade någon myt av något slag. Strängnäs ryggklinik har inte varit med om några större komplikationer vid sådana operationer sedan de öppnade på 80 talet.
    Är väl bättre att kunna vara frisk efter fyra veckor än efter ett år ?


  14. Skönt att höra positivt om operation!Har fått mitt andra diskbråck och väntar på magnetröntgen. Har inte så svåra smärtor men istället problem med muskelförsvagning i vänster lår samt förlamning baksida lår och utsidan av foten.Kan ej stå på tå vänster ben. Är enormt jobbigt att gå som doctor House. Psykiskt påfrestande när man är van att röra sig obehindrat och vara aktiv. Undrar när du Liljeros började skönja någon förbättring av just muskelstyrkan? Är en månad sedan det hände mig och än så länge haltar jag lika illa. Har börjat styrketräna efter sjukgymnasts program vilket känns bra.Några tips såhär i början?


  15. Ja, Kicki, det där diskbråcket som slår ut just den nerven mellan S1 och L5 verkar tydligen inte helt ovanligt.

    Mitt har blivit bättre men du måste ha tålamod. Det tar otroligt lång tid. Fastän det har gått ett år och 7 månader blir det fortfarande bättre. Helt återställt kanske det aldrig blir men nu haltar jag i alla fall inte. Den värsta haltningen försvann efter kanske ett halvår. Ibland verkar det dock som nerverna inte är helt i ordning och benet reagerar lite sent vilket kjan göra att man stapplar till ibland men det är inte så farligt. Hamstringmuskeln har nästan fått tillbaka hela styrkan, vaden är ganska stark (kan stå på tå) men tappar styrka vid längre påfrestning. FiveFingers löpning är ju en fantastisk bra träning för vaderna så det rekommenderar jag också. Domningar och krypningar i foten kan komma om jag ligger slappt i soffan etc.

    Även om man säger att träning inte påverkar att nerverna inte läker snabbare så tror jag ändå att det påverkar positivt. Speciellt plyometricsträning tyckte jag gav bra resultat, pröva att hoppa upp för trappor i början, det är skonsamt (men jobbigt). Bålstabiltetsövningar på balansboll, streching och framför allt: Kettlebells!

    Se vidare min träningslogg: http://liljeros.blogspot.com/

    Det är fruktansvärt psykiskt påfrestande att halta, det syns och ser avvikande ut, i alla fall tycker man ju det själv och det är det som räknas dessvärre. Min egen erfarenhet var att folk har en fantastisk dålig förmåga att ta upp saken på ett respekterat eller humanistiskt sätt med mig (eller inte alls) och där får man å andra sidan lära sig nåt själv hur man skall bete sig. Man kan förklara allt från början till slut för någon som sedan tre veckor senare utbrister: ”Fan, vad du haltar, har du inte blivit bra än, har du varit hos någon doktor?!”.

    Folk fattar bara inte hur det känns att vara fullt aktiv och plötsligt en dag bli halvt förlamad i benet. Att det sista varje kväll och det första varenda morgon, varje dag, vecka efter vecka, fundera på om det gradvis blir bättre eller inte, om det skall bli bra eller inte, tar fruktansvärt på psyket.

    Så nu fick jag gnälla av mig lite. ;)

    Lycka till och hör gärna av dig på min träningsblogg om det är nåt du undrar!

    Med vänlig hälsning

    Liljeros


  16. Har gått ca 6 veckor efter min operatoon nu. Jag är i princip helt återställd kan jag säga. Från att inte kunnat böja mig framåt mer än 5 cm och haft så ont i benet att jag tillslut nästan bara låg på golvet. Operationen som var en rutinoperation i strägnäs och tog 30 min var den absolut bästa lösningen tycker jag i efterhand och det ända jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare. Förstår inte varför man ska gå och vara handikappad och ha ont och få en försvagad muskulatur i 1-2 år om lösningen finns på 30 min.
    All smärta försvann direkt efter operationen. Många har fått en något skev bild av operation av diskbråck. Visst det finns risker med alla operationer men risker vid desa är inte störra än några andra operationer. All forskning tyder på att operation har mycket bättre resultat 1-2 år än icke operation. På lång sikt inga skillnader man vet. Men då är frågan vilket liv man har dessa första två åren innan diskbråcket läker ut.


  17. Fantastiskt! Har även muskelstyrkan kommit tillbaka menar du?

    Tack för att du skriver här och berättar!


  18. Känner ingen skillnad i muskelstyrka som jag direkt märker av, men kankse inte helt tilbaka i högra benet än om jag jämför noga i något test.
    Nerven behöver lite mer tid tills den är lika elastisk som det vänstra benet, men det är bara fortsätta med nervstretch och stretch. Inget jag störs av direkt.

    /MVH


  19. Hej!
    Vad bra att du skriver en blog om detta. Vad jag mest behöver nu är att höra hur det gått för andra med diskbråck.
    Min har precis blivit konstaterad, och jag har haft ont i ryggen länge. Men ischias bara i några veckor. Sedan en vecka har jag märkt av försvagningen i min vad som du pratar om. En morgon kändes benet som en stor tung klump och att jag inte kunde vinkla foten rätt när jag gick.
    Idag haltar jag mindre men kommer fortfarande inte upp på tå. Känns som man belastar hälarna och det andra knät mycket. (Trodde först att jag överbelastat vaden pga mina ryggsmärtor, men insåg till slut att det ju berodde på diskbråcket, som blev konstaterat i fredags.)

    Har det gått upp och ner för dig? Eller hur har det fungerat.
    Jag har ett stort behov av att veta hur detta kan tänkas utveckla sig. Hade rejält ont i några dagar på morgonen med ischas etc. Idag har jag mest problem med smärtor på morgonen innan jag blir ”varm”. I eftermiddag – när jag är uppe och går har jag tex inte ont alls i ryggen, och inga ischiassmärtor. Känns kanske som det värsta kanske varit. Men man vill ju inte ropa hej. Brukar det gå upp och ned?
    Hur utvecklades din försvagning av benet? Hur länge hade du det och vad ska man göra så här initialt. Försöker röra på muskeln och göra tåhävningar med båda benen samtidigt – för då går det. Men den orkar ju inte något själv.

    /Sofia


  20. Hej, Sofia! Kul att du hittat hit, mindre kul med ditt diskbråck dock.

    Det svåraste med diskbråcksproblematik och nerver som kommer i kläm är att det är svårt att urskilja några orsaksmönster. Vissa perioder vaknar man med stel ländrygg varenda morgon, vissa perioder så är det hur bra som helst. Ibland gör det ont, ibland gör det inte ont. Jag tror dessutom att varje diskbåck är unikt och är svåra att jämföra med varandra.

    Jag har sedan själva diskbråcket i augusti 2007 haft några längre perioder med stel ländrygg men inga ischiassmärtor i den bemärkelsen. Stel ländrygg är dock nog så besvärligt ändå, det tar på psyket om inte annat.

    Benet är ett kapitel för sig. Det är över 1,5 år sedan och det är fortfarande inte helt okej. Jag haltar inte längre och jag kan stå på tå men vänster vad har inte samma uthållighet eller lika bra balans som höger. Läkare säger att det sällan blir bättre efter ett år men jag vill nog påstå att den fortfarande blir bättre, dock mycket långsamt.

    Just nu är ryggen fantastiskt bra. Tror inte jag varit så här bra i ländryggen sedan skadan för snart tio år sedan. Detta verkar har påverkat hela kroppen (allt hör ihop!) och jag har nog nästa aldrig känt mig så smidig och stark som jag känner mig nu. Det är som sagt helt omöjligt att veta varför det är så men samtidigt som stelheten på morgonen försvann för några veckor sedan gick jag också ned i vikt 2-3 kg vilket kan ha med det hela att göra, men som sagt – svårt att veta.

    Det enda vettiga du kan göra är att träna core för ryggen, en stark core hjälper dig alltid. Plyometricshopp tycker jag liksom någon annan här har hjälp bra för just nervskadan i benet. JAg har även kört sprint vilket också har utmanat benet på ett bra sätt. Att stretcha musklerna som håller ihop höften är också bra. Kettlebells är ett annat bra verktyg för att stärka core och höft. Var bor du?

    Läs gärna min träningsblogg också: http://liljeros.blogspot.com/


  21. Tack för ditt svar. Ska bara kolla med min sjukgymnast och så ska jag börja träna…


  22. Kan säga att det är svårt att påskynda en läkningsprocess särskillt mycket när det gäller diskbråck. Men man kommer alltid tillbaka på bästa sätt om man tränar och håller igång så gott det går under tiden. Vissa diskbråck läker på några veckor, månader, vissa något år, och vissa ännu längre.

    Jag tyckte inte det var värt att vänta så länge och då var operation det bästa alternativet för mig då jag jobbar med träning och idrott mycket.

    Jag skulle avvaktat ett tag och se vad som händer!


  23. Hej, låter som du har precis samma problem som mig, fast jag har grymmt ont under min fot också. Har haft denna smärta i snart 1, 5 år. Jag har vait på MR dom hittar en diskbuktning på l4-L5, men dom kan ej se att det trycker på någon nerv. Har ischias smärtor, min vad är helt stum. Kan stå på tå och häll men benet känns helt stumt och baksida lår bara krampar. Jag hade precis kommit in på polishögskoln när detta hände *suck* Blir jag inte bättre inom ett halvår så blir jag utkastad från utbildningen. Tar väldigt gärna emot tips, då jag bara blir bollad fram och tillbaks i sjukvården då det inte verkar vara ett 2klockrentdickbråck” som trycker på nerver enligt läkarna.


    • Låter verkligen inte kul alls. Märkligt att de inte kan se diskinnehållet trycker på nån nerv. Jag hade mycket ont i hälen då delar av den muskulatur som skall skapa en ”kudde” som skyddar hälens nerver även den var försvagad (enligt sjukgymnast på IFK-kliniken). Köpte innetofflor med som bestod av luftbubblor i plast, det hjälpte i alla fall hemma. Känns som om du i första hand behöver kompetent läkarhjälp. Andreas ovan verkar ha fått stor hjälp av ryggkirugiska kliniken i Strängnäs, kanske du kan kontakta dem?


  24. Hej igen, har också samma problematik med ont i hälen. Fick som Liljeros nämnde ta till ett par skor, ”foppa” i mitt fall. De senaste dagarna har jag dock experimenterat lite med en nyinköpt sk. spikmatta (Shakti) då jag stått på denna en kort stund(båda eller bara onda foten) flertalet gånger under dagen och tyckt det hjälpt lite då jag faktiskt har kunnat gå inomhus som vanligt i bara strumplästen.Cirkulationen sätter väl igång antar jag. Har också tagit akupunktur hos sjukgymnast, där väcktes väl denna knasiga ide hos mig. Man prövar det mesta när man blir otålig:-). Undrar lite över detta att hoppa i trappa som du menar är skonsamt-för min kropp kändes det nämligen som höjden av brutalitet!Kanske måste jag bli starkare först antar jag..
    Glad Påsk från lilla mig


  25. Kanske inte skonsamt, det är ju ett relativt påstående och beror på ditt fysiska tillstånd innan diskbråcket. Det är skonsammare än att hoppa på plant underlag eller nedför då inte samma tyngd riktas på kroppen i nedslaget när man hoppar uppför. Uppfattade dock att du har levt ett aktivt liv fysiskt och då borde kroppen klara av lite enklare plyometriska övningar. Observera att jag inte har någon medicinsk kunskap om detta område utan har endast egen erfarenhet.

    Med vänlig hälsning.


  26. Tack för din förklaring!Provade att hoppa i vår yttertrappa med skor på, vilket jag faktiskt klarade av hyfsat bra (tidigare testade jag inomhus o utan skor vilket var för påfrestande.Du tipsar om att stretcha musklerna som håller ihop höften, hur? Har fått råd ifrån sjukgymnast att ligga med ena benet uppåt vid dörrposten och stretcha, samt att också vinkla ena benet över det andra och töja.
    är det så du menar?


  27. Hej!

    Jag fick mitt diskbråck för ca 1 1/2 månad sedan. S1 och L5 på vänster sida.
    Min husläkare sa att det jag hade inte var ett diskbråck och skulle gå över på 2 veckor eftersom jag inte hade ont ner till foten.
    Min sjukgymnast på Rehabtjänst i Stockholm hade då redan ställt en mer korrekt diagnos och inlett en autotraktionsbehandling. Traktionsbehandlingen går ut på att man ligger i en sträckbänk och själv lättar på trycket på nerven genom att reglera kraften på draget. Mer om det på http://www.rehabtjanst.se/autotraktion.htm
    Eftersom jag hade fruktansvärt ont i baksidan av låret framförallt när jag satte mig ner och reste mig upp så ordinerade sjukgymnasten mig att inte sitta utan att enbart stå och ligga. Det har visat sig vara en väldigt effektiv ”behandling” och jag känner att jag blir bättre och bättre varje vecka. Jag har nu stått upp i drygt en månad och både rygg och hälar har vant sig vid det.
    Jag har även träffat en ny doktor som direkt skickade mig på Magnet resonas undersökning och det var då jag fick bekräftat att sjukgymnastens diagnos var korrekt.
    Nu har behandlingen byggts på och jag får göra knäböj och utfall utan vikt, så djupt jag kan utan att det gör ont eller retar nerven. Jag har även kunnat ta promenader framåt eftermiddagarna när den värsta smärtan släppt så det har jag gjort så mycket jag kunnat.
    Jag hoppas slippa operation den här gången även om det är en snabb och bra metod att bli av med problemet. Får ta det nästa gång…
    Innan jag fick min skada tränade jag mycket marklyft, frivändning, press, knäböj, frontböj. Förmodligen har jag haft en alltför svag ”core” och benstyrka.

    Det känns bra att få läsa om andra som har samma problem och om andra som blir av med sina problem.

    Tack för en välskriven och intressant blog

    /cj


  28. Tack för berömmet och tack för att du delar med dig!

    Det låter som om det går framåt och jag hoppas det fortsätter så.

    Med vänlig hälsning.

    D


  29. Tack för intressant bloggande.

    Finns inga kommentarer någonstans runt inflammationsdämpande mediciner. Där är jag nu. Har ett dubbelt ländryggsdiskbrock där ena disken läcker. Det som läcker ut SKAPAR inflammationen som gör att jag får bensmärta. Alternativet tycks vara operation, men jag har även förslitningskada och spinalstenos skrivet i mitt MR utlåtande och min läkare säger att jag ALDiRG därför skall operera mig. Testade en annan läkare som kunde tänka sig att operera (Nacka – proxima). Känns rätt riskabelt, men om jag är tvungen att käka antiinflammatorisk medicin resren av livet som slår ut magen så har jag inget val. Någon som har erfarenhet om att kunna gå ifrån medicinering?
    Parallellt kör jag Feldenkreis, Qigong, Yoga och redcord övningar. Dock är det väldigt väldigt svårt med träningsmotivationen ….

    Skadan kom för ett år sedan, dec – 08.
    Har du något tips?


    • Hej!

      Visste inte att diskar kan ”läcka” så, hur yttrar sig det? Var kretsar sig inflamationen, som bensmärta eller i hela ländryggen? Kan du berätta lite mer om hur det började etc?

      Jag har en god vän som just opererats för spinal stenos, nu snart skall även hans bror göra det. Bägge har dessutom diskbråck så det verkar ju konstigt att du inte får operation. Jag kan kolla upp var de skall opereras om du vill.


  30. Hej igen.

    Det är ett protein som heter TNF-alfa som läcker ut.

    Jag har tidigare länge haft låsningar i ryggen som har uppstått när jag t ex strechat sätesmuskeln dåligt efter t ex cykelpass. För exakt ett år sedan var jag stel och något öm i ryggen efter innebandyspel. Gjorde en dum grej när jag spelade squash dagarna efter. Någon dag efter blev ryggen ännu stelare och jag fick en ordentlig låsning (trodde jag) när jag låg ner och målade lister. Min naprapat kunde inte fixa detta och jag fick tillbringa förra julen i soffan. Sent omsider kom jag till läkare som tog MR. På den står det bl a förslitning, diskbråck (x2), spinal stenos (på gränsvärdet). Jag fick först några sprutor, medicin och elbehandlig. Blev marginellt bättre. Denna läkaren verkar väldigt duktig, men något excentrisk. Han avrådde mig starkt från att operera. Under vår/sommar har jag haft konstant värk på rätt obehagliga sätt (morgonstelhet mm). Började med Feldenkreis och uplever väl att det är en bra metod, fast den bet inte på mitt problem. Det kunde bli bättre (ibland riktigt bra) men värken kom alltid tillbaks. Fanns ingen logik i min värk. kunde vara i ländryggen samt i bägge benen. Efter semestrar var jag rätt desperat och gick tillbaks till min läkare som gav mig medicin mot inflammation. Den gjorde initialt att saker och ting blev bättre faktiskt.
    I dagsläget, ett år efteråt (utan anti inflammatorisk medicin), så är jag öm i höften och kan gå max en halvtimme. Dessutom så känner jag av flera delar av iscias nedåt höger. Det finns en punkt på höger smalben som det ligger ett tryck på. Känner inget i ländryggen vilket jag är glad för. Medicinen gör att all värk nästan försvinner. Dock måste jag lägga ned den eftersom den är tuff mot magen. Har inte kunnat träna på ett år och inte vågat operera mig för att MR ser så komplicerat ut som det gör. Via normal husläkare fick jag remiss till Nacka där en trevlig läkare sa att han inte skulle steloperera sig om han var mig, men han skulle överväga diskbråcksoperation om livskvaliten påverkas för mycket. Annars så tyckte han det skulle funka att äta medicin (livet ut, med uppehåll var 4:e vecka för magens skull). Har ingen lust med det!
    Det verkar ju väldigt personligt med alla ryggar och jag skulle gärna vilja komma i kontakt med någon som sitter i samma inflammationsproblematik som jag. Jag har gått till några sjukgymnaster mm som jag sökt hjälp hos men det är ingen som har haft en lösning eftersom det varit såpass oklart om det är diskbråck eller spinal stenos. Känner dock att jag har vettiga träningstips även om jag är omotiverad att sätta igång och träna…

    Skulle vara väldigt intressant att höra din kompis’ symtom innan operation. På senare tid så tror jag inte det är några stenos symtom, men de kan ju dyka upp igen.
    Sorry, det blev en lång utläggning!
    Hälsningar
    Hasse


  31. Hej

    Tack för din utförligt skrivna blog, den inger hopp och inspiration. Tack även ni andra som delar mer er!

    Min historia är än så länge kort, men besvärlig just nu. Jag tror det inleddes i sommras (09) vid ett olyckligt lyft med påföljande ryggvärk i ca en vecka. Detta försvann, men en tid därefter började jag få smärta i vänster knäveck, framförallt efter stillasittande. Jag kunde även påkalla smärtan genom att stretcha benet. (ligga på rygg och lyfta benet rakt uppåt)

    Detta fortsatte under hela hösten och framåt vintern började jag få ont i baksida lår efter en stunds stående. Härom veckan tilltog smärtan i låret så kraftigt att jag inte kan stå eller sitta i mer än 2 min utan att vilja ta tag och demolera närmsta objekt, samt tillbedja alla guds fiender… Endast ligga på rygg lindrar min smärta.

    Jag har besökt 2 olika naprapater, den ena under hösten gav intrycket av att vara både blind och döv, den andra strax innan och efter nya utbrottet verkar bättre och jag har bland olika utsvävade teorier snappat upp diskbråck som mest trolig orsak. Har även besökt en läkare som rutinmässigt och känslokallt ordinerade smärtstillande och sa att jag skulle komma tillbaka om det blev ”värre”.. Jag svarade så klart att ”nu är tiden inne för värre”, jag kan ju inte stå upp!” Men jag fick inte ens MR…

    Så nu har jag legat ner i stort sätt en vecka med smärtstillande och Mckinze övningar..Försöker gå korta promenader, där folk blir lite avvikande för en haltande man med sammanbitet ansikte (av smärta). Hoppas på att det värsta försvinner snart så jag inleda ett grundläggande träningsprogram och som bloggskrivaren här inleder: ta tag i problemet från grunden!

    /Thomas


  32. Hej, Thomas och tack för berömmet av bloggen!

    Det första delmålet är ju att ”kräva” en magnetröntgen nästa gång och vidare remiss till en ortoped som är specialist på just diskbråck. Du får helt enkelt slå näven i bordet. Jag vet, inte lätt när man sitter där med en auktoritär vältalig specialist men något annat råd kan jag inte ge dig.

    Lyckat till och hör gärna av dig ur det går!

    Med vänlig hälsning

    Liljeros


  33. Thomas,
    Om du bor i huvudstaden så kan jag tipsa om en bra läkare (utan kö) som fixar en MR på några dagar.

    Hälsningar
    Hasse


  34. Nu jävlar skall jag ta tag i mitt eget diskbråck. Har gått runt med det här i åratal och mest tyckt synd om mig själv. Försökte faktiskt gå till läkare i höstas. Jag fick en MR. Han konstaterade diskbråck och sen fick jag medicin och sen var det bra med det. Hände ju inte speciellt mycket förutom att magen pajade av skitmedicinen. Tack för allt du skrivit. Och ta för alla kommentarer som folk skrivit.


  35. Hej!

    Mitt namn är Innas Forsal och jag läser sista året vid naturvetenskapligalinjen vid Bladins Gymnasium. Jag kommer detta år skriva ett projekt om diskbråck och undrar ifall jag kan intervjua er.
    Om du är intresserad kan du kontakta mig via e-mail:
    innas_ifk@hotmail.com


  36. Hej. Tack för den viktiga bloggen. Har själv haft problem med ett envist diskbråck sedan mars 2010. Det har gått till från. Der var ett mindre men sitter vid L5 S1. Har gått hos sjukgymnast utan större bättring. Kiropraktor har hjälpt en del. Yoga också. Men ibland blir det också värre igen. Är även stel i höger uppåt ryggen. Har också ont i nacken samma sida. Kanske spänningar som sprider sig.


  37. Nu ser jag att den mesta aktiviteten kring detta ämne har varit längre tillbaka i tiden men jag tänkte ändå dela med mig lite av min story samtidigt som jag måste berömma bloggen.! Gillar skarpt! Mycket för att intresset för bla kettlebells delas men också för mycket välskrivna inlägg. Läser normalt inte bloggar pga dess hjärndöda nivå men det finns uppenbart guldkorn.

    Jag har aldrig tidigare haft problem med ryggen utöver vanliga ryggskott som har kunnat hjälpas med kiropraktisk behandling, men jag har dragits med mycket skador generellt via elitidrottande. Mycket tror jag pga av att jag har från tidig ålder skött min fysträning och haft ett bra utförande vid alla lyft. Min fysträning har till största del bestått uteslutande av mark, frontböj, ryck, frivändning, chins, kettlebells och har fungerat mycket bra.
    Men en dag så hände något. Det började egentligen ”bara” med en vanligt låsning som jag får mellan varven men jag tog inte så allvarligt på det och tänkte att det släpper. Det gjorde det inte och det hela ökade på och kulminerade ungefär 12 veckor senare. Då kunde jag inte sova, ligga, gå, sitta, stå, resa mig utan fruktansvärda smärtor i högerbenet. Det började med utstrålningar i skinkan som fortsatte nedåt ju längre tiden gick. Testade att gå till olika naprapater och kiropraktorer, vilket jag bittert ångrar nu då alla sa att det inte handlade om något diskbråck och körde sin behandling, många gånger med att jag hade ännu ondare de 3 påföljande dagarna. Egentligen är det ju inte deras fel, det är ju jag som ansvarar för mig själv och jag borde kanske ha funderat på hela situationen, men jag litade på vad de sa och körde på med standardbehandling 1-2 ggr i veckan. Försökte träna men det gick bara sämre och sämre, dagar och nätter blev i princip outhärdliga med en sjuk ångest som följd. Fick tid hos en sjukgymnast som i princip satte diagnosen diskbråck på mig via telefon. Satte mig på bålstabilseringsprogram vilket initialt funkade bra men med tiden kunde jag inte ens genomföra den lättaste övningen pga nervsmärta i höft, ben ländrygg. Testade med stretching, rörlighetsträning men allt strålade och jag blev i princip orörlig efter jag gjort något. Blev mer och mer frusterad över att aldrig bli bättre, jag gjorde ju precis som jag blev tillsagd till punkt och pricka och ändå blev det bara värre kändes det som.
    Till slut gjorde jag precis tvärtom och struntade i allt och körde efter eget huvud. Satte mig själv på antiinflammatoriskt och undvek all fysisk träning. Körde enbart avlslappningsövningar för psoasmuskeln, slutade med mjölk och äggprodukter för att minska inflammationen, satte igång ett vitaminprogram baserat mycket på inflammationshämmande som proteaser, bioflavonoider, mangan mm (ska inte gå in på hela teorin kring detta nu då lär detta bli en doktorsavhandling). Fick akupunktur med ström 1-2 ggr i veckan som komplement. Tog kontakt med läkare och fick en MR. Fick svaret diskbråck. Har tydligen haft ett diskbråck på l4-l5 som i princip är läkt men har ett vänstersidigt diskbråck på l5-s1 kvar. Idag kan jag dock säga att nu är jag faktiskt bättre och jag börjar kunna se efter ett slut på detta helvete. Det är en bra bit kvar men jag har börjat träna så smått igen. Kan genomföra knäböj, mark och swingar, visserligen på väldigt låg vikt, men i princip utan smärta under utförandet. Dagen efter är jag ofta stel och öm, men har nästan inga utstrålningar kvar. Det kan dra i skinkorna men sällan längre ned än så.
    Hoppas på att kunna införa intervaller och plyometrisk träning inom en snar framtid, är dock livrädd för att riva upp något för att behöva börja om igen.

    Något lång och märklig kommentar, men det hela bara strömmade på när jag började skriva.
    Dock efterlyser jag riktigt kunniga terapeuter kring denna problematik då jag tycker att kunskapen kring detta område är skral!
    Må väl.


    • Det som många beskriver som ”ett vanligt ryggskott” är kroppens sätt att säga stopp – det står inte rätt till med din rygg! Vi kan söka oss till Napratat och Kiropraktor men de ska om du inte blir bättre efter 2-3 behandlingar släppa kontrollen och låta dig gå vidare till sjukgymnast och eller läkare. Det förekommer tyvärr att en del patienter har fått mer ont som du beskriver efter Naprapat och Kiropraktor-besök, och sen via MRT och sjukgymnast blivit diagnosticerad med diskbråck.
      Var det redan ett diskbråck på gång? Eller var det en försvagad disk som inte klarade av alla manipulationer?

      Det som Malin beskriver nedan, att gå 1,5 år hos en Osteopat, snacka om att bli mjölkad på pengar! Jag tror inte en sekund på att vi måste gå i flera år och betala 600:- varje vecka för att bli bra. Leta upp en duktig sjukgymnast som hjälper dig med rätt träning!
      // Hanna, Sjukgymnast


  38. Hej alla med diskbråck. Jag har själv en diskutbuktning efter en olycka jag var med om för tio år sedan. Har gått till massa olika massörer kiropraktorer naprapater akupunktur osv. Ingenting hjälpte tvärt om. En dag hittade jag världens bästa Ostiopat, han konstaterade att min höft var 2,5 cm olika i höjd och mitt korsben var lika snett. Han har nu rättat till det mesta har gått hos honom i 1,5år en gång i veckan, jag är inte helt bra men betyligt mycket bättre. Det går inte bara att knäcka en kota och tro att det ska bli bra för det är musklerna som spänner och kampar och även leder och hinnor som blir korta. ju längre tid man går ju mer kompenserar kroppen och ju sneare och stelare blir man. man får inte diskbråck utan anledning fick jag lära mig, det finns alltid snebelastning i botten som man gått med under många år. Som för mig jag gick med denna snea höft i tio år och det klart det drar i L5 då och tillslut får man smärta. Hade jag vetat detta för 10 år sedan hade jag gått till en ostiopat direkt och då hade jag inte lidit idag. Ni kan oxå testa MSM (läker diskar)+C-vitamin, Kisel läker diskar, collagen läker diskar, glukosamin hjälper till för rörelsen, magnesium citrat och laser. Laser hjälpte mig jätte mycket. Glöm inte stretchning, men om farsiorna är för tighta så kan ostiopaten behöva hänga in i tex rumpmuskulaturen så dom först släpper efter, detta kan ta många behandlingar. Hållut det tar tid!! Det är sällan det blir bra av sig själv testa runt tills ni hittar någon behandlingsform som fungerar för er.
    Jag hoppas jag kunde ge några tips iaf.

    Varm Hälsning
    Malin


  39. Hej! Jag har haft diskbråck i 2 månader och fick för någon vecka sedan svar på magnetröntgen. Högersidigt diskbråck mellan L5 och S1 som trycker på S1-nerven ner till hälen. Det konstiga är att jag inte kan stå eller gå mer än några sekunder, då kommer en enorm smärta i rumpa, baklår och domningar i foten. Att sitta eller ligga på sidan med benen uppdragna fungerar ganska bra, även att cykla. Jag har ett stort rörelsebehov och älskar träning. Den senaste tiden har jag bara kunnat gå på spinning, body balance och coreträning. Nu har jag varit hos sjukgymnast och fått extremt ”enkla övningar”. Någon body balance var inte att tänka på sa han och helst inte heller spinning. suck…De jag pratar med om diskbråck säger att det inte är bra att sitta hela dagarna. Dessutom verkar det som om många mår bra av att gå. Men detta kan jag knappat alls längre. Värst är kvällarna då jag ska fixa mat mm till barnen, jag får sitta på en stol vid spisen. Är det någon som har tips/råd. Tack.


    • Till Jenny,
      Du ska göra såsom du själv känner är bäst för din kropp, det går inte att jämföra med andra personer som har diskbråck. ”Skolboksexemplet” är att en person med diskogena besvär mår bra av att stå och gå och sämre av att sitta, men det stämmer inte för alla. det kan också vara så att utrymmet blir sämre runt din disk när du står upp och därför avlastar det bättre när du sitter eller ligger. Om du klarar av att cykla och inte får mer ont av det så är det okej skulle jag säga.
      Ett diskbråck kan läka ut av sig självt och det man rekommenderar under tiden är att bli så stark man kan i bål och ryggmuskulatur, detta kan sjukgymnasten hjälpa till med och en duktig sådan bedömer din funktion och på vilken nivå du kan börja träna, stegra träningen gör du utifrån dina symtom.
      Lycka till / Hanna, Sjukgymnast


    • Hej Jenny,
      Jag förstår precis hur jobbigt det är att inte kunna träna. Mitt tips är att du måste bita ”i det sura äpplet” och inte göra någon avancerad träning tills dess att diskbråcket har läkt ut, annars kan det förvärras. Detta kan ta lång tid (vi pratar om år). Jag har provat mycket i träningsväg … du måste hitta något som du tycker är kul och fungerar. Prova lite olika rehab-koncept (googla runt) och när du har en ok, stabil, ”lägstanivå” så kan du göra något som är mer avancerat och (rekommenderat av rehab instruktör!!).
      Det är viktigt att du inte drar igång med hårdträning även om ryggen tillfälligt känns bra.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: